-

idag ringde klockan 6:00, jisses, jag var så trött. jag och christoffer begav oss till vårdcentralen (helt toppen att den ligger nästan precis utanför dörren) där dom stulade mitt blod, igen. sen fick vi tråkigt så vi gick vidare i kylan och hejade på linda och molly en snabbis. det skulle vara fint att få sova en stund nu men känner jag mig rätt så kommer jag inte göra det. att sova utan christoffer, eller åtminstone sova utan att höra (vid sitt himla x-box...) christoffer, det går knappt. jag är som en liten unge när det kommer till det, sålänge jag vet att han är nära så somnar jag på fem sekunder.

imorgon ska vi ut och äta, förhoppningsvis med linda, daniel och molly. hoppas hoppas. the last supper. pizza hut har nog den godaste natchos jag någonsin har ätit, som jag inte riktigt kunde njuta av senast när jag hade förvärkar och enbart satt och oroade mig över att bebisen skulle vilja ploppa ut helt plötsligt. men oj, jag är så nyfiken nu att ni inte kan förstå. vem han är lik, om han har hår, hur stor han är, om han är en gaphals, om han är lugn. så, lilla kid, låt din mamma få njuta av den här middagen så ses vi sen, tycker jag. oavsett när han behagar komma ut lär bloggen ligga på is fram tills dess, jag är med andra ord inte död. så hejdå, hörs sen igen, med en mindre mage och en bebis rikare!