igår anade både jag och christoffer ett litet léende från frank. idag testade jag igen, blev töntig (tror det liksom kommer på köpet när man blir förälder), lade frank framför mig och började sjunga högt, göra konstiga ljud, sprattla med hans armar, le från öra till öra, och jomenvisst. flera små léenden fick jag tillbaka och jag smälte ihop till en liten pöl på golvet. satt med tårar i ögonen så jag knappt såg vad jag gjorde, men fortsatte att sjunga högt på lille katt och stackars grannar. jag sjunger så brutalt illa att jag inte vågar sjunga när christoffer är hemma, men frank gillar det åtminstone. och jag kommer nog sjunga hela dagen när man får en så fin respons tillbaka. ibland får man sjunga hellre än bra.
(igår var finaste madeleine här och kelade med frank också, jag tror att hon blev kär. bild kommer sen!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar