early grave

jag är så trött. har nog vaknat tjugo gånger inatt och bara krälat runt utan att få någon ro i kroppen överhuvudtaget. och ändå, ändå kan jag inte sova vidare när christoffer åker till jobbet. hur trött jag än är så blir jag klarvaken så fort han stänger dörren efter sig, det går liksom inte att sova utan honom just nu och det är lite besvärligt. speciellt när jag är i sånt himla stort behov av att sova middag för att ta igen sömnen jag förlorade under natten, men det går inte. jag somnar inte. och samtidigt som att det är rätt så jobbigt så tror jag att det är så himla bra. att jag "vänjer" mig vid att vara trött. jag har sovit oförskämt bra under hela graviditeten, så jag ska nog inte gnälla.

och, ni som känner mig, ni vet hur kräsen jag är när det gäller ungefär allting. mat, kläder, människor, musik. det är liksom aldrig någon idé att försöka få mig att gilla någon låt för jag kommer inte gilla den ändå. men den här, den är så fin att jag vill kissa på mig av välbehag. hörde den för första gången någongång i våras/somras, när jag satt här i godan ro och tjockade på mig. har lyssnat resten av hans låtar och dessvärre var det värdelöst. synd med en så underbar röst. men, den här är det finaste på länge så lyssna, lyssna vetja!

och hösten är på intågande och jag njuter som bara den. att få frysa när man ska sova, lägga sig under ett svalt täcke och frysa lite till, men med en varm sambo som fixar biffen. raggsockor, halsdukar, vantar. det bästa jag vet. tyvärr har jag inte mycket att värma mig med under dagarna, inte ens christoffers tröjor går att få igen längre. stod och inspekterade min kropp igår, en kropp som jag inte längre känner igen och kunde inte låta bli att skratta vid synen av hur bisarrt det faktiskt ser ut. men himla fint ändå. jag har några veckor kvar och jag undrar verkligen hur magen ska kunna bli större, den är på bristningsgränsen. (och ursäkta morgonfrillan och tröttansiktet, kolla magen istället!)