kärlek bortom det oändliga

den 20/10-2010 klockan 10:50 kom vår ljuvliga frank, 3200g och 51cm lång.

jag vill skriva om allt som vi varit med om de senaste dagarna. det har varit så otroligt omtumlande allting, men jag känner bara sån enorm lycka inom mig när jag tänker tillbaka på det. alltifrån operationen, uppvaket, morfinångorna, smärtorna. men framförallt kärleken som jag inte trodde var möjlig att känna. känslorna svämmade över mig samma sekund som jag skymtade att det låg en människa i den lilla baljan när christoffer och frank mötte upp mig på uppvaket. jag var helt borta, så smärtstillad och hög man kan vara och hörde mest röster från sköterskor och läkare som hela tiden sa att min son är så himla fin och att jag snart ska få träffa honom. men jag kände liksom ingenting. jag minns att jag frågade hela tiden var min bebis är någonstans men jag kände inte det där himlastormande. inte förrän jag fick se honom och pang sa det, pang så hade jag dom där moderskänslorna som inte går att beskriva hur man än försöker. både jag och christoffer grät utan hejd och just det ögonblicket, när vi fick träffas alla tre för första gången, det kommer nog både jag och christoffer bära med oss för resten av våra liv. det var magiskt.

och som jag gråtit, jag tror jag aldrig har gråtit så här mycket i hela mitt liv. jag gråter när jag tittar på frank för att han är så söt, jag gråter när han skriker för att jag tycker så synd om honom (och sköterskorna försökte hela tiden få mig att förstå att det är ett friskhetstecken med skrikande bebisar, men sånt ville jag inte lyssna på). jag gråter när jag tänker på att jag ska få se den här lilla människan växa upp och bli en egen individ. man kan säga att jag gråter ungefär hela tiden.

så efter sex dagar på bb - med mängder av kärlek, smärta, lycka, mys och besök från familj och släkt så är vi nu hemma och ska börja vårat liv som en familj. jag har fortfarande ont och är mer än mör i hela kroppen, men det kan bara gå åt rätt håll nu. sakta men säkert. och christoffer, min älskade christoffer. som mer eller mindre haft två bebisar att ta hand om. det gör mig så varm att min son får ha just dig som pappa och att just du har valt mig. jag älskar dig.

jag ville egentligen skriva så mycket mer än så här, men nu kallar lillskrutt.

[men aldrig aldrig att jag tänker låta något ont hända dig
jag håller dig hårt tätt intill mig
genom regn och blåst och alltid alltid att jag kommer vaka över dig]