-

lång dag och mycket hormoner. två läkarbesök, två sjukhus. pratade med kuratorn som hjälper oss att lösa härvan med försäkringskassan, tack gode gud för det. jag faller mellan stolarna och får ingen hjälp, är sjukskriven utan inkomst och det fungerar liksom inte. speciellt inte nu när lillskrutten snart kommer. suck.

hur som helst, hon kom åt en öm nerv. hon sa att om jag vill dit för att prata om annat än bara försäkringskassan så får jag det, hon sa att jag såg ledsen ut. och sen var det kört. som gjort för att bryta samman litegrann. tårarna sprutade och jag skämdes återigen, som senaste gången det hände. men som hon sa, vår situation är tuff och jag har gått från att vara fullt självständig till att knappt kunna gå. vi har blivit illa behandlade av alla myndigheter som finns och det vore konstigt om det inte var kaos inuti. till råga på allt lever jag med hormonerna från helvetet och då känns allt extra jobbigt och man blir extra känslig, även om jag inte vill erkänna det. jag gråter aldrig. tillåter mig inte det. enda gångerna det brister är när någon annan erkänner åt mig att allt inte är helt bra. det blir bara sån krock när jag samtidigt är så förbaskat lycklig och förväntansfull.