och den lilla dunsen var ju bara jag. blev rastlös efter att ha legat vaken i sängen i fem minuter, så jag slängde mig i ett enda svep över sängen till christoffers sida, in i väggen. ibland vet jag inte riktigt varför jag gör vissa saker i tröttmössan, jag tror att jag är i något form av vaken-sov-tillstånd då. christoffer kom springande och sa "jag hörde bara en duns!" och sen sa han att han älskade mig och pussade ihjäl mig litegrann. och jag älskar att han älskar mig lite extra mycket under mina mindre intelligenta ögonblick i livet. jag somnade tillslut iallafall, inmurad bland täcken och kuddar. jag HATAR att behöva ligga vaken längre än två minuter. då har det gått för lång tid.
det är grått idag, igen. som senaste dagarna. var tog våren vägen? jag trodde ju att den skulle komma nu. den hade lovat det faktiskt. istället sitter jag här i mörka lägenheten och ser på nyhetsmorgon och dricker isvatten. frank vaknade med lite feber, första gången han har fått det "utan anledning" (innan har han bara fått det efter vaccinationsprutor) så jag tryckte i honom lite gröt och nu sover han gott. jag är bara inte gjord för att se mitt barn sjukt tror jag. får man säga upp sig som mamma då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch, det måste vara så hemskt när ens barn är sjukt, eller när det har ramlat och gjort sig illa!
SvaraRaderaJa, den är verkligen på buskisnivå den där serien och Sheen är en sådan mansgris...