-

har inte träffat min karl på två dagar. det bokstavligen känns som att jag dör inombords och utombords och överallt. trodde aldrig jag kunde bli så fjantig. igår var jag ännu fjantigare och var jättenojjig för att min killing inte alls sparkat lika mycket som innan, trots att jag vet att det är normalt så spelar det ingen roll, jag blir inte lugn förrän han håller aerobicspass där inne. låg vaken och kunde inte sova. när jag ligger vaken och tänker brukar det sällan sluta bra. inom loppet av en timme fick jag för mig att mitt barn var död, att jag har urinvägsinfektion, att jag känner knölar i bröstet och att min knäskål gått lite ur led. ingenting stämmer förstås. en gång fick jag för mig att jag, på riktigt, fått galna kosjukan och låg och kallsvettades för att jag var så himla säker på det. lite panikångestattack-light. christoffer säger rätt ofta att jag är hypokondrisk av mig och jag tycker han är dum och svarar bestämt nej, det är jag inte alls men när jag skriver upp det så här börjar jag undra faktiskt. oh well, jag lever iallafall. så mycket vet jag. och leva är bra.