tretton

hej, idag går jag in i vecka tretton. tiden rusar iväg och det verkar som att det vidriga illamåendet har gett med sig nu, hurra! istället har jag ersatt det med hormonerna från helvetet som gör att jag gråter för ingenting, men det kan jag leva med. och utöver det ser jag ut som en koloss. det var ungefär så här jag hade tänkt se ut i slutet av min graviditet, jag är en smula orolig över hur det här kommer sluta. är relativt liten på morgonen, efter frukosten är jag tjock och sen bygger jag på det under dagen, så ja, jag vet inte, jag tror fortfarande att det mest är mat och luft och svullna tarmar och gud vet vad som tar plats där inne. eller så bär jag på världens största barn, vem vet.

och nej, jag tänker inte ljuga eller låtsas heller. det är inte roligt att vara gravid, inte alls faktiskt. men sånt är förbjudet för en blivande mamma att säga. att jag tycker det är jobbigt och bökigt betyder ju därmed såklart att jag inte längtar efter mitt barn. att jag inte blir varm när jag tänker på vad som växer i mig, att jag ofta känner för att grina i tid och otid för att jag längtar så mycket. nej, för jag tycker det är jobbigt att bli tjock och jag ser inte fram emot att bli tjockare och jag njuter inte av att ha ont jämt eller kissa jämt eller spy jämt eller vara trött jämt. jag känner mig ful som gravid och tycker inte min mage är särskillt fin heller, men det får man inte heller säga eller tycka. gud, det här är förvirrande. men bebis, du långt där inne, det är värt att må som en påkörd bäver, det är okej att bli ful och tjock. faktiskt. jag skulle aldrig gå igenom det här om jag inte ville ha dig av hela mitt hjärta och hela min själ. allt för dig, alltid för dig.

-

och nu sitter jag hemma hos mamma och pappa. snart vankas det god mat. det var några timmar sen jag såg christoffer och jag saknar så jag kan dö, redan. och vi ses inte förrän imorgon. det går inte att må lika bra utan honom, det gör inte det. mitt finhjärta, imorgon ska jag krama ihjäl dig så det står härliga till.