-

nu börjar verkligheten igen. vi har gjort vår plikt som kattvakter och idag flyr vi hemåt och då sätter vi igång med lägenhetsletande och barnvagnsletande. imorgon ska jag få två jobbiga telefonsamtal överstökade och sen har vi två mvc-besök inbokade i augusti och tillsist ett läkarbesök. sen är det faktiskt inte länge kvar. och tack gode gud för det. jag orkar faktiskt inte särskillt mycket till. hoppas mest på att jag ska klara alla vardagsbestyr i fortsättningen också så jag slipper bli inlagd någonstans och dö. skulle aldrig ha klarat den senaste tiden utan christoffer och tanken på att ligga i en sjukhussäng i en månad eller två och bara invänta nedkomsten utan honom gör mig inte alls tillfreds. det har jag ingen lust med någonstans.

och så fick jag lite av en chock igår när jag ställde mig på vågen och insåg att jag har gått upp ett halvt kilo på en vecka. trodde nästan det var fysiskt omöjligt. men om en vecka räknas jag som höggravid och då är det tydligen inte ovanligt att man tjockar på sig väldigt mycket. bebisen är ju så gott som färdig, han ska också bara fortsätta tjocka på sig. och det känns, att han börjar bli stor. numera kan man känna en arm eller en fot som spjärnar emot och trycker man lite så flyttar han på sig. mer än så kan vi inte riktigt kommunicera med varandra ännu (förutom min dagliga dos av 'lille katt', men jag vet inte, tror han gillar morrisseys ljuva stämma mer). och så är jag så sjukt anfådd hela tiden. räcker med att jag ska berätta någonting och blir lite ivrig så låter det som jag har astma ungefär. gud, det här är den gnälligaste bloggen i hela världen men ibland, ibland får man faktiskt! christoffer var väldigt rar häromdagen och sa "du kämpar på så himla bra, du hade kunnat ge upp och många hade nog gjort det men du gör liksom inte det. här, ta en kaka." så nu gör jag det, tar en kaka till alltså. kladdkaka. det förtjänar jag.

-

när jag läser om hur det ska vara i den här veckan känner jag inte riktigt igen mig. det står typ "nu rubbas nattsömnen, du hittar inga bekväma sovställningar och du måste gå upp och kissa minst tio gånger under natten". eh, ja, nej. jag somnar ungefär inom en halv minut och sen sover jag som törnrosa resten av natten, inte behöver jag göra en enda kiss heller. men så är jag ju the sleepmaster också.

-

jag och min älskade bebis

-

snart i sjunde månaden och kroppen börjar förfalla och gå sönder. eller börjar och börjar, jag har kännt mig som en flodhäst i många månader nu men nu är det illa. christoffer får mest beskåda en tjock boll som sitter i kökssoffan och broderar och dricker nyponsoppa numera för mer än så orkar jag typ inte. tur att han går upp tidigare än mig på mornarna så att han slipper se när jag kämpar och hasar mig upp från sängkanten, långsamt och med knakande höfter, tar bara en timme ungefär. peppen! men bebisen sparkar åtminstone mer än någonsin och det gör mig både lycklig och nervös, mest nervös över att det ska hålla i sig även utanför magen. oh jebus. då får vi nog den vildaste rackaren i världshistorien. eller så gör han en luring och ba "ha, jag har sparkat i nio månader och nu är jag trött på det! här ska sovas!" och så blir han en lika bra sovare som sin mor. ja, det är ungefär så här mina tankebanor går nuförtiden.

sen känns det så himla länge kvar också. inte när jag inser hur fort det har gått hittills och hur veckorna bara rullar förbi men när man ser det så här: tre månader. det är tre månader kvar. då känns det helt plötsligt som tretusen år. men han har blivit stor nu, drygt 30cm lång och 1kg tung, han kan suga på tummen, svälja fostervatten och kissa. inte dåligt. på mig är det fortfarande bara bebisen, moderkakan, fostervattnet och blodvolymen som väger för jag ser fortfarande lika freaky ut, inte ett uns fett någonstans, bara en jättemage som får mig att vilja falla framlänges. och så får jag sammandragningar hela tiden som gör att jag tappar andan litegrann. livet är roligt.

tack kim

okej, det ligger en liten kattbajskorv på toalettgolvet och jag förmår mig verkligen inte att ta hand om det. finns inget mer äckligt än kattlortar och ändå har jag bytt hundra blöjor på hundra dagisbarn. jag överlåter det här åt christoffer, som en fin liten överraskning när han kommer hem från jobbet. vad glad han kommer bli!

-

jag är så himla trött jämt och hela tiden och somnade såklart i en hel massa timmar under dagen, tills christoffer ringde och var bedårande och inte sa så mycket mer än att han älskar mig och att jag är en fin liten tjockboll. det är sånt man behöver höra ibland när man känner sig som världens mest ocharmiga. sen somnade jag igen, sen vaknade jag igen, åt sallad och bullar och nu sitter jag alltså här. lyssnar på fields of gold och grinar, det måste man göra till den låten.

-

idag jobbar christoffer sent och det är kanske dom värsta dagarna som finns. jag blir helt rastlös och nedstämd och vet aldrig riktigt vad jag ska ta mig för, dagen känns hundra år lång. ynklig gravid tjej, det är jag det. helst av allt skulle jag vilja att vi vann några miljoner på lotto, kunde flytta till vår villa på landet (eller ja, där är vi inte överens), aldrig jobba igen och bara leka med varandra hela dagarna. vilket fint liv det hade varit.

fast idag har jag ju faktiskt en del att göra. ringa jobbiga samtal och packa. så-himla-roligt. eller nej. men oavsett om vi hittar en ny lägenhet snart eller inte så ska mina grejer över till nuvarande lägenheten. känns inte riktigt som att man vill börja med att inreda eller handla alltför mycket bebisgrejer än just ifall vi skulle få något annat boende. det skulle vara så bra. förr eller senare hittar vi ju något men det skulle vara så härligt att ha allt det klart och färdigt innan nyfödingen kommer. en sak mindre att tänka på. håll tummar.

annars lever vi mest som ett pensionärspar för tillfället. bakar bullar, spelar yatzy (jag vann), broderar, bygger pärlplattor, kollar på animal planet, kramas. himla härligt.

"hur många gånger hade du tänkt leva?
och tänker du viga ditt enda liv åt att vara rädd?"

-

den här veckan är jag och christoffer kattvakt. bor hemma hos mamma och pappa som är på gotland och jag tror inte att det kommer bli så ansträngande, kim är mest ute på äventyr hela dagarna och kommer in ibland och äter och pussas lite. som en levande klocka, runt 20:00 kommer han in för natten. min finaste lilla nutte.

annars går jag in i vecka 26 idag. vansinnigt vad tiden går fort. igår slog det mig hur himla stor jag har blivit när jag stod och diskade och insåg att magen liksom skymmer sikten numera. framåttung så det skriker om det. men allt såg bra ut senast vi var hos barnmorskan, det bästa man kan höra av en barnmorska när man är gravid är "allt ser normalt ut", då är det lite som att man svävar när man går därifrån. bebisen och magen följer tillväxtkurvan, hjärtat slog lika vackert som alltid, mitt blodsocker och blodtryck mår toppen. det enda som var skruttigt var mitt järnvärde och det är lite jobbigt för mig som är fobisk mot att svälja saker. jag klarade två klunkar av fexim imorse, sen gick det inte mer. spyan var inte långt borta. och allt är psykiskt, så här har det varit så länge jag kan minnas. minns när jag var liten och låg på sjukhus när en sköterska mosade ner världens minsta tablett i en stor hög med glass och det hela slutade med att jag kräktes över hela pappa. får göra ett nytt försök ikväll. bebisen skadas ju inte av dåligt järnvärde, snarare mår han toppen eftersom att han snor allt järn av mig. vilket i sin tur betyder att jag inte får någonting alls. vilket innebär att jag går runt som en zombie och mår pyton.

men annars är allt bra på gravidfronten. lider av halsbrännan från helvetet på nätterna men det är ju tydligen inte ovanligt heller. det gör sjukt ont och jag sover kasst men annars så, annars är livet lite bättre nu med svalare vindar. fortsätt så!

-

igår när christoffer låg och ritade på min mage (och vad jag verkligen inte får glömma att skrubba bort all bläck till på fredag när vi ska till mvc) fick jag tre sammandragningar inom loppet av tjugo minuter eller så. fick reda på att får man fler än fem på en timme ska man ringa förlossningen. allt som oftast är det ingenting allvarligt, men för att vara på säkra sidan. nu glömde jag bort att räkna efter det men det känns ändå lite obehagligt, att man helst ska ringa måste ju därmed betyda att det KAN vara så att bebisen vill ut och det är på tok för tidigt. någon sådan dramatik har jag ingen lust med. får hålla räkningen nästa gång det sätter igång.

annars gör jag som jag alltid gör; klagar på värmen. jag gillar inte sommarvärme på vintern heller, så jag har all rätt att klaga. min kropp är som förlamad och jag förmår mig ingenting mer än att ligga i sängen med fläkten i ansiktet ungefär. tack gode gud att jag inte har en nyföding här nu. oktober, det är en bra månad det. minus snökaos men det ska det inte bli i år, har jag bestämt.

-

jag väntar på en massa skojiga saker just nu. småsaker som kan göra mig så barnsligt glad. eftersom jag mest går hemma om dagarna har jag väldigt lite att göra men igår beställde jag broderi och folk som känner mig vet hur besatt jag är av pyssel. sen väntar jag på michael j fox böcker som min käraste beställde åt mig till min födelsedag, bästa christoffer! jag har velat ha dom böckerna sedan jag såg en intervju med honom på oprah winfrey show (jag har blivit tant, jag vet, embrace your womanhood!) och blev helt såld på människan. tror jag skulle må väldigt gott av att läsa hans böcker. just nu har jag lite svårt att se livet i andra färger än hjälp och oro och ovisshet så att läsa om någon som har det så mycket värre än en själv men som ser på livet med så mycket ljusare färger och som krossar alla hinder dagligen och släpper fåfängan får mig nog att se på allt lite annorlunda. han verkar vara helt fantastisk. jag var faktiskt på väg att skriva ett brev till honom för ett tag sedan men jag vet inte, galen tjej från sverige tror jag han skulle tänka då. jag låter nog bli.

-

so we go inside and we gravely read the stones
all those people, all those lives
where are they now?
with loves, and hates
and passions just like mine

they were born
and then they lived
and then they died

(it seems so unfair
and i want to cry)

-

just nu mår jag så himla bra. det är mycket som stökar och bökar men det känns fint ändå. man kan vara nöjd med tillvaron på många vis. jag är numera i sjätte graviditetsmånaden, magen växer, bebisen sparkar mer och mer för varje dag. det är trångt där inne nu. jag får sammandragningar i tid och otid så magen blir hård och ändrar form från rund till trekantig, väldigt tjusigt. life is good.

20

idag fyller jag år. grattis till mig! vaknade av den hårdaste sparken hittills följt av två till. fascinerande hur en liten människa på blott ett halvt kilo och 30cm kan ha sån kraft. bästa presenten jag kunde få.

tjugotre

när man ser det så här är det inte svårt att förstå att man fått svårare att röra på sig nej. jag och kalaskulan, vi hänger med varandra hela dagarna. idag har jag varit svettig mest hela dagen, det är så enormt varmt. tack gode gud så har jag en fläkt som står och blåser mig i ansiktet, räddaren i dessa tider.

-

bygga pärlplattor är en rolig hobby!

-

helt slut. allt är jobbigt och allt gör ont. värmen tar kål på mig, graviditeten tar kål på mig, tristessen tar kål på mig. men idag har det varit kalas! för julia som fyller 1år. jag tog naturligtvis inga bilder men hon var såklart finast i världen. grattis skruttfia. önskar jag hade kunnat njuta mer av fina dagen men käre nån vad allting är jobbigt nu. är så otroligt kraftlös och orkeslös. tung som en halv elefant. igår orkade jag med att laga mat och diska, sen gjorde fötterna så ont att jag låg ner resten av dagen. tröstar mig med att livet efter dessa månader kommer bli så mycket bättre. förmodligen kommer jag glömma detta. förtränga. bara njuta av min vackra bebis. det är det enda jag kommer sakna med att vara gravid, sparkarna. (förlåt, önskar verkligen att jag kunde skriva att det är underbart att vänta barn för det är ju så fantastiskt i sig och jag vill inte skrämma någon. det är underbart stundvis. men har man krämpor sen innan blir det... så jobbigt. så oerhört jobbigt att jag inte ens kan beskriva hur jobbigt det är. det är hårt för vem som helst att vara gravid, inte så konstigt. snarare hur logiskt som helst. knakande fogar, en mage och en kropp som mest kan liknas vid en stoppad korv, 50% mer blodvolym som måste pumpas runt och inte minst en tung bebis att bära på 24/7. en rygg som ska orka hålla upp allting.)

det är inte många som varit emot min graviditet. mitt och christoffers val. dom få som har varit emot detta är människor som jag inte känner och som inte känner mig. det har med andra ord inte rört mig i ryggen, jag har bara tagit avstånd. min familj och mina vänner stöttar och det är det som betyder mest. inte ett enda negativt ord från deras håll. kanske reagerade ingen av dom särskillt negativt just för att dom känner mig. och vet att jag klarar det här. jag vet ju det också, att jag kommer klara det och jag kommer klara det jävligt bra. vad har jag för val ändå? haha. det är bara att hänga med på resan. resan fram. det här var ett medvetet val av två personer som längtar efter sin kille så mycket att dom skulle kunna dö litegrann.

jag firades också lite smått idag eftersom en del av herrskapet flyr till turkiet på lördag, dagen innan min dag. fick finfina presenter och är en smula rikare, sånt tackar jag inte nej till. tack allesammans. skojiga presentkort som jag ska spendera på bebis, det är det enda som är roligt att köpa numera. idag fick vi hem ett paket bebiskläder som jag beställt och gud. tänk att någon ska få plats där i.

och nu, tre dagars väntan. saknar dig redan.