jag känner livet i mig när det är vår

synd bara att jag inte kan ta mig ut och ta del av det. himlen är klarblå och solen skiner, det droppar från taken och asfalten är så gott som helt blottad. jag liksom njuter fastän jag inte ens är där. får nog njuta från köksfönstret ett tag till. someday, someday. det var varit en instängd sommar, höst och vinter och kanske blir det en instängd vår också. jag skyller inte på någon, det kan omöjligt vara någons fel. det känns bara ledsamt.