AJ

råkade misshandla mig själv ikväll. körde över min egen fot med en tung kontorsstol, med min egen vikt på. aj så in i helvete. jag fick kväva avgrundsvrålet som sakta bubblade upp inom mig, eftersom frank nyss somnat, men det var inte lätt. satt istället och kved, flåsade, vred mig åt alla håll och väste tyst alla svordomar jag kunde komma på. det gör tillräckligt ont att bara slå i tårna. det gör mer ont att mosa sönder dom, upptäckte jag.

så nu ligger jag här, med två tår tjocka som små prinskorvar. böjde på dom förut och det gjorde så ont att jag inte vågar mig på det igen. christoffer lugnade mig med ett fint "du kanske har fått en spricka?". sånt här händer bara mig känns det som. så himla onödigt och så himla klantigt och gah. och jag hoppas innerligt att jag åtminstone kan stappla runt litegrann imorgon, på något vis, annars blir det svårt att ta hand om frank.