torsdag 17 juni 2010

-

lång dag, käre nån. jag och christoffer var hos specialistmödravården för att följa upp hur det går för mig och mina ben. vi har den raraste läkaren alltså. en farbror med vitt hår. han tyckte det var tokigt i huvudet att jag inte är sjukskriven så han skulle fixa ett läkarintyg och ta striden med försäkringskassan. så förbannat skönt att någon som faktiskt kan sådant hjälper oss nu, istället för att det bara är jag och christoffer. helt vilsna på området.

hur som helst. vi började prata lite smått om förlossningen. jag har alltid varit så inställd på kejsarsnitt, just för att jag är stelopererad och för att mina ben är såpass svaga. men tydligen är livmodern en helt annan muskel som jobbar av sig själv, när den vill ha ut ungen är det mest bara att hänga med i svängarna. så en förlossning är alltså inte helt omöjlig om inte någonting annat uppstår eller att någon anser någonting annat. han sa 'finns det minsta risk för någonting så blir det kejsarsnitt, men generellt brukar kvinnor med liknande sjukdomar kunna föda barn som vem som helst annars'. jadu christoffer, gör dig beredd. jag är inte rolig när jag har ont.

2 kommentarer:

  1. men vad skönt att det åtminstone finns en chans att föda "normalt"? sa han något om vilken sorts smärtlindring som är möjlig?

    SvaraRadera
  2. Skatta dig lycklig. En förlossning gör ont under några timmar. Skär du upp magen kommer du ha ont betydligt längre. Och det är ju trist att inte kunna lyfta sitt eget barn efteråt, det kan du ju om du föder normalt. Puss på dig!

    SvaraRadera