det är svårt när man har bestämt sig. när man bestämde sig för att nu är det stopp, här är det stopp, nu klarar jag inte mer. och man inser att någonstans i det hela så tvingar man sig att klara mer för att det helt enkelt inte går att stänga personen ute, personen har blivit en för stor del av ens liv och hur mycket det än känns som att jag inte klarar mer så klarar jag mig ännu mindre utan honom. och jag vet inte hur någonting kommer bli nu, jag vet bara att det kommer bli svårt. svårare än det har varit förut. och gud ska veta att vi har haft det svårt. men det kanske är som du säger. att klarar vi oss igenom det här också så kanske vi är ännu starkare i slutändan, på varsitt håll och tillsammans. kärlek har ju så många färger och kärlek kan vara på så många olika sätt & vis och åt alla håll och kanter, vi måste nog mest hitta en kant som passar oss.
oh well.
gårdagen var ett töcken, tills jag åkte till julia. fett hår och blek hy men det var det värt. hon både somnade och bajsade mitt i maten, väldigt imponerande. en baguette på statoil lite senare och somnade inte förrän tidigt imorse. trött som en liten bäver och ska till farbror doktorn snart, kan man väl kalla det, jag vet inte. det blir nog bra. är i stort behov av en locktång och ska baka en chokladkaka när jag kommer hem. jag är bra på så vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar