och visst gör det ont

visst gör det det. och aldrig lär man sig heller. har mer eller mindre varit konstant fnittrig de senaste dagarna, har satsat på att le konstigt mot alla jag möter och ler man mot okända är man ett psykfall. jag ler ändå. men det känns konstigt inuti. lite tomt, lite förvirrat, lite ledset. känslor lever sitt egna liv, och tydligen gick mina åt fel håll. nu väntar jag mest på att de ska komma tillbaka till mig så att jag kan göra någonting rätt för en gångs skull. eller fel. jag vet inte riktigt vad som är rätt och vad som är fel längre. men gå dit där det känns värt känns som en bra början.

det är strålande solsken utanför fönstret och nu börjar helvetet, tänkte jag säga. det är fantastiskt med sol, man blir både piggare och gladare men mitt rum blir en enda stor bastu. vaknade flera gånger tidigt imorse, naken och klibbig och äcklig, tryckte kalla kuddar mot mig, somnade om, vaknade efter två minuter av att kuddarna var kokheta, osv osv osv. drömde konstiga drömmar, jättekonstiga. jag gick genom stan med linda isaksson och skulle hitta herrar som ville medverka i ensam mamma söker. ibland tror jag att min hjärna vill säga till mig att jag ser för mycket skräp på tv. jag ser ofta på sånt jag stör mig på, som jag tycker är så himla dåligt, den kombinationen gör ofta att det blir så himla roligt. momma's boys (- you're rasist! - my skin is darker than yours, bitch!) och jerry springer ligger högst upp på listan nu. JE-RRY, JE-RRY, JE-RRY! den ena individen konstigare och fulare än den andra. linnea och jag borde nästan ta en helkväll. och inte blanda ihop det med GO RICKI, GO RICKI, GO RICKI!