is

denna tidsbrist alltså. trots att jag vistas hemma hos christoffer så saknar jag honom. jag VET att det bara är tillfälligt men åh, ändå, jag saknar honom jämt och ständigt. mest synd är det om honom dock som sliter som ett djur på jobbet. älskade fina. men annars mår vi bra, jag mår väldigt bra idag faktiskt! trots att det är snorhalt ute och jag höll återigen på att göra världens vurpa. såg nästan döden i vitögat och sen fnissade jag för mig själv och var väldigt glad att ingen såg mig sprattla och flaxa. imorgon ska det tydligen bli sjukt kallt igen och jag kan inte påstå att jag längtar, jag är redan frusen som jag är. christoffer höll på att dö häromdagen när jag kröp ner under täcket för att mina fötter var så iskalla, så fort jag rörde mig flyttade han med skräck och panik in mot väggen för att undvika mina små isbitar. nej, nu kan det bli vår tycker jag.