kryptiskt

jag kan inte dölja det alltid. och kanske är det inget dåligt med det. men jag mår alltid konstigt när andra behöver se det, när det är ofrånkomligt och tillochmed när andra blir oroliga för mig. det är ju inte meningen. det är någonting som är hos mig, som har kommit till mig den senaste tiden och det är någonting som ska vara hos mig och som jag ska ta itu med. det är så svårt att lägga sin egen börda på någon annans axlar. det vill jag aldrig.