rudolf

jag känner att jag lever nu. och det inte på något bra vis. somnade inte förrän klockan 5:00 imorse. var helt klarvaken, rullade runt i en halv evighet och det kändes när klockan ringde 7:30, vill jag lova. jag mådde nog lite som när pappa rudolf ska gipsas i sunes sommar. dödsångest, vindögd, läppar torrare än saharaöknen och gudaropan. ungefär så. jag tog mig upp åtminstone och nu sitter jag här, groggy och snurrig. känner mig nästan bakfull av någon underlig anledning. och jag gissar på att jag är sur. om ingen tilltalar mig den närmsta timmen behöver vi aldrig få veta.

nu blir det skola och studentlunch.