vi börjar landa mer här hemma. inte för att det har varit speciellt svårt, vi har nog fått världens snällaste barn. sover hela tiden bortsett från matpauserna (som funkar toppen sen jag gav upp amningen. det såg lite ut som att någon hade skurit i mina nipples med kniv. men nej, jag har bara en väldigt matglad son med lite för lite tålamod.) och när han är vaken ligger han mest och tittar runt på världen. älsklingshjärtat.det är så fascinerande vad man tänker om saker nu för tiden också. hur man har fått helt andra perspektiv. jag har lärt mig sova mig igenom hantverkare som borrar i trappuppgången som om det inte fanns någon morgondag, men när frank om så gör ett litet pip är man klarvaken på en sekund och tänker HJELP MITT BARN! innan man hinner lugna ner sig. och när han är lite förstoppad finns det inget finare än högljudda pruttar, man blir på riktigt glad ända in i själen. föräldrarskap är galenskap.
sen har vi pratat mycket om vem han är lik. och det är väl ingen tvekan om saken att han är sin far upp i dagen. möjligen har han fått mina ögon, stora som tefat, men allt annat är christoffer. vackrast i världen är han i vilket fall som helst, det är underligt när man kommer på sig själv med att ha legat och stirrat på sitt sovande spädbarn i flera timmar och inte tröttna på det. skulle kunna spendera alla mina dagar så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar