har gått runt i något form av konstant lyckorus sen i förrgår. det känns så verkligt nu. att titta på bilderna och sedan på magen och faktiskt inse att han ligger där i. att se hur hela magen guppar. att vi kan kalla honom vid sitt namn redan nu. långsamt lära känna någon som vi inte kommer få träffa förrän om flera månader. jag vet till exempel att han inte gillar när jag nyser, då sparkar han hårt. och vad gör det, att min kropp sakta men säkert förvandlas till en geléklump och att jag inte vet hur jag ska stå ut i tjugo veckor till, eller att jag numera har sån halsbränna att det känns som det brinner i hela svalget. vad gör det när det kommer något så fint ur det. gud, vad jag längtar. efter tidiga morgonar och barnskrik och slempussar. jag, christoffer och vår son. det finns inga ord. (snart låter jag frikyrklig men det är okej.)
idag har jag inhandlat presenter till min systerdotter som fyller år om ett par veckor. jag har väldigt svårt att sluta när jag väl har börjat märkte jag men det blev nog bra. nu ska jag äta mandariner och fortsätta lyssna på glasvegas. livet är bra. väldigt bra.
söndag 6 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag känner igen mig i vartenda ord. :) längtalängtalängta till oktober!
SvaraRaderaKoolt! Vad ska han heta?
SvaraRaderaFrank Lars Jan Svärd, ska vår son heta :)
SvaraRadera(råkade posta när du vart inloggad på min iphone babes, tog bort den och loggade ut. Så det kan gå. :p)
haha aw, proud daddy!
SvaraRaderaSvärd?Vad är det för fel på Husman? Med bindestreck, kanske? Säger inget mer..
SvaraRadera