pärla

min lilla vän har fått gå i graven. min pärla i läppen alltså. det känns nästan lite sorgligt och ledsamt om jag ska vara ärlig, den har trots allt suttit där i flera år nu. den var liten men den blev mer eller mindre en del av mig, hur mysko det än må låta, den enda jag trivts i och bara för ett litet tag sen kändes det otänkbart att ta ut den. men samtidigt så, sånt där lockar inte längre, man växer ifrån. jag har funderat på att ta väck den ett bra tag nu men har varit rädd för att ångra mig. nu fick jag ta bort den i och med kassajobb och när jag kom hem var det igenväxt. hade det inte varit på grund av det hade jag säkert behållt den ett tag till. men det känns bra, väldigt bra faktiskt. den har varit en fin kamrat genom åren, det måste jag säga.


och idag startade praktiken, som sagt. kunde väl aldrig tro att det var så mycket man måste kunna för att sitta i kassa. herregud, jag tyckte synd om mina kunder som stod och stampade och blev otåliga när jag för hundrade gången fick kolla upp alla koder hit och dit. ursäktade mig ungefär hela tiden och jag hatar verkligen att vara nybörjare. vill kunna allt nu. men ja, det gick skapligt. kunderna fick med sig sina varor hem, det är väl alltid något. nu är jag jättetrött.