idag tittade vi på en tjusig lägenhet rakt över spåret, i ritorp. oj, om vi skulle få den. då vet jag en madeleine som skulle bli glad (och ännu gladare över att ha en pappa som är målare) men vi är så beredda man kan vara på ett nej. vi har gått in med en väldigt negativ inställning till det här. hur roligt det än är att berätta att man har någonting på gång så är det likväl lika tråkigt att berätta att det inte blev någonting. och med vår tur lär det inte bli någonting. eller så är det nu det vänder, någongång gör det ju det. frågan är bara när. hålla tummarna skadar aldrig har jag hört.
igår var vi hemma hos mamma och pappa och åt mat. hjälp vilket kaos. frank är liksom aldrig riktigt sig själv när han är bortbjuden, det är roligt en stund men sen blir han väldigt kinkig och kommer inte till ro när han ska sova = övertrött bebis. min systerdotter julia på 1,5 år gjorde en kullerbytta nerför kökssoffan och blev biten av katten. men bortsett från detta var det trevligt. bulgur, fläskkotlett, sallad och gräddfil. närmare madeleine-mat än så kommer man inte. och just nu sitter jag och väntar på christoffer och frank som är i centrum och handlar till middagen ikväll - christoffers gryta. vad bortskämd jag är med människor som lagar så himla god mat åt mig hela tiden.
onsdag 16 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hoppas ni får lägenheten!
SvaraRaderaDet är så hemskt när man hittar en lya som skulle vara så bra och man sedan inte får den...