tisdag

ibland undrar jag hur min bebis ligger där inne i magen egentligen. vissa som är lika långt gången som jag känner inte ens sparkar, och jag kan numera se sparkar. det är väldigt freaky måste jag säga. och alldeles fantastiskt underbart. det svåra är att pricka in så christoffer också hinner känna, det kan gå timmar emellan och när det väl sker så håller det i sig i sisådär 2-3 sekunder åt gången men vi lyckades tillslut. hela två buffar gav vår kid sin pappa.

i söndags var vi (+ linda och daniel) ute och åt mors dag-middag med christoffers mamma. på torsdag ska vi hem till samma killes mormor och i helgen eventuellt till hans moster, sen har vi betat av hela släkten på en vecka tror jag. hans släkt är fin men allt jag kan tänka på just nu är fredag. att tre dagar kan kännas så länge.