fredag

farmor mår bättre. jag kan pusta ut litegrann. har alltid funderat över hur det skulle kännas och hur jag skulle reagera om någon av mina farföräldrar dog, omöjligt att veta innan. nu vet jag att jag skulle bli väldigt, väldigt ledsen. så jag är lättad över att det går åt rätt håll. vill att vår bebis ska hinna träffa sina gammelfarföräldrar. (och vad fantastiskt gammal man måste vara när livet tillslut handlar om att "hinna med" saker, alltså, bokstavligen.)

idag är det sol. jag har pussat på kims kalla nos och på min pojkväns nos också för den delen. männen i mitt liv. det är sol ute och livet är rätt okej. jag är tjock, blek och hungrig men det får liksom gå ändå.

och, jag och christoffer har en granne. knarktanten kallar vi henne för, men hon heter säkert ursula eller något annat läskigt. hon hälsar när hon känner för det och ibland är hon nästan lite trevlig. men ibland, ibland stirrar hon och ser helt galen ut och när man hälsar så väser hon fram ett litet ohörbart hej. men det som gör henne ännu mer obehaglig är att hon har en mördarhund. den vill bita ihjäl alla utom henne ungefär och får inte träffa andra människor, så väldigt smart att bo i ett stort höghus med jag vet inte hur många människor då. inte förrän idag har jag blivit utsatt för den här varelsen, har mest hört när den börjat skälla som besatt i trappuppgången när någon stackare velat in eller ut ur sin egen lägenhet. så idag när jag öppnade dörren och skulle ut så hör jag knarktanten väsa "gå in igen!" till mig medan hennes mördarhund gärna skulle tagit en tugga av mig om hon inte hållt i den. jag for in snabbare än blixten och höll på att svimma ihop till en liten pöl i hallen, så rädd var jag. förutom att det här faktiskt är en farlig hund så är jag rädd för alla hundar, allt från snälla labradorer till hennes blodtörstiga vampyr. så kära gode gud, gör så att vi hittar en ny lägenhet innan bebisen är född. vill slippa dö så fort jag går utanför dörren. tack. amen.