i fredags, om jag minns rätt, trotsade jag tröttheten och åkte med christoffer och träffade nicolina. självklart tog jag inga foton för sådant har jag slutat med tydligen. hur som helst var det så himla bra, hon är så himla go. för ungefär 2,5 år sedan blev jag rätt så brutalt sårad och lämnad av någon och det hela slutade med att jag tillslut tog kontakt med nicolina, som blivit utsatt för exakt samma sak av exakt samma människa och det hela resulterade i en så himla fin vänskap som var värd att bli både sårad och lämnad för. ljuva tonårsdagar, saknar er inte. jag tillhör visst tonåren fortfarande men i juli blir det ändring på det. nytt liv, bättre liv, utan tvekan.
och på gravidfronten känns allt så mycket bättre. eller ja, jag spyr fortfarande då och då och jag har ont i höfterna och benen känns som gelé och jag får hjärtrusning för ingenting och lever med tröttheten från helvetet dygnet runt men, men, men, det sprattlas för fullt där inne nu. igår började det kännas på riktigt och det slutar inte. som en liten fisk som simmar runt och allt jag kan säga är att jag njuter så jag kan dö. ligga i sängen och blunda och känna små, små stötar och buffar från någonting som är så mycket större och mäktigare än vad jag någonsin kan förstå. lilla hjärtat, vad du är efterlängtad.
(och någonting som också är festligt med att vara gravid är att jag har gått från att ha no boobies whatsoever till att helt plötsligt ha någonting som knappt får plats i bh:n. jag passar på att njuta så länge jag kan, efter att jag har ammat räknar jag med att ha tuttar ner till knänen.)
idag har christoffer jobb och sen lekstund med sin vän, imorgon kommer det hantverkare hem till oss igen så jag spenderar natten hos mor och far. jag får en smula seperationsångest varje gång vi är ifrån varandra, jag och christoffer. imorse låg vi och pratade om första gången vi träffades och jag blev så varm i magen och rös i hela kroppen. det starkaste minnet jag har var när vi kramades hejdå och hur benen knappt bar mig och att jag helst aldrig ville släppa. det gjorde jag knappt heller. två dagar senare sågs vi igen och sen dess har vi varit oskiljaktiga. snart får vi en kille eller tjej som kommer få mitt hjärta att klappa ännu en smula hårdare, för alltid och evigt men christoffer, jag älskar dig mer än vad ord någonsin kommer kunna förklara. nu ska jag hoppa ner i badet innan jag börjar gråta.
söndag 9 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
va fint, blir helt rörd när jag läser om vår vänskap. jag känner samma sak, det är verkligen värt allt det för att ha en sån fin vän och sån underbar vänskap.
SvaraRadera