alltså, dessa tider. jag visste innan att man kan må illa när man är gravid, men nu har jag mer eller mindre mått som när jag var magsjuk för ett par månader sedan. fast skillnaden den här gången är att magsjukan höll i sig i ett dygn, nu har jag kräkts i tre veckor. orkar inte göra särskillt mycket alls mer än att ligga i sängen med hinken tryggt vid min sida. bebis, nu ser du till att det kommer vara värt det här. för jag är hemskt trött nu. dock är ju christoffer den finaste som finns och jag förstår verkligen inte hur han står ut med mig för tillfället. det enda han har sett av mig den senaste tiden är ett blekt ansikte som legat under täcket och när han ska pussa mig är jag så himla romantisk och väser typ "akta, jag spyr". sån charmig tjej. annars så klappar han på magen hela tiden och pratar med den och det är sånt mitt hjärta brister av, fast på ett bra sätt och för övrigt är det en väldigt icke-existerande mage, ja förutom när jag har ätit, då kan man tro att jag bär på trillingar. dock är det ju inte någon bebis som tar plats, enbart mat, men man kan alltid låtsas. hur som helst så kommer mitt barn få världens finaste pappa. det gör mig varm.
men idag lyckades jag gå ut en sväng iallafall, trots hår som är fetare än smör och trots mörka ringar under ögonen, förlåt om jag skrämde någon. så himla fint väder att jag ville grina. och asfalt, asfalt! jag minns inte senast man såg asfalten som dessutom är ljus. inget regn, inget snö. så här skulle det kunna få vara året runt för mig, tidig vår. lovely. allt som fattas är mjukglassen. nu blir det sängen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar