reality is not real to me

idag är jag utan frank längre än ett par timmar för första gången sen han kom till oss. christoffer och frank är i eskilstuna över dagen. jag vet inte om jag ska tycka att det är skönt eller inte, det känns bara väldigt märkligt. hur gör man? vad gör man? hittills har jag knappt rört mig ur soffan. det gäller väl att passa på att göra sådant man inte kan göra annars. ta det lugnt, fixa håret i hundra år, ha musik på högsta volym, äta precis så långsamt som jag vill (en portion middag kan ta över en timme för mig om jag får bestämma själv), diska utan en liten skrutt som blir uttråkad efter en kvart. idag ska jag göra INGENTING av värde, med andra ord. och det ska bli skönt.

men faktum är att trots att jag sitter här med benen på bordet och datorn i knät med godiset brevid mig, så sitter jag mest bara och längtar och saknar. kan inte slappna av som jag vill. jag vill vara stressad, vill kladda med maten och byta bajsblöjor. christoffer lovade att ikväll är det jag som får natta den lilla odågan, och jag längtar redan.