måndag 7 februari 2011

kvällshumor

mmmmmm christoffer: klockan är inte ens mycket vet du.
mmmmmm jag: den är halv elva faktiskt!
mmmmmm christoffer: men förlåt mig så mycket tant agda.

innan jag dog i ett fnissanfall av den kommentaren (kanske för att den stämmer så sorgligt bra) hade vi en jättefin dag igår hemma hos christoffers mormor och morfar. firade hans morfar som fyllde sextio och hans mormor som fyllde ett par år äldre häromdagen. så ja, franks gammelmormor och gammelmorfar är rena ungdomarna. och frank skötte sig som han brukar när vi är borta - få en chock av alla människor och börja gråta, lugna ner sig och ha roligt ett tag, för att sedan sova större delen av tiden. (och åh, jag blir så mallig när människor gång på gång påpekar hur snäll frank är, eller att han ser så läskigt smart ut. kanske är det därför vi har kallat honom för voldemort sen hans första dag i livet. som att han vet någonting som vi inte vet.)

det är läskigt med frank ibland, att allting går så... smidigt. att han ALDRIG krånglar. om han inte vill sova på kvällen, vilket är ytterst sällan, så kan han krångla i upp mot en timme som mest. i hans liv har det hittills hänt två gånger att han inte velat sova alls och legat och pratat för sig själv hela natten. när frank låg i magen förberedde jag mig för att ha sånna nätter varenda natt, det hade trots allt inte varit konstigt. men nu fungerar allting så himla bra. och utöver det är han så himla tidig med allting, jag som trodde att han var sen med att rulla (trodde sånt skedde runt två månader) men tydligen var han ju tidig där också. och gud vad jag skryter, men det får alla föräldrar göra faktiskt. hade varit lika stolt om han var världens jobbigaste barn också. ens barn är ju alltid det finaste, oavsett vanor/ovanor. och jag passar på, man kan aldrig veta när allting vänder, vilket jag tror är snart. åtminstone dagssömnen. efter en timmes vakentid börjar ögonen gå i kors och efter en och en halv timme/två timmar är han helt färdig och måste sova ett bra tag. och så kan det ju inte vara särskillt länge till, om han inte ska missa hela livet.

3 kommentarer:

  1. Haha, det där låter lite som mig och Niklas. Härom dagen sa jag "Ikväll ska jag vara uppe till tio" och lät jättestolt. Eller som när Niklas var supertrött efter att ha jobbat natt i en vecka och ville lägga sig kl 21 och jag blev överlycklig...

    SvaraRadera
  2. Jag tycker också att det är sött med fläckar så här blir det minsann ingen ny frisyr för fröken Molly :-)

    Härligt att Frank är så snäll och underbar. Molly krånglar nästan alltid med något men hon är ju den underbaraste ändå, och det är ju även det som gör henne till en Molly :-)

    SvaraRadera
  3. Haha, om jag är en tant nu (när det gäller läggningstider) kommer jag att vara en gumma sedan. Sömnen är det jag oroar mig över mest faktiskt, jag har ett ganska stort sömnbehov och funkar helt enkelt inte om jag sover...

    SvaraRadera