-

idag sprang det runt två hantverkare här och fixade. vi sa hej och inte så mycket mer än så. är inte sådant obekvämt så säg. nu är det gjort iallafall och det är väl det sista som ska göras på ett tag, hoppas jag. borras i trappuppgången lär det fortsättas med dock, men det har man blivit så van vid, efter ett halvår. bara att slå dövörat till. nu längtar jag mest efter att få börja inreda så gott det går här inne! åh, så kul. måla om och köpa lite nytt. ett litet matbord, nya gardiner (utan färgfläckar! hurra!), en tv och en tjusig lampa. sen är det mest bara finputs och sen, sen kan du få komma ut till världen lilla vän. jag är förfärligt trött nu, i kroppen. egentligen kan jag inte gå men eftersom att jag är envis så gör jag det ändå. vinglar, släpar, dör. pust och frust. det här är inte roligt längre.

men om cirka två timmar kommer min käraste hem med pizza. bättre kan det väl inte bli.