onsdagsdravel

idag var världens raraste eva här och gick ut med frank på en långpromenad. det gör mig så lugn i själen. tack för att det finns vackra hjärtan här i världen som ger frank det jag inte kan ge honom ännu. dom hade tittat på en massor av djur och frank hade knappt sovit en blund för att han hade så roligt, trots att han var trött. hon ville knappt gå när hon lämnade av honom här sa hon, för dom hade blivit så bra buddies. svårt att slita sig. hon sa att hon sällan har träffat en så glad bebis. behöver jag säga att jag blev lite mallig? det blev jag iallafall. min gladaste lillskit.

och vi har också haft det fint, vi två, idag. vi krälade runt på golvet i en halv evighet och hade det jätteroligt, tills frank tjongade huvudet i golvet och blev ledsen. nåväl, det var roligt så länge det varade... kan inte påstå att han var svår att natta efter den här dagen. och den här dagen har varit väldigt fin trots att christoffer jobbar jättelänge och inte kommer hem förrän ikväll någongång. av någon anledning har jag tappat allt vad aptit heter och jag glömmer bort att äta nästan varje dag, speciellt när christoffer inte är hemma och "påminner" mig, och så ska det ju verkligen inte behöva vara. jag förstår inte varför det är så här. och jag har inte heller någonting att ta av direkt, jag är redan mindre än vad jag bör vara. ibland känns det som att människor glömmer bort att man kan ha viktproblem åt andra hållet också. medan andra kämpar för att gå ner i vikt så kämpar jag för att gå upp. och det går ju inte om man inte äter. nu blir det spagetti och köttfärssås, bara för det.