lördag 28 februari 2009
klänning
jag köpte en klänning häromdagen. dålig bild, men alla spegelbilder är värdelösa så here we go.
torsdag 26 februari 2009
everything will be allright
det kan ju vara så att jag har lite svårt att säga hejdå till det här. att låta det gå. inse att jag jag har gjort allt jag kan, allt som jag har kunnat. någongång måste man ge upp. men det är svårt att ta farväl av någonting som känns så underbart vackert i en, trots att det gör ont. bitterljuvt.
lika svårt att förklara som att förstå.
någonting jag ofta tänker på är att jag någongång kommer att förstå. någongång kommer jag faktiskt det. jag kommer att förstå varför det här blev som det blev, för jag kommer att ha det bättre då. förmodligen bättre än vad jag någonsin kan drömma om, någonting som kommer skapa sånt grovt välmående i mig att jag inte kommer att sakna det här. någonting som gör att jag inser att det inte var det här jag skulle ha ändå. ja, någonting.
det känns lite långt bort nu. men det känns fint att tänka så ändå. ungefär lika fint som man ska aldrig säga aldrig. vem vet var jag är om fem år. vem jag är med. om det finns någon i mitt liv som tycker att det är överkomligt när jag gnyr i sömnen eller som inte ens protesterar när jag vill ha min rygg killad. kanske någon som tycker att jag är finast i världen även när jag ser blodfattig ut och håret en kvast. kanske finns det någon jag kommer att älska helt hellskotta jävla mycket. ja, framtiden, bring it on.
lika svårt att förklara som att förstå.
någonting jag ofta tänker på är att jag någongång kommer att förstå. någongång kommer jag faktiskt det. jag kommer att förstå varför det här blev som det blev, för jag kommer att ha det bättre då. förmodligen bättre än vad jag någonsin kan drömma om, någonting som kommer skapa sånt grovt välmående i mig att jag inte kommer att sakna det här. någonting som gör att jag inser att det inte var det här jag skulle ha ändå. ja, någonting.
det känns lite långt bort nu. men det känns fint att tänka så ändå. ungefär lika fint som man ska aldrig säga aldrig. vem vet var jag är om fem år. vem jag är med. om det finns någon i mitt liv som tycker att det är överkomligt när jag gnyr i sömnen eller som inte ens protesterar när jag vill ha min rygg killad. kanske någon som tycker att jag är finast i världen även när jag ser blodfattig ut och håret en kvast. kanske finns det någon jag kommer att älska helt hellskotta jävla mycket. ja, framtiden, bring it on.
onsdag 25 februari 2009
som det kan bli
inatt sov jag naken och kim sov på min mage. jag kunde inte riktigt sova för att det var så mysigt, jag låg mest där och tänkte att det är nog sånna här stunder i livet man ska ta vara på. att det är precis sånna här stunder som är meningen med livet, som man ofta bara låter gå förbi. så jag lät bli att sova och tog vara på stunden istället, helt enkelt, vilket också resulterade i att jag glömde bort att ställa klockan och inte slog upp mina ögon förrän 13:30. jag är lite besviken över det, jag har kommit upp i god tid de senaste dagarna och man mår så fruktansvärt mycket bättre då. och hinner mer.
för övrigt såg jag hannibal igår, någon uppföljare till när lammen tystnar tror jag. maken till skit har jag inte sett på länge. förstår inte riktigt grejen med att man ska göra uppföljare på redan bra filmer, det blir allt som oftast inte bra. att göra en uppföljare av när lammen tystnar är lite som att göra en uppföljare av brokeback mountain, dvs en väldigt dålig idé. nåväl. jag får skylla mig själv som såg den.
för övrigt såg jag hannibal igår, någon uppföljare till när lammen tystnar tror jag. maken till skit har jag inte sett på länge. förstår inte riktigt grejen med att man ska göra uppföljare på redan bra filmer, det blir allt som oftast inte bra. att göra en uppföljare av när lammen tystnar är lite som att göra en uppföljare av brokeback mountain, dvs en väldigt dålig idé. nåväl. jag får skylla mig själv som såg den.
tisdag 24 februari 2009
slösarn
igår beställde jag saker för 1200:-. hujedamig. jag försöker att inte ha ångest, jag har trots allt pengar över och det blev inget blekinge över lovet som jag hade tänkt förut, så det är nog okej att jag unnar mig detta. säg att det är okej.
måndag 23 februari 2009
nya dagar
efter lite pepp från herr valter igårnatt + ett nytt blodtrycksfall i badkaret igåreftermiddag så har jag på något vis insett att jag måste ändra på mina sovvanor/matvanor (livsvanor...). det jag har tänkt mig är då alltså att lägga mig i sängen 00:00 och gå upp 10:00, äta frukost, lunch/mellanmål, middag och kvällsmål. jag känner mest att jag måste klara det här om jag vill få någon form av ordning på mitt liv och mitt välmående igen, och det vill jag, mer än vad någon kan ana tror jag. redan ett missöde idag dock, jag kom inte upp förrän 11:00 och jag är inte personen med frukostlängtan direkt, i självaste verket avskyr jag frukost men jag fick åtminstone i mig ett glas oboy. jag vet inte, kanske är någonting man kan vänja magen med.
bortsett från det ska jag ta tag i träningen också, hade jag tänkt, med start idag. hade bestämt mig för att ta en promenad varje dag, men ja, med snö upp till knänen vet jag inte om jag känner mig så sugen på det. och ja, jag överdriver, så mycket snö är det inte men snö som snö liksom. jag gillar inte att gå i det. enda gångerna jag kan uppskatta snö åtminstone litegrann är när det ligger som ett vitt, tjockt täcke över marken med solens strålar ovanför. och den kombinationen ser man i princip aldrig. jag minns när jag var liten och man alltid gick till pulkabacken så fort första snöflingan fallit, där jag aldrig vågade åka i den "stora backen". jag höll mig alltid till den mindre branta och varje gång skrek man "se upp i backen, nio hål i nacken". efter det sket man i om någon stod i vägen, efter att man hade skrikit det så åkte man oavsett, det var en oskriven regel och alla som stod i vägen fick skylla sig själva. det var tider det. min pulka var blå och min hjälm var röd. ibland vore det rart att få vara liten igen, kanske bara för en dag eller så, iallafall när det gäller grubblerier. när man var fem år var ens största bekymmer i livet att björnes magasin skulle sluta visas eller att pappa glömt köpa glass efter jobbet, det var det värsta tänkbara, det är det inte riktigt längre.
bortsett från det ska jag ta tag i träningen också, hade jag tänkt, med start idag. hade bestämt mig för att ta en promenad varje dag, men ja, med snö upp till knänen vet jag inte om jag känner mig så sugen på det. och ja, jag överdriver, så mycket snö är det inte men snö som snö liksom. jag gillar inte att gå i det. enda gångerna jag kan uppskatta snö åtminstone litegrann är när det ligger som ett vitt, tjockt täcke över marken med solens strålar ovanför. och den kombinationen ser man i princip aldrig. jag minns när jag var liten och man alltid gick till pulkabacken så fort första snöflingan fallit, där jag aldrig vågade åka i den "stora backen". jag höll mig alltid till den mindre branta och varje gång skrek man "se upp i backen, nio hål i nacken". efter det sket man i om någon stod i vägen, efter att man hade skrikit det så åkte man oavsett, det var en oskriven regel och alla som stod i vägen fick skylla sig själva. det var tider det. min pulka var blå och min hjälm var röd. ibland vore det rart att få vara liten igen, kanske bara för en dag eller så, iallafall när det gäller grubblerier. när man var fem år var ens största bekymmer i livet att björnes magasin skulle sluta visas eller att pappa glömt köpa glass efter jobbet, det var det värsta tänkbara, det är det inte riktigt längre.
lördag 21 februari 2009
madeleine - livet, 0 - 1
jag undrar om jag någonsin kommer kunna släppa. eller åtminstone kunna sluta grubbla över vad jag gjorde för fel. vrida och vända. jag kommer aldrig fram till något vettigt svar.
jag försökte vara den bästa jag kan vara. det räckte inte till. men jag hoppas att du såg det. eller ser det, snarare. du är ofta som en vägg och jag har ingen aning om vad du tänker på, eller om du ens uppskattar mig längre. och ändå står jag kvar på samma ställe som jag gjort sen den 4:e juli 2008. jag står fortfarande här. jag kan bli arg på mig själv ibland, av den anledning att jag har mer stolthet än såhär. egentligen har jag det. jag är inte så dålig att jag ska behöva böna och be. jag är inget catch men jag är en bra person. det är jag verkligen.
jag försökte vara den bästa jag kan vara. det räckte inte till. men jag hoppas att du såg det. eller ser det, snarare. du är ofta som en vägg och jag har ingen aning om vad du tänker på, eller om du ens uppskattar mig längre. och ändå står jag kvar på samma ställe som jag gjort sen den 4:e juli 2008. jag står fortfarande här. jag kan bli arg på mig själv ibland, av den anledning att jag har mer stolthet än såhär. egentligen har jag det. jag är inte så dålig att jag ska behöva böna och be. jag är inget catch men jag är en bra person. det är jag verkligen.
fredag 20 februari 2009
run
leona lewis har gjort en cover på snow patrol - run, som är en av mina favoritlåtar någonsin. och jag måste motvilligt erkänna att hon har gjort en rätt fin tolkning av den, bortsett från att hon weilar sönder hela slutet. weiling (stavning?) måste vara världens sämsta påfund.
och så originalet, som slår det mesta.
och så originalet, som slår det mesta.
där finns du
där en kyss är hela livet
och en natt är en evighet
där i mitten, där i mitten av vad jag är
och det som händer dig och mig
bestämmer dröm och verklighet
och jag inser att jag aldrig förr har varit kär
där jag äntligen förstår vad det är jag vill
där då och sen är ingenting, allt är nu
och där orden inte längre räcker till
där finns du
och en natt är en evighet
där i mitten, där i mitten av vad jag är
och det som händer dig och mig
bestämmer dröm och verklighet
och jag inser att jag aldrig förr har varit kär
där jag äntligen förstår vad det är jag vill
där då och sen är ingenting, allt är nu
och där orden inte längre räcker till
där finns du
where does the good go?
valter verkar ha gått upp i tomma intet, jag har ringt sjutusen gånger utan svar och jag kan om möjligt inte bli mer orolig, men försöker lugna mig med att jag allt som oftast oroar mig i onödan, det är en återkommande sinnesstämmning i mitt liv. jag gillar inte riktigt den sidan hos mig själv. man borde alltid ha inställningen "shit happens", men jag kan inte riktigt det, inte när det gäller personer som betyder någonting. då blir jag lite weird i huvudet och tror alltid det värsta. valter, mitt käre gryn, ring mig när du ser det här och säg att du lever. jag vet inte ens om du är hemma eller på sjukhuset, jag vet inte riktigt hur det där fungerar men jag hoppas du mår bra. (fint, nu börjar jag kommunicera genom bloggen också.)
nu har grey's anatomy börjat igen, fantastisk serie men den har tappat lite av det magiska som var förr. liksom, att denny kommer tillbaka från de döda känns lite way to much. de kunde väl ha låtit bli att ta död på honom från första början (jag har aldrig gråtit så mycket, denny, whyyy?) så kunde han ha fortsatt vara med i serien och levt lycklig i alla sina dagar med izzie, det tycker jag hade varit en mycket bättre idé. men det är ju bara jag det. huvudsaken george o'malley är med och fortsätter vara söt, det är det viktigaste, my man! eller my boy, han känns så liten och skör och alldeles underbar.
nu har grey's anatomy börjat igen, fantastisk serie men den har tappat lite av det magiska som var förr. liksom, att denny kommer tillbaka från de döda känns lite way to much. de kunde väl ha låtit bli att ta död på honom från första början (jag har aldrig gråtit så mycket, denny, whyyy?) så kunde han ha fortsatt vara med i serien och levt lycklig i alla sina dagar med izzie, det tycker jag hade varit en mycket bättre idé. men det är ju bara jag det. huvudsaken george o'malley är med och fortsätter vara söt, det är det viktigaste, my man! eller my boy, han känns så liten och skör och alldeles underbar.
onsdag 18 februari 2009
at last i am born
det gick en dokumentär på trean nyss om en flicka som föddes "utan ansikte", eller med det mest missbildade ansikte jag någonsin sett. jag blev sjukt ledsen och illa till mods och ja, fyfan. stackars barn. jag blev nog nyss av med alla komplex.
när jag ser sådant får jag liksom lite svårt att förstå mig på mig själv. jag kan gnälla över att min näsa är sne eller att jag bara kan se med ena ögat eller att jag har snea tänder i underkäken. helt tokigt egentligen. visst, alla fungerar säkert så, man är väldigt självkritisk men omg, ändå, skärp mig. jag är inte groteskt ful eller helt oduglig, så jag förstår inte riktigt varför hjärnan säger det till en ibland. onödigt och slöseri med tid är det iallafall.
när jag ser sådant får jag liksom lite svårt att förstå mig på mig själv. jag kan gnälla över att min näsa är sne eller att jag bara kan se med ena ögat eller att jag har snea tänder i underkäken. helt tokigt egentligen. visst, alla fungerar säkert så, man är väldigt självkritisk men omg, ändå, skärp mig. jag är inte groteskt ful eller helt oduglig, så jag förstår inte riktigt varför hjärnan säger det till en ibland. onödigt och slöseri med tid är det iallafall.nu ska jag skriva om fn:s barnkonvention. OJ SÅ ROLIGT!
tisdag 17 februari 2009
jag vet inte riktigt
det är ju typiskt när man försöker förtränga en person, inte ägna denne en tanke och faktiskt lyckas rätt bra med det, att man tvunget måste drömma om honom och sen är hela dagen uppfuckad. smidigt. jag borde veta bättre. men mitt huvud verkar göra som det vill när jag sover. but i had enough now, för att citera käre gordon ramsay.
jag ser lite ut som en levande död också, men vad gör det om hundra år. morrissey är iallafall alltid lika fantastisk och idag gör den farbrorn mig glad. himla glad. jag längtar till i sommar när han äntligen ska sjunga för mig, det känns lite långt bort bara och egentligen alldeles för tidigt för att ens nämna det, men ändå. det kommer bli helt underbart. ljuvaste stämman världen.
ibland skulle jag bara vilja sätta mig på tunnelbanan och åka runt runt. åt alla håll och kanter, till alla stationer och alla linjer. kliva av någonstans och upptäcka min stad. jag kan ju faktiskt inte stockholm alls. kanske orkar med detta till våren, kanske när solen bränner i nacken. kanske känns allt lite finare då. lite bättre. vi får se.
jag ser lite ut som en levande död också, men vad gör det om hundra år. morrissey är iallafall alltid lika fantastisk och idag gör den farbrorn mig glad. himla glad. jag längtar till i sommar när han äntligen ska sjunga för mig, det känns lite långt bort bara och egentligen alldeles för tidigt för att ens nämna det, men ändå. det kommer bli helt underbart. ljuvaste stämman världen.
ibland skulle jag bara vilja sätta mig på tunnelbanan och åka runt runt. åt alla håll och kanter, till alla stationer och alla linjer. kliva av någonstans och upptäcka min stad. jag kan ju faktiskt inte stockholm alls. kanske orkar med detta till våren, kanske när solen bränner i nacken. kanske känns allt lite finare då. lite bättre. vi får se.
måndag 16 februari 2009
superwoman
någonting som får mig att kliva upp utan att fundera på om jag egentligen orkar eller inte är när en bedårande liten katt står vid dörren och jamar för allt vad den är värd. it's heartbreaking. och jag känner mig lite som superwoman som får en varelse lika stor som min hand att förstå att man bajsar i sanden och inte på min matta. jag är nya ceasar, fast med katter, jag säger då det. imponerande i say. dock är jag så trött att jag mår lite illa, har nog inte sovit mer än tre timmar men det är trots allt skönt att vara uppe i tid. jag älskar egentligen att vara det, man hinner med så mycket. duscha och städa skrivbord och skicka iväg viktiga mejl står på schemat idag.
senaste tiden har jag gått runt i någonting som säkert varit en snygg t-shirt en gång i tiden, en för stor munkjacka och alldeles för fula mysbyxor. sicken pangbrud.
och jag är trött på det gråa, kom våren.
senaste tiden har jag gått runt i någonting som säkert varit en snygg t-shirt en gång i tiden, en för stor munkjacka och alldeles för fula mysbyxor. sicken pangbrud.
och jag är trött på det gråa, kom våren.
söndag 15 februari 2009
lilla livet
så mycket mysigare än så här blir det inte. hon/han har nyss legat i mitt knä och sovit och gnagit på mitt finger och jag menar, det är väl det här jag har saknat.
lördag 14 februari 2009
salladsincidenten
ibland har jag vissa stunder när jag känner att det ändå är ganska så fint att vara ensam, och idag är en sån dag. när jag har sånna här bra dagar känns det inte så farligt att det är som det är. för som någon smart tjej sa; kärlek är så brett. dom viktigaste personerna jag har i mitt liv finns kvar, och det är väl det som räknas eller? djupt madeleine, djupt.
och visst, det finns stunder när jag inte vet var jag ska ta vägen. när jag inte förstår. när jag inte förstår hur någonting som är så fantastiskt bra ändå inte fungerar. men när jag har sånna här dagar lyckas jag med att vända det till att du trots allt finns kvar hos mig, precis som du har gjort innan. du försvinner inte. och det är det som betyder någonting, även om det är svårt att se ibland. det är mest när det går upp för mig som en käftsmäll rakt i nyllet som det gör ont. nu satsar jag mest på min lärares son henning som var med i idol för ett par år sen, sån charmig karl! vi kan gifta oss och så kan han sjunga för mig varje dag. du och jag henning, du och jag, forever and ever and ever and ever and...
bortsett från detta svammel så har jag längtat efter en pastasallad med kyckling från åkermyntan - som är så kopiöst, gudomligt god, i vad som har kännts som en halv evighet och idag var det alltså tänkt att jag skulle få denna fantastiska skapelse. hörde pappa komma hem och jag dregglade mig ut ur rummet, när ett förtvivlat "neeej!" fyller köket. räksallad. ingen kyckling. WHY DO BAD THINGS HAPPEN TO GOOD PEOPLE? så hellskotta jävla frustrerande. men ja, jag får salladen imorgon istället och dessutom får jag en katt. kan nog inte påstå att morgondagen känns så pjåkig.
och visst, det finns stunder när jag inte vet var jag ska ta vägen. när jag inte förstår. när jag inte förstår hur någonting som är så fantastiskt bra ändå inte fungerar. men när jag har sånna här dagar lyckas jag med att vända det till att du trots allt finns kvar hos mig, precis som du har gjort innan. du försvinner inte. och det är det som betyder någonting, även om det är svårt att se ibland. det är mest när det går upp för mig som en käftsmäll rakt i nyllet som det gör ont. nu satsar jag mest på min lärares son henning som var med i idol för ett par år sen, sån charmig karl! vi kan gifta oss och så kan han sjunga för mig varje dag. du och jag henning, du och jag, forever and ever and ever and ever and...
bortsett från detta svammel så har jag längtat efter en pastasallad med kyckling från åkermyntan - som är så kopiöst, gudomligt god, i vad som har kännts som en halv evighet och idag var det alltså tänkt att jag skulle få denna fantastiska skapelse. hörde pappa komma hem och jag dregglade mig ut ur rummet, när ett förtvivlat "neeej!" fyller köket. räksallad. ingen kyckling. WHY DO BAD THINGS HAPPEN TO GOOD PEOPLE? så hellskotta jävla frustrerande. men ja, jag får salladen imorgon istället och dessutom får jag en katt. kan nog inte påstå att morgondagen känns så pjåkig.
fredag 13 februari 2009
onsdag 11 februari 2009
nära-döden-upplevelse
en lite freak-situation så här på morgonen. jag hade tänkt mig att göra åtminstone någonting vettigt för att bli tillfreds med livet, om så för en stund, och då tänkte jag att vad kunde vare bättre än att ta ett bad. det händer något märkligt med mig när jag badar, jag slutar tänka, jag ligger mest där som en existerande avkomma, och jag kände att det vore väl himla fint en dag som denna. så jag tog till all min viljestyrka och gick upp efter bara ett par timmars sömn, svullna ögon som knappt orkade att vara öppna, men upp gick jag och la mig i badet gjorde jag. och allt var väl okej tills jag reste mig upp. jag överdriver inte ens lite när jag säger att badrummet slog ungefär tjugo volter, jag började skaka och se suddigt, lutade mig mot väggen och tänkte mest "nu dör jag", kände inte att detta var rätt dag att drunkna liksom. kippade efter andan och försökte stå på benen och sen kom dom. kväljningarna. åhnej, tänkte jag, men ja, what to do. jag stod och kväljde i två minuter och det enda som kom var mängder av saliv, jag dregglade som en bulldog och kände mig inte så där charmigast i världen, det kan jag inte påstå. nu mår jag iallafall bra och jag vet inte riktigt vad sjutton min kropp sysslar med, men jag tror att den ville säga något i stil med "SOV OCH ÄT KVINNA! GE FAN I ATT LÄGGA DIG I SKÅLLHETT VATTEN!", ja, ungefär så var nog precis vad den sa. jag kanske borde börja lyssna.
bara för det ska jag äta en bra frukost nu. typ gröt. det var längesen. (och istället blev det fullkornsmackor och oboy, nästan lika bra.)
bara för det ska jag äta en bra frukost nu. typ gröt. det var längesen. (och istället blev det fullkornsmackor och oboy, nästan lika bra.)
tisdag 10 februari 2009
måndag 9 februari 2009
sömnlös
jag funderar helt seriöst på att inte sova alls inatt. jag vaknade inte förrän 17:00 igår vilket betyder att jag inte lär somna förrän typ 5:00 = jag lär knappt få någon sömn alls innan jag ska gå upp = man mår ännu sämre. jag blir väldigt imponerad om jag klarar detta, har trots allt bara en lektion imorgon och sen kanske det blir ett vällingbybesök, det beror på vädret.
heja mig!
---
lite update! jag failade ju faktiskt. jag slumrade till i två-tre timmar när jag tänkte helt och fullt att jag bara skulle "vila ögonen". nu mår jag så där lagom bra. vill mest bara komma ut i solen faktiskt, det kan inte bli bättre väder för humöret! det som svider lite är att min locktång börjar gå i bitar och att det kanske blir så att jag unnar mig en ny idag. jag har, på riktigt, blivit snål. jag vill ha mina pengar att titta på, helst inte göra av med dom alls. gud, jag börjar bli gammal.
heja mig!
---
lite update! jag failade ju faktiskt. jag slumrade till i två-tre timmar när jag tänkte helt och fullt att jag bara skulle "vila ögonen". nu mår jag så där lagom bra. vill mest bara komma ut i solen faktiskt, det kan inte bli bättre väder för humöret! det som svider lite är att min locktång börjar gå i bitar och att det kanske blir så att jag unnar mig en ny idag. jag har, på riktigt, blivit snål. jag vill ha mina pengar att titta på, helst inte göra av med dom alls. gud, jag börjar bli gammal.
söndag 8 februari 2009
dygnsrytm
okej, jag är orkeslös. totalt matt. jag gick upp för fem minuter sen och nu när jag sitter här känns det ändå ovärt. varför inte bara spendera hela livet i sängen, under täcket, det är typ så mycket jag känner för att göra för tillfället. sova är ett sånt värdefullt tidsfördriv, bortsett från att brodera (men den röda tråden har tagit slut). jag kanske orkar ta mig till åkermyntan imorgon och handla en tråd eller två, brodera är trots allt det roligaste som finns.
igår var mina syskon här och veronica blir verkligen tjockare för varje gång jag ser henne, det är fascinerande. och min systerdotter har tydligen börjat sparka dessutom, åh, kom nu! eller gör inte det, förresten, men tiden kan få gå fort tycker jag. micke och jag kom fram till att när han är pappaledig och jag arbetslös så ska vi leka varje dag, jag, micke, och julia. det känns som helt fantastiska framtidsplaner, i moe say. bortsett från det slog susanne mig när allt jag skulle göra var att säga att hennes strumpor var fina, för att hon TRODDE att jag skulle kittla henne. aggressiv tjej. bara för det slog det mig att när hon bar mig på ryggen en gång och jag kände för att ptja, andas, det är sånt jag brukar göra, tydligen i hennes nacke, släppte hon mig och jag for ner i golvet. vet inte om sånna händelser är så där jättebra för syskonkärleken, men hon är bäst i världen ändå.
nu har affe åkt hem. enormt skönt men jag blir ledsen ändå. jag blir ledsen på så vis att han inte har någon. han sitter där ensam, och det känns lite jobbigt att tänka på. och han påminner så otroligt mycket om mormor, speciellt när han pratar, gotländska. det slår mig ibland hur ofta jag tänker på mormor, omedvetet, ofta när jag ser saker eller upplever saker så tänker jag "det här hade mormor gillat". mormor uppskattade små saker i livet och jag vet inte, men jag blir alltid väldigt glad över det lilla, jag kanske har fått det från henne. det är så mycket som händer nu som hon hade varit eld och lågor över. framförallt sitt barnbarnsbarn, såklart. och jag blir ledsen när jag tänker på att hon inte kommer vara med på min student. eller petras. jag saknar min mormor. väldigt mycket.
igår var mina syskon här och veronica blir verkligen tjockare för varje gång jag ser henne, det är fascinerande. och min systerdotter har tydligen börjat sparka dessutom, åh, kom nu! eller gör inte det, förresten, men tiden kan få gå fort tycker jag. micke och jag kom fram till att när han är pappaledig och jag arbetslös så ska vi leka varje dag, jag, micke, och julia. det känns som helt fantastiska framtidsplaner, i moe say. bortsett från det slog susanne mig när allt jag skulle göra var att säga att hennes strumpor var fina, för att hon TRODDE att jag skulle kittla henne. aggressiv tjej. bara för det slog det mig att när hon bar mig på ryggen en gång och jag kände för att ptja, andas, det är sånt jag brukar göra, tydligen i hennes nacke, släppte hon mig och jag for ner i golvet. vet inte om sånna händelser är så där jättebra för syskonkärleken, men hon är bäst i världen ändå.
nu har affe åkt hem. enormt skönt men jag blir ledsen ändå. jag blir ledsen på så vis att han inte har någon. han sitter där ensam, och det känns lite jobbigt att tänka på. och han påminner så otroligt mycket om mormor, speciellt när han pratar, gotländska. det slår mig ibland hur ofta jag tänker på mormor, omedvetet, ofta när jag ser saker eller upplever saker så tänker jag "det här hade mormor gillat". mormor uppskattade små saker i livet och jag vet inte, men jag blir alltid väldigt glad över det lilla, jag kanske har fått det från henne. det är så mycket som händer nu som hon hade varit eld och lågor över. framförallt sitt barnbarnsbarn, såklart. och jag blir ledsen när jag tänker på att hon inte kommer vara med på min student. eller petras. jag saknar min mormor. väldigt mycket.
fredag 6 februari 2009
traderanörden
jag vann min första auktion på tradera idag, hurra! ett par glasögon. satt och kallsvettades över tangentbordet med hjärtklappning när någon jävel bjöd över mig EN MINUT innan sluttiden - hälvätä, tänkte jag, tills jag hann buda över bara ett par sekunder innan. och jag fick inte ens lite dåligt samvete, dags att någonting går min väg kände jag, även om det bara handlade om ett par simpla glasögon. it made my day. och som gräddet på moset fick jag hem mitt broderi idag. jo, jag erkänner, ibland kan materiella ting göra mig löjligt glad. jag har trots allt glömt bort att unna mig någonting alls på senaste tiden, jag som aldrig brukar kunna spara pengar har helt plötsligt inte haft någon lust att köpa någonting alls. så jag förlåter mig själv nu.
mormors bror är som sagt här och jag gick ut och skakade hand med farbrorn igår, sen har jag knappt sett skymten av honom mer än att han spelade alf robertsson (heter han så?) väldigt högt idag. det är så där lagom roligt när man försöker sova, men ja, gamlingar gillar alf robertsson, det är nog bara så. och jag drömde en ganska fin dröm, om än lite konstig. jag satt i ett plan som störtade - men ingen dog, och jag brukar alltid dö i mina drömmar. istället gick jag till min gamla högstadieskola och fikade med min gamla lärare. bara för det har jag saknat honom hela dagen, och det är väl inte helt normalt. drömmar kan ställa till det.
mormors bror är som sagt här och jag gick ut och skakade hand med farbrorn igår, sen har jag knappt sett skymten av honom mer än att han spelade alf robertsson (heter han så?) väldigt högt idag. det är så där lagom roligt när man försöker sova, men ja, gamlingar gillar alf robertsson, det är nog bara så. och jag drömde en ganska fin dröm, om än lite konstig. jag satt i ett plan som störtade - men ingen dog, och jag brukar alltid dö i mina drömmar. istället gick jag till min gamla högstadieskola och fikade med min gamla lärare. bara för det har jag saknat honom hela dagen, och det är väl inte helt normalt. drömmar kan ställa till det.
jag har snubblat
mina tankar har tröttnat på att mala
mina händer har tröttnat på att be
mina fötter har tröttnat på att vandra
mina ögon har tröttnat på att se
jag har snubblat, fallit, rest mig ur gruset
jag gjorde det för dig och mig, gjorde det för oss
jag gjorde så mycket, det gav oss så lite
men allt det där är över nu, för sen jag tog mig loss
så vill jag inget veta, jag vill bara vara
jag vill bara känna hur du andas här intill
jag vill bara blunda, jag vill bara kärlek
jag vill inget annat än att bara finnas till
jag har snubblat
så jag vill inget veta
- lisa ekdahl.
torsdag 5 februari 2009
to me you are a work of art
när det slår mig att jag ska se den här mannen live om drygt fyra månader så vet jag inte riktigt var jag ska göra av mig själv.
we're all the same and no one thinks so
idag (eller, igår blir det väl nu) hängde jag med gustav hela dagen. väldigt mycket handlade om schindlers list, bright eyes och bajs men det var fint, gustav är rar och jag behövde lite sällskap. det satt fint. jag umgås så fruktanssvärt sällan med folk nu för tiden att jag liksom glömmer bort lite hur man gör mellan varven, hur man är social och att jag faktiskt kan vara social (jag pendlar mellan att vara stum eller att prata alldeles för mycket, score!).
imorgon kommer affe, min mormors bror, och stannar till på söndag. det känns väldigt jobbigt men samtidigt vet jag att han är i så väldigt stort behov av det och jag är glad över att mina föräldrar ställer upp, men jag hade gärna inte varit hemma. jag har inte träffat affe sen jag var liten, vet inte ens om han har koll på vad jag heter, och efter mormors bortgång har han varit väldigt sorgsen och ostabil. det känns som att allt kommer bli väldigt stelt och ansträngt. så om någon vill kidnappa mig - gör det nu! det är fritt fram, lovar.
och detta, det är min nya bästis. finast i världen såklart.
imorgon kommer affe, min mormors bror, och stannar till på söndag. det känns väldigt jobbigt men samtidigt vet jag att han är i så väldigt stort behov av det och jag är glad över att mina föräldrar ställer upp, men jag hade gärna inte varit hemma. jag har inte träffat affe sen jag var liten, vet inte ens om han har koll på vad jag heter, och efter mormors bortgång har han varit väldigt sorgsen och ostabil. det känns som att allt kommer bli väldigt stelt och ansträngt. så om någon vill kidnappa mig - gör det nu! det är fritt fram, lovar.
och detta, det är min nya bästis. finast i världen såklart.
tisdag 3 februari 2009
framtid och sånt
idag var det tydligen studiedag, bra att man har kollen. jag har spenderat denna fantastiska, lediga dag med att göra: ingenting. surprise. jag har beundrat vädret som sett någorlunda soligt ut men bekom mig aldrig för att ta mig ut. ätit mackor och nu slängde jag i mig ett äpple. sov alldeles för länge och har kännt mig yrslig. behöver tamponger. ja, så mycket mer än så har faktiskt inte hänt. morgondagen kan gärna få vara roligare.
det enda jag saknar med att inte gå i skolan lika ofta som förr är bussresorna. jag älskar att få den bästa platsen med musik i öronen, helst ganska mycket människor (för som sagt, jag har ju snott bästa platsen). att älska tanten som är någonstans mellan 85år och döden som alltid brukar gå på runt 10:00, som alltid ber busschauffören att inte köra förrän hon har satt sig.
ja, jag kommer sakna det. men förmodligen kommer det att kännas ännu mer värt att få ett jobb man trivs med (helst på en lekterapi, men vad är chansen för det?), man kan ju alltid drömma. att få ett jobb som lekterapeut är förmodligen det enda som skulle få mig att stanna kvar i stockholm också. annars har jag funderat på norrköping eller karlstad. jag är inte gjord för storstäder, så är det bara. jag älskar stockholm som stad, men inte människorna, inte stressen. vi får se vad det blir av mig, om det någonsin blir någon fason på mig. än är det ju ingen brådska.
det enda jag saknar med att inte gå i skolan lika ofta som förr är bussresorna. jag älskar att få den bästa platsen med musik i öronen, helst ganska mycket människor (för som sagt, jag har ju snott bästa platsen). att älska tanten som är någonstans mellan 85år och döden som alltid brukar gå på runt 10:00, som alltid ber busschauffören att inte köra förrän hon har satt sig.
ja, jag kommer sakna det. men förmodligen kommer det att kännas ännu mer värt att få ett jobb man trivs med (helst på en lekterapi, men vad är chansen för det?), man kan ju alltid drömma. att få ett jobb som lekterapeut är förmodligen det enda som skulle få mig att stanna kvar i stockholm också. annars har jag funderat på norrköping eller karlstad. jag är inte gjord för storstäder, så är det bara. jag älskar stockholm som stad, men inte människorna, inte stressen. vi får se vad det blir av mig, om det någonsin blir någon fason på mig. än är det ju ingen brådska.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
