v

det är klart att det känns jobbigt nu. jag har längtat sen december, jag har längtat och jag har väntat och jag har räknat ner. och nu blev ingenting som vi hade tänkt oss och egentligen är det inte det som gör mest ont. det som gör mest ont är att du kommer att missa en fantastisk upplevelse och hur jag hade sett framför mig hur jag sitter med min bästa väns hand i min medan morrissey sjunger the world is full of crashing bores för oss. och det gör om möjligt ännu ondare i mig när jag tänker på hur du har det. hur lite du förtjänar det och hur mycket jag vill hålla om dig och åtminstone för stunden få känna att jag skyddar dig från allt ont. jag saknar dig. och jag älskar dig. nu ska jag sova innan jag blir alldeles för sentimental.