och igår var det påskmiddag. jag åt så jag dog ungefär, jävlar i min lilla låda vad jag ogillar att bli så fruktansvärt mätt. dagens i-landsproblem, i know, jag skäms litegrann, men det är verkligen vedervärdigt. min systerdotter var kvällens höjdpunkt, kan inte påstå att jag längtar mindre efter min kid när jag ser henne. det börjar kännas mer verkligt nu, nästan lite läskigt men framförallt alldeles underbart. folk börjar se att det faktiskt växer ett litet frö i mig, nu är det inte bara jag och christoffer som vet. andra ser nu. så himla knasigt. overkligt. fantastiskt. ge mig oktober nu.
annars startade jag morgonen med att kräkas ett hav. väldigt trevligt, jag vet. börjar bli van nu. och nej, alltså inte av någon fylla men det krävs väl typ en knappnål till hjärna för att förstå det. igår blev alla lite på lyset och det är då jag inser varför jag från första början gjorde ett aktivt val till att aldrig dricka mig full. andra får om dom vill, det har jag inget emot, men jag vill inte och det verkar vara svårare för folk att acceptera det än tvärtom. jag får ständigt förklara och ibland även försvara varför jag inte gillar att dricka mig full och nej, jag har inga jobbiga barndomsminnen där föräldrar söp sig fulla dagligen, ingenting sånt, det är bara aldrig någonting jag har gillat ändå. för min del. ingen större anledning än att folk blir jobbiga och korkade som fan när dom dricker och att fanta helt enkelt är godare. så ja, det är synd att folk aldrig kan förstå att jag är helt okej med att andra har sina vanor men att JAG valt det här. vissa vill, andra vill inte. svårare än så behöver det faktiskt inte vara.
Jag kan inget annat än att instämma med din inställning till alkoholen. Det är p r e c i s så jag känner också. Det är som om du tagit orden från min mun. Nästan i alla fall. Det är inte ett dugg synd om oss, det är synd om alla andra som inte kan eller vill förstå! <3
SvaraRadera