sallad

jag gjorde världens godaste sallad nyss! oh my! jag brukar aldrig lyckas med någonting i matväg men detta var faktiskt fantastiskt. pasta, körsbärstomater, fetaost, creme freiche, basilika och lite svartpeppar, sen klart. så eh, ja, nej, det behövs ingen mästerkock för att få till detta att bli aptitligt men det går nog inte att föreställa sig hur dålig jag är i köket. mina matkunskaper sträcker sig typ till makaroner och köttbullar, sen tar det stopp.

annars har jag mått dåligt de senaste dagarna. surprise surprise. när jag spydde för tredje gången igår tappade jag all form av livsglädje och började nästan gråta. det är så utmattande. känner mig totalt orkeslös, orkar verkligen inte göra någonting. kan inte ens diska för då spyr jag. kan knappt duscha för då spyr jag. reser jag mig för fort så spyr jag. är jag mätt så spyr jag, är jag hungrig så spyr jag. för min del klarar jag att leva så här men jag tänker mest på christoffer som har världens sämsta flickvän för tillfället, bu. vill så väldigt gärna att det här ska gå över snart, jag väntar mig ändå ett halvår till av andra krämpor men jag känner mig klar med detta, tycker jag har spytt färdigt nu. kan ta foglossning istället, vad som helst. please!

och till råga på allt somnade min högerarm häromnatten. eller jag kände inte ens att jag hade någon högerarm alls snarare. christoffer var fortfarande vaken och jag var någonstans mittimellan men uppfattade ändå att jag verkligen inte kände min arm. minns bara att jag fick panik och en släng av dödsångest och att jag började gny som bara den och att christoffer kom springande och sen vet jag inte, han fick nog liv i den och jag sov vidare. det är jag bra på, att sova alltså. min specialité här i livet. får passa på medan jag kan.

nu är christoffer på svensexa och förnedrar stackars jesper. jag rymde hem till mamma och pappa och snart bjuds det på potatisgratäng, namnamnam. madeleine + mat = sant.