du-dunk

det är någonting med väntrummet på mödravårdcentralen som gör mig så himla obekväm. känner mig så sjukt malplacerad. vet inte vad det beror på, om det är för att det är mer än knäpptyst eller om det är för att nästintill alla blivande mammor där verkar vara runt 30+ eller för att christoffer är den enda pappan i väntrummet, alla gånger. det är jätteviktigt för mig, att ha honom där. det är ju vår resa. det är jag som bär på barnet men det är allt egentligen. det är stackars christoffer som får stå ut med en gravid kvinna, det är nog nästan mer kämpigt vissa gånger.

och egentligen gör det inget att jag inte trivs i väntrummet när det faktiskt är världens bästa mödravårdcentral där vi har världens bästa barnmorska. förstående och lyhörd och snäll. undrar man någonting eller är man orolig över någonting så får man svar eller hjälp direkt. fick ta blodprov senast för att kolla att inte min sköldkörtel gått bananas, det är trots allt inte helt normalt att fortfarande kräkas och vara såpass energilös som jag är när man är i vecka 17. får se vad det visar. men det finaste var att vi fick lyssna hjärtljud. alltså, närmare än så kan vi inte komma vårt barn ännu och trots att det bara var ett antal du-dunk man hörde så låg jag där med en fånléende på läpparna och ville aldrig sluta lyssna. sen blev christoffer upprörd när jag sa att det kändes mer stort att se lillbabs utanför bilrutan än att få lyssna på hjärtljuden. SKOJA JU BARA. lillebabs i all ära men jag skulle inte ens välja att få träffa morrissey framför det här.