salad chef

gud vad jag vill ha den här. så mycket som jag älskar sallad skulle det här underlätta ungefär allting, och jag skulle förmodligen äta sallad varje dag. men den var lite för dyr för mitt snåla sinne. men jag vill haaa. jag skulle vilja göra som när jag var liten och inte fick något som jag ville ha - lägga mig på golvet och skrika i någon timme eller två. så mycket vill jag faktiskt ha den här. antingen så unnar jag mig ändå, eller så vet ni vad jag önskar mig i födelsedagspresent. (fasen också att jag inte fyller år särskillt snart.)

och idag blev jag lite extra kär när christoffer ringde, efter tre timmars tågfärd till jobbet. alla som känner christoffer eller någonsin haft någonting med honom att göra vet nog att han är den mest snälla och godhjärtade människa som finns. men någonting som jag älskar med att leva med christoffer är att han är så förbaskat ärlig. inga genvägar eller krångligheter. vill han berätta någonting så gör han det. så i förmiddags ringde han, bara så där, och sa; "imorse när jag satt uppe med frank tänkte jag att fan vad jag är nöjd med mitt liv. vi lever i vår lilla misär med försäkringskassan som inte vill ge dig hjälp, men vi har det så bra iallafall. du, jag och frank."