måndag 7 december 2009

och,
ingenting känns omöjligt längre, verkligen ingenting
det känns oerhört svårt men inte så där hopplöst omöjligt


och,
det är så svårt att låta någon annan älska en, när allt man ser är brister
jag har fortfarande svårt att tro på det, tro på att jag haft sån tur
vet fortfarande inte hur jag ska reagera på komplimanger
eller när känslorna överväldigar mig

men,
jag börjar sakta men säkert att acceptera, och förstå att någon annan
faktiskt kan tycka att jag är så där fin, som han tycker
för han ser mig, han ser madeleine
inte allt runtomkring som har format mig, som inte är jag
bara gjort mig till den jag är

och han,
han ser inte mina brister
jag tror han aldrig har gjort det


och,
jag önskar alla hade ett hjärta lika vackert som hans

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar