mys och gos och mys

har verkligen sovit kasst inatt. eller ja, när jag säger att jag sovit kasst = jag vaknar en timme tidigare än jag tänkt eller så. seriöst, jag förstår inte hur någon kan sova så bra som jag gör, men jag kan inte klaga. hur som helst, min hals gör så sjukt ont. känns ungefär som att det sitter en potatis där och jag får ta i varje gång jag sväljer. vet inte om det var alla snoriga barn i fiket på sjukhuset som smittade mig häromdagen eller om det är någon annan ond. och nej, jag hade inget på sjukhuset att göra men jag kände för att ta en fika där. helt normalt. var ändå i området.

ikväll ska jag och christoffer ha myskväll. har hört att det är bra att man hinner umgås med varandra då och då i ett förhållande. fast så illa är det inte riktigt, bara svårt att få våra tider att gå ihop. life is peachy. så ikväll, ikväll ska vi kramas som aldrig förr, äta godis och se på titanic. christoffer offrar sig. och den är bra, den är faktiskt det, eller så kanske det är så att jag hade världens crush på leonardo dicaprio när jag var sisådär sju år och den förälskelsen har nog inte lagt sig än. förlåt älskling, du kan få bli kär i rose. fast bara lite.

bla bla bla

inatt drömde jag att jag och christoffer var på ultraljud. fast ja, det var liksom inte en grå suddig bild utan det var som att se hela barnet i dess rätta bemärkelse och inatt var det en liten tjej. min hjärna tycks vara förvirrad. trodde aldrig jag skulle vara så här nyfiken, det har ju egentligen ingen betydelse vad det är där inne men min nyfikenhet måste stillas, annars dör jag. om sex veckor får vi veta. jag tror fortfarande det är en kille. fast egentligen vet jag inte alls. men ja, en kille, det känns mer som det nu.

och, för några inlägg sen var jag lycklig över att jag inte hade spytt på en vecka men jag tar tillbaka det. ska aldrig skriva så igen. igår spydde jag två gånger och nu sitter jag här och mår illa. awesome. ungefär så här trodde jag att min graviditet skulle vara: noll illamående och ingen foglossning, jag skulle gå upp sisådär tio kilo allt som allt och bara ha en liten kula. men det har liksom varit allt annat än det, jag har spytt i evigheters evighet och jag har väldigt ont i svanken och höfterna och stånkar och stönar som en nittioåring. jag har gått upp 4-5kg och min mage är inte liten direkt. och på något konstigt vis så gör det ingenting. det är hemskt jobbigt men det är okej. att få somna med christoffers hand på min mage och veta att det är ett resultat av oss två som har det bra där inne gör att jag skulle kunna må så här hur länge som helst om det skulle vara så. kärlek.

om några timmar ska jag till spec.mödravården, får se vad jag ska göra där. spännande. sen blir det jobb och sen blir det dusch och sömn. jag sover typ jämt. ungefär det jag orkar göra nu för tiden och skönt är det vill jag lova.

wedding

igår vad det bröllop. så väldigt fint och vackert och christoffer var bestman, jag hade satt mig ensam på en rad längst bak och var nära gråten ungefär hela tiden. gud, hormoner. sen blev det middag på söder, min kropp höll på att krackelera men jag hade det väldigt trevligt ändå. folk höll fina tal, christoffer sjöng en trudelutt och jag åt tårta. kände att det var min uppgift för kvällen. vid midnatt tog jag och christoffer en taxi hem och så fort vi krypit ner i varandras famnar somnade vi nog mer än fort. åh, så skönt så skönt.

hur som helst, grattis till louise och jesper. och självklart glömde jag att ta med mig min kamera så jag snodde en bild, facebook har allt.

torsdag

trött och seg och mätt, fin kombination. ska glo tv och äta mina baby-youghurtar (har ni inte smakat, gör det, bebismat är goda grejer ibland), beställa broderi och sen sova. fredag imorgon och sen är det fritt fram för en händelserik helg, nämligen louises och jespers bröllop! det blir nog himla vackert. mitt första bröllop någonsin.

och här är magen när den är som störst. ser ju verkligen inte helt klokt ut men ändå en smula fint. där inne ligger alltså vår avkomma och skumpar runt, säkert lite ryggsim med en go bok i ena handen.

jobba jobba jobba

bakade nyss en chokladkaka. sooo good. det enda jag får till riktigt bra. dock brände jag av mig fingret, igen, jag förstår inte. fast ett annat finger den här gången än för någon vecka sen. om vi säger så här, mitt långfinger består av en enda stor brännblåsa nu. det är nog ett tecken från ovan att jag inte bör vistas i kök överhuvudtaget.

och idag är sista dagen i frihet, imorgon börjar jag jobba igen. bitterljuvt. jag kommer bara må gott av det, får försöka tänka så. längtar dock inte efter dessa kunder som ständigt kommer tillbaka och tjatar om en eller två kronor hit och dit. och samtidigt som man får skäll ska man alltså vara glad, kunden har visst alltid rätt. började bli awesome på att hantera det där men nu känns det som att jag glömt bort allt, nybörjare igen. oh well, det går nog bra. hoppas jag.

tretton

hej, idag går jag in i vecka tretton. tiden rusar iväg och det verkar som att det vidriga illamåendet har gett med sig nu, hurra! istället har jag ersatt det med hormonerna från helvetet som gör att jag gråter för ingenting, men det kan jag leva med. och utöver det ser jag ut som en koloss. det var ungefär så här jag hade tänkt se ut i slutet av min graviditet, jag är en smula orolig över hur det här kommer sluta. är relativt liten på morgonen, efter frukosten är jag tjock och sen bygger jag på det under dagen, så ja, jag vet inte, jag tror fortfarande att det mest är mat och luft och svullna tarmar och gud vet vad som tar plats där inne. eller så bär jag på världens största barn, vem vet.

och nej, jag tänker inte ljuga eller låtsas heller. det är inte roligt att vara gravid, inte alls faktiskt. men sånt är förbjudet för en blivande mamma att säga. att jag tycker det är jobbigt och bökigt betyder ju därmed såklart att jag inte längtar efter mitt barn. att jag inte blir varm när jag tänker på vad som växer i mig, att jag ofta känner för att grina i tid och otid för att jag längtar så mycket. nej, för jag tycker det är jobbigt att bli tjock och jag ser inte fram emot att bli tjockare och jag njuter inte av att ha ont jämt eller kissa jämt eller spy jämt eller vara trött jämt. jag känner mig ful som gravid och tycker inte min mage är särskillt fin heller, men det får man inte heller säga eller tycka. gud, det här är förvirrande. men bebis, du långt där inne, det är värt att må som en påkörd bäver, det är okej att bli ful och tjock. faktiskt. jag skulle aldrig gå igenom det här om jag inte ville ha dig av hela mitt hjärta och hela min själ. allt för dig, alltid för dig.

-

och nu sitter jag hemma hos mamma och pappa. snart vankas det god mat. det var några timmar sen jag såg christoffer och jag saknar så jag kan dö, redan. och vi ses inte förrän imorgon. det går inte att må lika bra utan honom, det gör inte det. mitt finhjärta, imorgon ska jag krama ihjäl dig så det står härliga till.

i am the shoreline but you’re the sea

m

lunch

lunch med kära linnea idag. gottgottigott. och... varmt. mitt i solen satt vi och det kändes nästan som sommarvärme, så himla skönt. jag har nog redan odlat ett par fräknar. nu är jag så trött att jag kan somna här och nu men innan dess ska jag duscha och klättra lite på min pojkvän. åh så bra. kram&puss.

-

"visioner i mitt huvud när du ler, jag har hittat någonting vackert, vännen, ser du vad jag ser?

jag är nästan som du" -

sallad

jag gjorde världens godaste sallad nyss! oh my! jag brukar aldrig lyckas med någonting i matväg men detta var faktiskt fantastiskt. pasta, körsbärstomater, fetaost, creme freiche, basilika och lite svartpeppar, sen klart. så eh, ja, nej, det behövs ingen mästerkock för att få till detta att bli aptitligt men det går nog inte att föreställa sig hur dålig jag är i köket. mina matkunskaper sträcker sig typ till makaroner och köttbullar, sen tar det stopp.

annars har jag mått dåligt de senaste dagarna. surprise surprise. när jag spydde för tredje gången igår tappade jag all form av livsglädje och började nästan gråta. det är så utmattande. känner mig totalt orkeslös, orkar verkligen inte göra någonting. kan inte ens diska för då spyr jag. kan knappt duscha för då spyr jag. reser jag mig för fort så spyr jag. är jag mätt så spyr jag, är jag hungrig så spyr jag. för min del klarar jag att leva så här men jag tänker mest på christoffer som har världens sämsta flickvän för tillfället, bu. vill så väldigt gärna att det här ska gå över snart, jag väntar mig ändå ett halvår till av andra krämpor men jag känner mig klar med detta, tycker jag har spytt färdigt nu. kan ta foglossning istället, vad som helst. please!

och till råga på allt somnade min högerarm häromnatten. eller jag kände inte ens att jag hade någon högerarm alls snarare. christoffer var fortfarande vaken och jag var någonstans mittimellan men uppfattade ändå att jag verkligen inte kände min arm. minns bara att jag fick panik och en släng av dödsångest och att jag började gny som bara den och att christoffer kom springande och sen vet jag inte, han fick nog liv i den och jag sov vidare. det är jag bra på, att sova alltså. min specialité här i livet. får passa på medan jag kan.

nu är christoffer på svensexa och förnedrar stackars jesper. jag rymde hem till mamma och pappa och snart bjuds det på potatisgratäng, namnamnam. madeleine + mat = sant.

-

inatt drömde jag att jag och christoffer fick en son. det sa bara plopp och helt plötsligt kom han, en liten kille. kanske för att alla tror att jag bär på en tjej, inklusive christoffer. min syster tror att jag ska få en tjej för att jag mår så illa och för att apelsin är en av få saker jag fortfarande njuter av att äta, det är tydligen typiskt för tjejer om man går efter gamla myterna. instinktivt tror jag också att det är en tjej, men bara därför måste jag tro att det är en kille, så att folk kan utbrista 'ah, a mothers instinct!' ungefär. men för vår del får det bli precis vad det vill. så spännande.

24

i förrgår fyllde christoffer 24år, den gamla räven. det firades med fika och jag fick för första gången träffa min svärmor, det var på tiden må jag säga. under kvällen gick vi, christoffers syskon och daniel ut och åt indiskt, himla trevligt. och gott om inte annat. kyckling och curry är någonting jag skulle kunna leva på, men det är väl ingen nyhet. en lugn och fin dag helt enkelt, yey, grattis älskling!

och igår var det påskmiddag. jag åt så jag dog ungefär, jävlar i min lilla låda vad jag ogillar att bli så fruktansvärt mätt. dagens i-landsproblem, i know, jag skäms litegrann, men det är verkligen vedervärdigt. min systerdotter var kvällens höjdpunkt, kan inte påstå att jag längtar mindre efter min kid när jag ser henne. det börjar kännas mer verkligt nu, nästan lite läskigt men framförallt alldeles underbart. folk börjar se att det faktiskt växer ett litet frö i mig, nu är det inte bara jag och christoffer som vet. andra ser nu. så himla knasigt. overkligt. fantastiskt. ge mig oktober nu.

annars startade jag morgonen med att kräkas ett hav. väldigt trevligt, jag vet. börjar bli van nu. och nej, alltså inte av någon fylla men det krävs väl typ en knappnål till hjärna för att förstå det. igår blev alla lite på lyset och det är då jag inser varför jag från första början gjorde ett aktivt val till att aldrig dricka mig full. andra får om dom vill, det har jag inget emot, men jag vill inte och det verkar vara svårare för folk att acceptera det än tvärtom. jag får ständigt förklara och ibland även försvara varför jag inte gillar att dricka mig full och nej, jag har inga jobbiga barndomsminnen där föräldrar söp sig fulla dagligen, ingenting sånt, det är bara aldrig någonting jag har gillat ändå. för min del. ingen större anledning än att folk blir jobbiga och korkade som fan när dom dricker och att fanta helt enkelt är godare. så ja, det är synd att folk aldrig kan förstå att jag är helt okej med att andra har sina vanor men att JAG valt det här. vissa vill, andra vill inte. svårare än så behöver det faktiskt inte vara.