-

det blev ingen sömn igår heller. det ringde på dörren okristligt tidigt och utanför stod två hantverkare som skulle ockupera toaletten och köket. detta hade vi alltså inte fått någon information om alls. vi flydde, fort som bara den, ut i morgonluften och fikade istället. förvisso hur mysigt som helst men tack gode god att vår bebis fortfarande är bosatt i magen. det vore knappt hållbart med en nyföding när det springer in hantverkare i tid och otid och för oväsen.

efter fikat åkte vi vidare mot karolinska sjukhus, mitt andra hem. fick träffa en trevlig kvinna som kan det här med papper och mina rättigheter bättre än någon av oss, så nu är det i rullning. äntligen. jag började ringa runt i februari för att få rätt hjälp, men har alltså bara slussats runt åt alla håll och kanter sen dess. men nu, nu har vi äntligen träffat någon som faktiskt vill hjälpa oss med sådant som borde vara så självklart egentligen men som i dagens tider knappt går. (och det får mig att vilja skriva om valet imorgon men jag ska nog inte gå in för djupt på det, jag är inte särskillt insatt och kan inte göra mer än vad jag redan gjort, delvis röstat. och klart att man ska rösta på det som gynnar en och det som känns rätt men jag undrar bara, humaniteten och empatin verkar inte vara det som kan beskriva dom blåa och jag undrar varför NÅGON vill leva med ett sådant styre. vem som helst kan bli sjuk, vem som helst kan bli arbetslös. så nej, jag kommer aldrig någonsin rösta blått. men jag har en känsla av att det bara är att härda ut i fyra år till.)