-

jag är helt slut i kropp och själ. senaste dagarna har inte varit särskillt roliga alls. igår var vi hos mödravårdcentralen och det är roligt i sig, jag älskar att träffa vår barnmorska och allt såg så fint ut så. två lättade blivande föräldrar och jag ligger precis där man ska på tillväxtkurvan och alla frågor och jobbiga tankar man har vill hon hitta lösningar till. hon är fantastisk på det sättet, att hon alltid ser lösningar istället för problem. bästa, raraste torun. det enda hon var lite orolig över är min orörlighet och att jag har rätt stor risk för att få en blodpropp, vilket alla gravida löper större risk att få. ännu mer jag. så framöver blir det att ta blodförtunnande. för mig är blodpropp = döden. min mormor fick en och hon dog. jag har ingen lust med det.

men jag har fått så enormt, obeskrivligt svårt att gå. inte bara för att jag är tung, även om det bidrar väldigt mycket. men mycket är det för att jag blir så otroligt snurrig och svimfärdig. varenda steg är en kamp, jag var nära att snubbla hundra gånger och jag mer eller mindre hängde på christoffers arm medan han släpade mig. är mer förvånad än lättad att jag inte svimmade ihop någonstans. därför börjar alltid hjärtat slå hårt redan när vi står i hallen redo att gå, för jag vet vad som väntar mig efter tjugo meter. det är läskigt, och jag blir rädd. väldigt rädd. när man känner att kroppen inte är med en någonstans hur man än försöker. helst vill jag bara bädda ner mig och ligga där tills bebisen är född, slippa oroa mig för sista delen av graviditeten som stundar runt hörnet nu. livrädd är vad jag är. lilla barn, om du bara visste hur mycket jag vill ha dig. som är galen nog att gå igenom det här.

och från det ena till det andra så har den här natten och morgonen inte varit rolig heller. vaknade av en duns vilket jag trodde var christoffer som slog i tån när det i själva verket var christoffer som låg på golvet, illamående och svimfärdig. efter det kunde jag omöjligt sova. spelar ingen roll att han kräktes och mådde bättre eller att han snarkade så taket lyfte, det är sällan jag har varit så orolig. så jag har varit vaken sen 5:30 imorse. det kommer nog bli en god natts sömn inatt.

och nu sitter jag här, hemma hos mamma och pappa. i ett rum med massor av kartonger. christoffer ska på bröllop imorgon vilket jag tyvärr inte är i skick för att gå på, så jag får vara här. äta pappas mat, och det är ju aldrig fel. men jag saknar redan så att det gör ont överallt och jag hatar den känslan. det är den värsta som finns.

nej, christoffer svärd. du är mitt allt i världen och lite till.