-

nu börjar verkligheten igen. vi har gjort vår plikt som kattvakter och idag flyr vi hemåt och då sätter vi igång med lägenhetsletande och barnvagnsletande. imorgon ska jag få två jobbiga telefonsamtal överstökade och sen har vi två mvc-besök inbokade i augusti och tillsist ett läkarbesök. sen är det faktiskt inte länge kvar. och tack gode gud för det. jag orkar faktiskt inte särskillt mycket till. hoppas mest på att jag ska klara alla vardagsbestyr i fortsättningen också så jag slipper bli inlagd någonstans och dö. skulle aldrig ha klarat den senaste tiden utan christoffer och tanken på att ligga i en sjukhussäng i en månad eller två och bara invänta nedkomsten utan honom gör mig inte alls tillfreds. det har jag ingen lust med någonstans.

och så fick jag lite av en chock igår när jag ställde mig på vågen och insåg att jag har gått upp ett halvt kilo på en vecka. trodde nästan det var fysiskt omöjligt. men om en vecka räknas jag som höggravid och då är det tydligen inte ovanligt att man tjockar på sig väldigt mycket. bebisen är ju så gott som färdig, han ska också bara fortsätta tjocka på sig. och det känns, att han börjar bli stor. numera kan man känna en arm eller en fot som spjärnar emot och trycker man lite så flyttar han på sig. mer än så kan vi inte riktigt kommunicera med varandra ännu (förutom min dagliga dos av 'lille katt', men jag vet inte, tror han gillar morrisseys ljuva stämma mer). och så är jag så sjukt anfådd hela tiden. räcker med att jag ska berätta någonting och blir lite ivrig så låter det som jag har astma ungefär. gud, det här är den gnälligaste bloggen i hela världen men ibland, ibland får man faktiskt! christoffer var väldigt rar häromdagen och sa "du kämpar på så himla bra, du hade kunnat ge upp och många hade nog gjort det men du gör liksom inte det. här, ta en kaka." så nu gör jag det, tar en kaka till alltså. kladdkaka. det förtjänar jag.