KNACKA

det dåliga med att vara hemma när man inte riktigt vill är att jag blir på så hemskt dåligt humör, vilket jag i princip aldrig är utan anledning. hur som helst - någonting som har stört mig i sisådär hundra år är att min mor aldrig knackar innan hon knallar in här. fruktansvärt irriterande. jag har dock inte sagt någonting om det eftersom att jag inte vill verka gnällig över småsaker och det blir tjaffs. men som jag nämnde, jag vill helst hänga med christoffer jämt och ständigt och hela tiden och när jag inte kan det så blir humöret därefter, och idag när hon gick in här utan att knacka sa jag att jag tycker hon kan börja göra det. knacka alltså. 'ojsan, glömde jag det nu?', 'ja, det har du glömt det senaste halvåret'. nejdå, det hade hon inte alls gjort sa hon, nu ljuger du madeleine. 'nej, det gör jag inte, varför skulle jag det?'. 'sluta snacka skit!'. alltså åh jebus vad sur jag blir. jag skulle inte säga att hon inte knackar om hon nu gjorde det, det vore väl himla onödigt eftersom det inte hade varit något problem isåfall. jag blir tokig. det är bara förnamnet faktiskt.

imorgon kommer åtminstone christoffer och räddar mig, tack älskling. fast innan vi rymmer hem till honom blir det middag här hemma med min familj, stackarn. fast det blir nog bra. sen är det min tur att träffa lite christoffersläkt och christoffervänner och jag är inte bra på det där, alls. de är säkert hur rara som helst men det hjälper liksom inte när man är socialt missanpassad. okej, så illa är det kanske inte men jag och sociala sammanhang är inte bästa vänner, tvärtom faktiskt, jag svettas och skakar och tappar talförmågan. de lär grubbla över vad sjutton christoffer har tagit sig an men jag får trösta mig med att jag är rätt snäll och normal om man bara står ut med mitt svett och mina röstdarrningar ett tag. det blir nog bra det här.

och det här är min nya favorit med herr morrissey. ord är överflödiga, som vanligt. men fan vad stilig han är.
och fan vad fantastisk låten är.