sömnlöst och skrikfest

det här har nog varit den värsta natten här hemma sen frank kom till oss. han somnade någonstans runt 19:00 och vaknade strax efter och skrek i panik, som att han hade ont någonstans. vi provade allt - vyssja, mata, prata lugnt, sjunga, alvedon. det är nog den värsta känslan i världen, när ens barn tydligt visar att någonting är på tok och man kan bara inte förstå vad som är fel. man gör allt i sin makt för att få allt att bli bra, men han var bara så ledsen. jag klarade knappt att hålla tillbaka tårarna (och jag är långt ifrån överhönsig i vanliga fall) men det var så hemskt och jag fick flashbacks tillbaka till första dagarna på bb, när frank var så ledsen när han var hungrig och jag grät varje gång för att jag tyckte så synd om honom. men då fanns iallafall trygga barnmorskor tillhands som lugnade en och sa att det inte var någon fara. kände mig lika hjälplös inatt som jag gjorde då, fast nu helt ensam och ingen som kunde säga att det här är normalt. måhända att jag förstorar upp det här, men han har ALDRIG skrikit så här. han har inte ens varit i närheten av att skrika så här. han var så trött och utmattad men det var någonting som gjorde att han verkligen inte kom till ro. eftersom att vi testade allt och att det bara var alvedon som fungerade någorlunda (och som tillsist fick honom att sova aningens tungt på mig i ett par timmar) så gissar vi på att han har ont någonstans. kanske är det tänder? han var inte alls särskillt påverkad när han fick tänderna han redan har, men nu har vi sett tre skuggor brevid dom tänderna. inte undra på att han har ont när det är tre tänder på gång samtidigt. men det är bara en gissning. hoppas innerligt på en mer harmonisk natt för mitt hjärta inatt...