sunshine

efter helvetesnatten har frank haft helt vanliga nätter igen. inget krångel vid läggdags och sen är han död i tolv timmar framåt. kan verkligen inte ens gissa vad det var som var på tok, hade det varit tänderna borde det väl hålla i sig ett tag till? om du ändå kunde berätta vad som var fel lilla vän, då skulle jag inte behöva gå och grubbla. oh well, jag är glad att vi är på banan igen och att det inte var någonting långvarigt. främst för franks skull som inte ska behöva ha ont i flera dagar. det tycker iallafall inte mitt mammahjärta.

just nu lyser solen så starkt att jag knappt ser vad jag skriver. hoppas innerligt det är lika fint väder imorgonkväll när vi ska iväg och kolla på elden. det blir bara vi och marie (och kanske linda och daniel?) och varmkorven förstås. jag är egentligen lite rädd för eld, speciellt alla gnistor som far runt, men jag ska nog komma levande därifrån. har ju faktiskt inte sett en valborgseld på flera år. när jag var liten var jag och linnea alltid nere på hässelby ip och åt sockervadd och åkte karusell, slösade pengar på lotter utan att någonsin vinna. men det är minnen ändå.

sömnlöst och skrikfest

det här har nog varit den värsta natten här hemma sen frank kom till oss. han somnade någonstans runt 19:00 och vaknade strax efter och skrek i panik, som att han hade ont någonstans. vi provade allt - vyssja, mata, prata lugnt, sjunga, alvedon. det är nog den värsta känslan i världen, när ens barn tydligt visar att någonting är på tok och man kan bara inte förstå vad som är fel. man gör allt i sin makt för att få allt att bli bra, men han var bara så ledsen. jag klarade knappt att hålla tillbaka tårarna (och jag är långt ifrån överhönsig i vanliga fall) men det var så hemskt och jag fick flashbacks tillbaka till första dagarna på bb, när frank var så ledsen när han var hungrig och jag grät varje gång för att jag tyckte så synd om honom. men då fanns iallafall trygga barnmorskor tillhands som lugnade en och sa att det inte var någon fara. kände mig lika hjälplös inatt som jag gjorde då, fast nu helt ensam och ingen som kunde säga att det här är normalt. måhända att jag förstorar upp det här, men han har ALDRIG skrikit så här. han har inte ens varit i närheten av att skrika så här. han var så trött och utmattad men det var någonting som gjorde att han verkligen inte kom till ro. eftersom att vi testade allt och att det bara var alvedon som fungerade någorlunda (och som tillsist fick honom att sova aningens tungt på mig i ett par timmar) så gissar vi på att han har ont någonstans. kanske är det tänder? han var inte alls särskillt påverkad när han fick tänderna han redan har, men nu har vi sett tre skuggor brevid dom tänderna. inte undra på att han har ont när det är tre tänder på gång samtidigt. men det är bara en gissning. hoppas innerligt på en mer harmonisk natt för mitt hjärta inatt...

ulriksdals slott och sommarvärme

vilka härliga dagar det har varit. nästan sommar ju. förutom att min kropp blir som en död geléklump i värmen utan en enda kroppsdel som vill fungera som vanligt så har det varit underbart, jag vägrar att klaga. är så glad för varenda lilla d-vitamin som solen kan ge mig. lyckades dock med konststycket att enbart bränna ena sidan av ansiktet, fråga mig inte hur, och jag kan väl inte påstå att det är så där jättefint. men det lär bli en hel del utevistelser i sommar när christoffer är hemma, så jag får ta och bättra på eländet då. hoppas på en massor av kul med linda&daniel&molly, sandra&jesper&vide och kanske veronica&micke&julia eller susanne, och madeleine förstås. grill- och varma sommarkvällar. en liten tripp till kristianstad med hotellboende (längtar redan efter hotellfrukosten!) och kattvakt i en vecka, för tredje året i rad. första året var vi nykära och satt uppe och åt gorbys mitt i natten, förra året låg frank i magen och gottade till sig och det här året är han här med oss.

påskhelgen rundades av med besök från finland, nämligen christoffers pappa med fru och barn. vi hade picnic nere vid ulriksdals slott och det var hur mysigt som helst, trots det lilla missödet med min hud och solen + en kropp som var svagare än jag vet inte vad. men gud vad det är fint där, tillochmed fåren, trots min rädsla. det var första gången för frank som han träffade sina farbröder och sin faster också, så det var ju verkligen på tiden. synd att det är så mycket vatten emellan länderna så att det inte kan ske oftare. får se om åtminstone christoffer och frank kanske tar en liten tripp dit i sommar, skulle iallafallvara roligt för frank att åka med båt och hänga med den delen av släkten. och här kommer ett gäng bilder från dagen istället, för nu är jag alldeles för trött för det här.

hur ska man göra för att det ska bli så där varmt

det är svårt att förklara med ord hur det känns att förlora sig själv och allting som är ens jag för att sen komma igen. att hitta tillbaka, sakta men säkert. jag ligger här under täcket, varm och förbannat nöjd efter att ha tagit ett långt bad. senaste gången jag gjorde det var någonstans runt vecka tjugo, när jag fick ta till alla krafter jag hade och lite till för att överhuvudtaget komma upp därifrån. idag klarade jag det, och jag behövde inte ens ta i.

om allting bara kunde lösa sig med ett bättre boende, en bra distansutbildning i höst och ett svar på hur i hela fridens namn vi ska göra med dagishämtning/lämning så skulle jag kunna luta mig tryggt mot mitt inre lugn. men tillsvidare så lutar jag mig mot att jag är på väg tillbaka till mig själv igen och hade jag bara vetat det här hade jag aldrig varit så rädd som jag var för att bli sjuk i sjukdomen. jag hade aldrig stretat emot så mycket. vad gör det att må dåligt ett tag när det ändå blir bättre sen. och vad gör det att må dåligt ett tag när jag hör dessa små andetag från sängen brevid mig. det gör ju fanimig ingenting.

happy easter

igår var det påskfirande nummer ett hemma hos marie och jocke. imorgon är det dags för omgång nummer två, hemma hos mina föräldrar. det var jättemysigt, som alltid, och även om jag inte är så där jätteförtjust i påskmat (eller julmat heller för den delen) så åt jag mig mätt på rostbiff och bröd. så tack ändå marie för att du lagat mat och slavat i köket hela dagen lång! senare på kvällen när vi var hemkomna från kalaset så var det helt fantastiskt väder, riktigt sommarkvällsvarmt/kallt och jag och christoffer satt nere på gården och njöt med godis och läsk medan frank sov gott i vagnen.

och idag är det visst påskafton, men det känns inte riktigt. christoffer jobbar, och jag har visserligen ätit godis (och frank har fått nöja sig med majskrokar) men någon mer påskfeeling än så har inte bosatt sig i mig. men det är okej, påsk är en konstig högtid. kanske blir roligare om några år när frank är stor nog att han vet vad godis är för något. själv äter jag något onyttigt nästan varje dag, påsk all year long med andra ord.

GLAD PÅSK!

lördag

inatt sov frank oavbrutet i tretton timmar. från 18:30 - 8:00. om det berodde på att vi gav honom en enorm dos med välling eller om det är för att han bara sov i blöja vet vi inte, men jag tror vi kör på samma grej ikväll. skadar inte att testa. han har visserligen alltid sovit bra, men oftast bökat och stökat ett par gånger varje natt för att nappen har åkt ut. fast hur skönt det än är när han sover så här bra så stör det hans matrutiner väldigt mycket, men jag antar att det är värt det. en timme hit eller dit, jag tror att både han och vi överlever ändå.

och dumma torreksem, försvinn nu. det kom tillbaka lika fort som det försvann.

FÖR ETT HALVÅR SEDAN:
var du inte större än så här och hade nyss fått hälsa på livet och på oss för första gången. en liten räka på tretusentvåhundra gram och femtioen centimeter, som inte gjorde mycket väsen av sig förutom när du var hungrig. du tittade nyfiket på världen redan från dag ett och grep våra fingrar med dina små händer. vi spenderade timtal med att titta på dig utan att förstå hur just vi fått just dig och pappa och jag bråkade om vem som skulle få sova med dig på nätterna. du är vårt livs största kärlek och dagen du kom till oss var och kommer för alltid vara den viktigaste och vackraste dagen i våra liv.



OCH IDAG:
är du världens gladaste lilla individ. som älskar att ligga på lekmattan och som kommer att börja krypa vilken dag som helst. det roligaste som finns är när pappa skrämmer dig och din favoritmat är lasange. du är fortsatt snäll mot dina föräldrar och sover hela nätterna, och helst vill du somna in på någon av oss, trots att du numera är så lång att fötterna skrapar i madrassen. det struntar du i. och du tycker att skäggiga karlar är djävulens påfund. du ger oss så mycket glädje VARJE DAG och vi älskar dig till döds.

host och host

hade en underbar dag i solen igår, tilsammans med min finaste madeleine. gud vad hon är bra. vi gick till indiska krogen och åt mat (med den mycket märkliga kyparen som alltid vill föreslå andra, dyrare maträtter än det man bestämt sig för) och gick sedan en lång omväg hem, runt råstasjön, smått döende i matkoma.
tack kära du för en fin dag! Y

och idag blir det en väldigt lugn dag för frank som är så in i norden förkyld. medan jag har blivit så gott som frisk från skiten nu så blir frank alltmer hostig, det var inte helt lätt att få i honom mat när han inte ville svälja. ingen feber åtminstone, men han har inte gjort mycket annat än att sova idag. har nu sovit förbi sitt mellanmål, så han är nog inte helt kry. kanske är bra att han sover ut ändå, christoffer berättade att han inte sovit så där jättebra inatt (och vilken fantastisk mor jag är som inte vaknar när mitt barn är ledsen, men min egen mor brukar säga att jag förmodligen inte skulle vakna om hästar klampade in i rummet heller) för att näsan har varit så täppt. vi kämpar på med näsdroppar sålänge. stackars liten, jag lider med honom. jag är själv livrädd för att hälla i saker i min näsa.

imorse var han på 6-månaderskontroll på bvc iallafall och allt var som det skulle med den lilla rackaren. nu är han hela 8100g tung och 69cm lång. det har planat ur rejält nu, men tur är väl det. man kan inte gå upp 1kg i månaden för resten av livet, hur gärna man än vill. och utslagen han har kunde läkaren konstatera enbart är vanligt torrexem, så nu kan jag slappna av där också. i mitt huvud hade han hudcancer, så jag är lättad.

du ska inte tro det bli sommar ifall inte nån sätter fart

om det finns högre makter så kan dessa makter inte gilla mig så där jättemycket. när jag väl får chansen att komma utanför dörren och njuta av solen så ska jag naturligtvis bli sjuk. men det struntar jag i, helt och hållet, och tar vara på alla syremolekyler jag kan få. christoffer och frank var ute på äventyr i förmiddags, men sen gick vi och familjen palmroos/wiberg ut på promenad och åt på uteservering för första gången för i år. det var lite kallt, och mycket svårt att äta stark thaimat med forsande snor som inte visste några gränser, men gott var det för det. vackra människor, sol och d-vitamin. det behövs onekligen inte mycket för att jag ska känna att en dag är komplett längre. att få komma ut med min älskade son, fästman och vänner är livskvalité när det är som bäst.

jag var helt slut när vi kom hem och förmodligen har jag en skvätt feber nu, det snurrar och har sig. det tänker jag sova bort, så det så. lördagsmys med brownies och vaniljglass och nu kommer jag somna så himla gott. natti.

matprat

sitter och försöker knåpa ihop ett matschema till frank. det hjälper till att hålla koll så man ser att han får i sig allt. känner att vi börjar få in rutiner nu också; frukost x2, lunch, mellis och middag. förut var det väldigt svårt att få in tid för mellis och middagen, eftersom han inte var hungrig efter 15:00 och ibland somnade för natten vid 17:00. nu kräver han ett mål till om dagen, och det underlättar ungefär allting. nu har vi koll på läget och jag känner mig mer än peppad på att börja göra egen, nyttig barnmat. hittills har han älskat allt vi har gett honom, så det vore väl för illa om han skulla dissa min mat... men det skulle inte heller förvåna mig. nu ska vi bara införskaffa en mixer.

och nu längtar jag till helgen så himla mycket. kanske blir det spelkväll hos linda&daniel&molly imorgon, och på söndag kommer fina madeleine hit. vi ska hänga med frank och sedan gå och äta indiskt med christoffer och frank. jag har blivit besatt av deras nan-bröd (hette det så?) och det roliga är att jag tyckte dom var för himla äckliga när jag var gravid. ingenting är visst normalt eller på rätt plats när man är på tjocken.

appropå gravid har jag fått hemska foglossnings-smärtor från ingenstans den senaste veckan. jag vet inte vad dom kommer ifrån och jag gillar det inte. det hugger till i höften/ljumsken/skinkan när jag rör mig i vissa vinklar och ibland kan jag knappt röra mig alls, igår fick exempelvis christoffer hjälpa mig att vända mig i sängen. han fick försiktigt flytta en kroppsdel i taget innan jag låg bekvämt, smått invalidiserad. nog för att jag inte brukar gnälla så värst mycket av lite smärta, men det här är fan inte skönt.

something is squeezing my skull

det är mycket som tar upp mina tankar just nu. irritation och frustration över människor som ständigt ska lägga sig i. jag brukar sällan ta åt mig (och jag är alldeles för odramatisk och konflikträdd för att hamna i alltför obekväma situationer) och folk får vara som dom är, men jag blir rentav väldigt arg när människor lägger sig i sådant som dom inte har någonting med att göra överhuvudtaget. jag lägger mig inte i någon annans uppfostran (såvida barnet inte far illa fysiskt eller psykiskt, förstås) så då antar jag liksom att ingen ska lägga sig i vår heller, det är väl lite vad som borde vara vanligt hyffs. men folk verkar ha svårt med det, och det irriterar mig å det grövsta. så med det vill jag bara säga, för att få ur mig lite gnäll; det kommer gå alldeles ypperligt för frank när han börjar på dagis, trots att han är inne i en stor utvecklingsfas nu vid fem månaders ålder och är tveksam till andra människor, och TROTS att vi inte medvetet sätter honom i situationer där vi vet att han kommer bli rädd. jag tänker inte tvinga min son till någonting som skrämmer honom så mycket och som kommer att gå över av sig själv tids nog, det är ingenting som går (eller som man ska, rentav) att "vänja av" och jag undrar när människor ska börja förstå det. barn i den här åldern SKA vara tveksamma till andra människor, det är en del i utvecklingen. frank träffar oss, sin släkt och våra vänner i lugna miljöer. ibland går det bra, ibland går det mindre bra. och det är så det ska vara. han blir inte mer trygg eller mindre rädd av att vi sätter honom i miljöer han verkligen inte mår bra i. mitt barn som inte ens har nått halvåret hör inte hemma på en fest, vare sig det är alkohol eller inte. vilka hemska föräldrar vi måste vara.

men bortsett från den här irritationen som kokar i mig så känner jag mig lättad. jag tror att jag för första gången vet vad jag vill göra med mitt liv, någonting som känns väldigt rätt. en variant av det jag egentligen vill göra, fast någonting min kropp faktiskt skulle klara av. att sitta på rumpan hela dagen och ändå få ha mycket människokontakt. det är bra stressande att inte veta vad man vill i livet, så det här är verkligen enormt skönt.

finaste finbesöket

igår kom västeråsfolket sandra, jesper och vide på besök. och gud vad jag önskar att dom inte bodde så "långt" borta. finaste människorna jag har träffat på länge, och det tyckte jag redan förra gången vi träffades. harmoniska och jordnära. snälla och finast. den här gången la frank och vide märke till varandra lite mer och fick bekanta sig, men jag måste säga att min son är lite väl påflugen ibland. han tryckte mest på vide med sina fötter och drog honom i läppen. men å andra sidan klättrade vide rätt duktigt på frank också, så det kanske blev oavgjort? kan inte riktigt reglerna i babybrottning måste jag erkänna.

vi åt christoffers godaste gryta (seriöst, hur många gånger har jag skrivit om den nu?) och idag är jag ledsen för att jag inte klämde i mig lite till, som jag alltid är dagen efter. sen lyckades jag med konststycket att skrämma slag på stackars vide och komma sist med marginal när vi spelade spel. men det gör inte så mycket. hoppas inte vide blev alltför traumatiserad, alla barn gillar inte att bli skrämda som frank, upptäckte jag.

jag somnade gott sen, glad i magen och mer än nöjd med dagen.
hoppas innerligt det inte behöver gå tre månader innan vi ses igen.

och ännu en ny vecka

söndagen blev inte riktigt som planerat, men det blev himla bra ändå. det blev ingen spelkväll som vi hade tänkt oss, men christoffers bror patrick kom hit och fikade och babblade bort ett par timmar istället. får hoppas på spelkväll med linda&daniel&molly den här veckan, följt av middag hemma hos mamma och pappa och kanske besök av sandra, jesper och vide! jag hoppas! saknar dom tre små liven så att jag blir galen. det är på tiden nu, snart tre månader sen senast. (går verkligen tiden så fort?)

annars har jag varit väldigt orolig senaste dagarna och klumpen ligger som en tung sten i magen och vill inte försvinna. kan inte slappna av. min farmor svävar mellan liv och död (hål i magsäcken, kollapsad njure och kraftig blodförgiftning) och det känns förstås inte bra någonstans, även om hon är gammal och har fått ett långt och friskt liv fram till nu. jag tänker mest på hur det blir med stackars farfar, ifall det här skulle gå illa. tänk att bli ensam kvar efter närmare sextio år tillsammans...

speedad baby

indian food

vi har haft en fantastisk fredag (bortsett från franks racerbajsande som beror på tand nummer två såg vi idag, my gods!) måste jag säga. vi hade besök av linda och molly - med en frank som körde falsettoner och en molly som körde mer på basen, mycket vackert! sedan kom franks farmor, min svärmor, christoffers mamma, den heliga marie och passade frank i ett par timmar medan jag och christoffer gick ut i fina vårvädret till indiska krogen och åt en alldeles för god middag. kyckling curry, ris, nan-bröd och fanta. världens finaste sällskap. på hemvägen hade våren försvunnit och jag fick hagel i ögonen och christoffer sprang runt och skulle fotografera tulpaner mitt i eländet. ibland undrar jag vad människor tänker om oss, när vi vinglar runt och skrattar åt saker bara vi förstår oss på. fast det spelar ju ingen roll, egentligen, vad andra tänker, när vi har så roligt. även om vi nog kan uppfattas som smått berusade. det är vi inte.

sen köpte vi otroligt nyttiga och näringsrika livsmedel, nämligen; en coca cola, en chokladkaka, två tablettaskar och en varsin glass. aldrig har jag kännt mig så stolt över att se varorna rulla fram på bandet. och ja, man vill tänka att kassörer och kassörskor inte tänker på vad folk köper, men det gör dom. åtminstone gjorde jag det när jag satt i kassa. vegeterianer köpte upp halva frukt- och grönsaksavdelningen, pensionärerna stod för kaffelängderna och kakorna. vad fint att jag drar alla över en och samma kam.

ikväll får vi se hur det blir med sömnen. stackars skrutt verkar ha ont.

äta, bajsa, sova

igår behövde frank varken ha jacka eller overall på sig utomhus, för första gången i hans liv. idag är det storm och klass 2-varning. jag förstår inte riktigt logiken måste jag säga. men det kanske är okej, trots allt, då behöver man inte ha dåligt samvete för att man håller sig inomhus iallafall. och frank har inte varit helt kry senaste dagarna, vet inte om det beror på tänderna (tanden), men vi kan säga som så att blöjor och våtservetter går åt som smör här hemma nu. har tryckt i honom vatten och blåbär, så kanske det blir någon lindring på den fronten. stackars liten som inte får behålla någonting.

han somnade runt 17:00 och förmodligen har han somnat för natten, återstår att se. det går verkligen inte att hålla en trött frank vaken, och man väcker inte heller den frank som sover, fick jag veta igår. han somnade för natten vid 14:00 och det var väl inte så där jättebra, om man inte vill ha morgon 3:00. så efter fyra timmar såg jag ingen annan utväg än att väcka honom, och gud vad arg han blev. han skällde verkligen ut mig och var helt förtvivlad. när kommer det här ändras egentligen? när börjar han sova mindre? han äter sista målet mat runt 15:00 - 16:00, och det innebär alltså att det inte går att vänja honom vid middag eller kvällsmål - dels för att han inte är hungrig efter 15:00-målet och dels för att han somnar så tidigt ibland. det går liksom inte att hålla en trött bebis vaken för att trycka i honom mat när han ändå inte är hungrig. vilket dilemma. men jag låter honom sätta rutinerna, som jag har gjort sen första början. så justerar jag så gott det går ifall det är någonting som blir alldeles för obekvämt. det har fungerat hittils, så jag kommer fortsätta. och han verkar gilla samma rutiner som vi, så det är en win i vilket fall som helst.

du är det dyraste i världen

en liten duns

och den lilla dunsen var ju bara jag. blev rastlös efter att ha legat vaken i sängen i fem minuter, så jag slängde mig i ett enda svep över sängen till christoffers sida, in i väggen. ibland vet jag inte riktigt varför jag gör vissa saker i tröttmössan, jag tror att jag är i något form av vaken-sov-tillstånd då. christoffer kom springande och sa "jag hörde bara en duns!" och sen sa han att han älskade mig och pussade ihjäl mig litegrann. och jag älskar att han älskar mig lite extra mycket under mina mindre intelligenta ögonblick i livet. jag somnade tillslut iallafall, inmurad bland täcken och kuddar. jag HATAR att behöva ligga vaken längre än två minuter. då har det gått för lång tid.

det är grått idag, igen. som senaste dagarna. var tog våren vägen? jag trodde ju att den skulle komma nu. den hade lovat det faktiskt. istället sitter jag här i mörka lägenheten och ser på nyhetsmorgon och dricker isvatten. frank vaknade med lite feber, första gången han har fått det "utan anledning" (innan har han bara fått det efter vaccinationsprutor) så jag tryckte i honom lite gröt och nu sover han gott. jag är bara inte gjord för att se mitt barn sjukt tror jag. får man säga upp sig som mamma då?

and if you dont know this, then what do you know

jag var uppe länge inatt, kunde inte alls sova. var så orolig i hela kroppen och kom inte till ro. det är inte min sak att offentliggöra, men vilka fega odjur det finns här i världen. som gör människor illa bara för att dom kan. vad stolt man måste vara när man tittar på sig själv i spegeln och kanske, någon dag, går det upp för en vilket odjur man är. vad bra i själen man måste må då. undrar om man någonsin kan titta på sig själv igen efter det.

och frank har varit lika trött som sin mor idag och sov hela eftermiddagen. vi fick väcka honom vid 15:00 för mat och ett bad, nu är han och christoffer ute i vackra (nåja...) vårvädret och handlar. tror det blir en tidig natt för herr frank ikväll.

nu ska jag fylla i hans första året-bok och sen hoppas jag det blir en god middag!

grattis på fölsisdagen!

igår fyllde min käraste kärlek 25år, hurra hurra hurra! vi fikade och föråt oss precis hela dagen och hans familj + min familj träffades för första gången. det var väl på tiden ändå. jag är jättetrött, så här kommer ett gäng med bilder istället.

sånt där som gör livet lite roligare ibland

jag skulle prova en fin, ny klänning som jag fick hem idag. den var svår att få över axlarna, men när den väl satt på mig så var den för stor ändå. och sen, mina vänner, så fick jag knappt av mig den. jag kämpade mig svettig men jag fick den verkligen inte ens över axlarna. blev riktigt nervös där jag satt, med tajta sömmar som klämde åt över axlarna, en klänning som hängde över huvudet, och två armar som flaxade vilt i luften. om christoffer hade sett detta hade han förmodligen aldrig slutat skratta. efter mycket blod, svett och tårar (åtminstone svett) så gick det iallafall tillslut, men jag vet inte om jag kommer våga sätta på mig den igen. men det var ju ett tufft träningspass åtminstone, alltid något.