nära-döden-upplevelse

en lite freak-situation så här på morgonen. jag hade tänkt mig att göra åtminstone någonting vettigt för att bli tillfreds med livet, om så för en stund, och då tänkte jag att vad kunde vare bättre än att ta ett bad. det händer något märkligt med mig när jag badar, jag slutar tänka, jag ligger mest där som en existerande avkomma, och jag kände att det vore väl himla fint en dag som denna. så jag tog till all min viljestyrka och gick upp efter bara ett par timmars sömn, svullna ögon som knappt orkade att vara öppna, men upp gick jag och la mig i badet gjorde jag. och allt var väl okej tills jag reste mig upp. jag överdriver inte ens lite när jag säger att badrummet slog ungefär tjugo volter, jag började skaka och se suddigt, lutade mig mot väggen och tänkte mest "nu dör jag", kände inte att detta var rätt dag att drunkna liksom. kippade efter andan och försökte stå på benen och sen kom dom. kväljningarna. åhnej, tänkte jag, men ja, what to do. jag stod och kväljde i två minuter och det enda som kom var mängder av saliv, jag dregglade som en bulldog och kände mig inte så där charmigast i världen, det kan jag inte påstå. nu mår jag iallafall bra och jag vet inte riktigt vad sjutton min kropp sysslar med, men jag tror att den ville säga något i stil med "SOV OCH ÄT KVINNA! GE FAN I ATT LÄGGA DIG I SKÅLLHETT VATTEN!", ja, ungefär så var nog precis vad den sa. jag kanske borde börja lyssna.

bara för det ska jag äta en bra frukost nu. typ gröt. det var längesen. (och istället blev det fullkornsmackor och oboy, nästan lika bra.)