djur och sånt

nu har jag en digitalbox på mitt rum och därmed fler kanaler än vad som egentligen är nödvändigt, men jag satt och kollade igenom litegrann igår och alltså - animal planet. vilket underbart påfund. jag satt i sängen halva kvällen och såg på det, med varm oboy och glasögonen på sne. jag kände mig lite som en galen professor som inte kunde få nog av kunskap. men mest var det sorgligt, mina tårar visste inga gränser när en liten surikatbaby var ensam och övergiven i öknen och gick och ropade på sin mammi. eller de program som handlade om djur som behandlats illa. jag gick bokstavligen sönder inuti. människor är sånna jävla grymma och elaka varelser ibland. jag tror inte det finns någonting som berör lika mycket som djur, inte ens barn, och jag är ändå världens barnkäraste. kanske för att jag inte har barn. jag har bara kim och det värsta var att se katter som mådde dåligt. då var jag tvungen att pussa på honom och viska saker i hans små öron som han ändå inte förstår och han fick tillochmed sova i min säng, trots att jag har ett överflöd av trådar till broderiet på hela skrivbordet som jag visste att han skulle riva ner, och det gjorde han. men vad gör det om hundra år.

och idag kommer mina syskon på besök. vi ses så sällan numera att jag längtar till varje gång dom kommer hit. det kunde man aldrig tro när alla bodde under samma sak och jag och susanne turades om att slå/nypa varandra eller den gången veronica jagade mig runt i hela huset för att jag hade råkat väcka henne 14:30 på eftermiddagen eller så. nu hinner det liksom aldrig gå så långt. i och för sig är vi tio år äldre och jag tvivlar på att jag kommer bli jagad igen.

mitt rum är varmt, och det är ännu varmare utanför fönstret. jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen för att komma undan värmen. härnäst ska jag ut på uteplatsen och äta en calippo, världens snuskigaste glass. sen sätta mig i kylskåpet. vi får se.