-

dagen har spenderats så här ungefär:

jag är trött. rastlös och har ont. vill inte vara gravid längre, det är verkligen inte roligt. samtidigt är jag rädd för att tänka tanken 'kom ut nu', då kanske han gör det och det vill jag ju inte heller. inte än, inte på länge. han ska vara där inne så länge att han mår bra när han får möta oss. men, det tär så mycket nu. världens största mage på världens minsta kropp. det är jobbigt nu, det gör ont nu. i huvudet också. jag är så förfärligt rädd att kroppen inte blir som den var innan, sen, när allt det här är över. varför den inte skulle bli det finner jag ingen logisk förklaring till men jag fungerar så nu. rädd över att kroppen kommer må så här för alltid.

det är småsaker. mest bara småsaker. som tär på mig mest. ibland är jag sugen på en smörgås men jag förmår mig verkligen inte att göra en. först måste jag resa mig ur soffan, det har blivit en procedur för sig. sen måste jag gå till köket och hoppas på att kroppen håller på vägen dit. sen ska jag tillbaka, med min smörgås, till soffan. kanske tappar jag balansen och kanske tappar jag min smörgås. då ligger den på golvet, och ner till golvet kommer jag inte längre.

och så vill jag handla kläder till mitt barn. men det går inte. efter tjugo meter börjar jag flåsa som en hund och får nästan panik när jag inte får luft. jag känner mig så instängd. och jag vet inte hur jag ska få det här att inte låta gnälligt. jag vill bara berätta hur det är, för mig. utan att jag framstår som världens mest negativa och gnälliga människa. men gör jag det får jag göra det.

för han ligger ju här i. trots allt. och jag skulle aldrig byta bort det mot någonting, aldrig. den härligaste stunden under dagen är när jag lägger mig ner för att sova, när jag vet att kroppen får slappna av och vila. med en hand på magen och någonstans under huden en liten människa som gör kullerbyttor och sparkar. vi är så nära. allt som är emellan oss är lite hud. och då, kan jag tänka... jag klarade en dag till. och när vi är så nära som vi är under den där sparken eller under den där kullerbyttan så känner jag inte bara att jag klarade en dag till. då känner jag att jag klarade en dag till, och det var inte ens svårt.