hur ska man göra för att det ska bli så där varmt

det är svårt att förklara med ord hur det känns att förlora sig själv och allting som är ens jag för att sen komma igen. att hitta tillbaka, sakta men säkert. jag ligger här under täcket, varm och förbannat nöjd efter att ha tagit ett långt bad. senaste gången jag gjorde det var någonstans runt vecka tjugo, när jag fick ta till alla krafter jag hade och lite till för att överhuvudtaget komma upp därifrån. idag klarade jag det, och jag behövde inte ens ta i.

om allting bara kunde lösa sig med ett bättre boende, en bra distansutbildning i höst och ett svar på hur i hela fridens namn vi ska göra med dagishämtning/lämning så skulle jag kunna luta mig tryggt mot mitt inre lugn. men tillsvidare så lutar jag mig mot att jag är på väg tillbaka till mig själv igen och hade jag bara vetat det här hade jag aldrig varit så rädd som jag var för att bli sjuk i sjukdomen. jag hade aldrig stretat emot så mycket. vad gör det att må dåligt ett tag när det ändå blir bättre sen. och vad gör det att må dåligt ett tag när jag hör dessa små andetag från sängen brevid mig. det gör ju fanimig ingenting.