djur och sånt

nu har jag en digitalbox på mitt rum och därmed fler kanaler än vad som egentligen är nödvändigt, men jag satt och kollade igenom litegrann igår och alltså - animal planet. vilket underbart påfund. jag satt i sängen halva kvällen och såg på det, med varm oboy och glasögonen på sne. jag kände mig lite som en galen professor som inte kunde få nog av kunskap. men mest var det sorgligt, mina tårar visste inga gränser när en liten surikatbaby var ensam och övergiven i öknen och gick och ropade på sin mammi. eller de program som handlade om djur som behandlats illa. jag gick bokstavligen sönder inuti. människor är sånna jävla grymma och elaka varelser ibland. jag tror inte det finns någonting som berör lika mycket som djur, inte ens barn, och jag är ändå världens barnkäraste. kanske för att jag inte har barn. jag har bara kim och det värsta var att se katter som mådde dåligt. då var jag tvungen att pussa på honom och viska saker i hans små öron som han ändå inte förstår och han fick tillochmed sova i min säng, trots att jag har ett överflöd av trådar till broderiet på hela skrivbordet som jag visste att han skulle riva ner, och det gjorde han. men vad gör det om hundra år.

och idag kommer mina syskon på besök. vi ses så sällan numera att jag längtar till varje gång dom kommer hit. det kunde man aldrig tro när alla bodde under samma sak och jag och susanne turades om att slå/nypa varandra eller den gången veronica jagade mig runt i hela huset för att jag hade råkat väcka henne 14:30 på eftermiddagen eller så. nu hinner det liksom aldrig gå så långt. i och för sig är vi tio år äldre och jag tvivlar på att jag kommer bli jagad igen.

mitt rum är varmt, och det är ännu varmare utanför fönstret. jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen för att komma undan värmen. härnäst ska jag ut på uteplatsen och äta en calippo, världens snuskigaste glass. sen sätta mig i kylskåpet. vi får se.

dagen

att inte kunna sova:

att inte orka vakna:

död.

on the streets i ran

and when the palmist said: 'one thursday you will be dead' i said: 'no, not me, this cannot be, dear god, take him, take them, take anyone, the stillborn, the newborn, the infirm, take anyone, take people from pittsburgh, pennsylvania, just spare me!'

awesome

jag smälter bort, for real. började tro på gud för en stund när jag hittade min far i vällingby och fick skjuts hem, hallelujah. insåg hur mycket jag saknar mitt gamla hässelbygäng när jag sprang på dom små liven igårkväll - jag, linnea och sophie åkte läskig hiss som på den gamla goda tiden. och samma gamla goda trio. ni är bäst i världen, kom hit snart så bjuder jag upp till dans! jag blir ju trots allt gammal om ett par dagar. och jag insåg hur bra det är med kramar, oj vad jag har kramats. finhelgen. jag är glad i magen. nu har jag duschat bort svetten och dricker kallt. tack för det.

steven patrick morrissey

oförglömligt och obeskrivbart. fantastiskt och fint.
tack för den 24 juni '09.

how can you say i go about things the wrong way?
i am human and i need to be loved, just like everybody else does

min finaste kille

jag vet inte riktigt vad det är med mig. jag mår bra av rutiner, framförallt sovrutiner. har aldrig direkt haft några problem att komma upp på morgonen, vare sig klockan är 6:00 eller 9:00. men nu går det knappt, jag får ta till all min viljestyrka för att resa mig ur sängen och ändå är klockan inte ens tidigt, snarare 10:00 - och ändå kommer jag inte upp förrän 12:00. känner mig inte det minsta utvilad, mår nästan illa och har huvudvärk, gör ont att hålla ögonen öppna. jag måste ha blivit totalt förslappad.

---

och igår när jag gjorde kvällsmackor kom kim in till mig, la sig på rygg och tittade på mig med stora ögon och var så där sötare än alla katter jag någonsin sett. och det slog mig att den här lilla pälsbollen är allt. mitt allt. jag la mig platt på golvet brevid honom och andades in hans doft, han kurrade och naffsade mig i näsan. hur är det möjligt att älska någonting så litet så mycket? tillochmed när han tvättar rumpan i en halv evighet. det är så äckligt och ändå så bedårande. det är gulligt när han spyr, ja, tillochmed när jag hittade en hög bajs på badrumsgolvet häromdagen. börjar jag bli sinnessjuk eller vad är det frågan om?

och jag är rädd. det är skrämmande och otäckt när jag tänker på vad som hände med billy, min förra katt som blev påkörd. det kan ha varit bland det värsta jag någonsin har varit med om och bara tanken på att samma sak kan hända med kim är svindlande. kära bilister, kör inte på min lilla vän. inte en gång till.

dagens

nu ska jag till arbetsförmedlingen. so long friendinos.

v

det är klart att det känns jobbigt nu. jag har längtat sen december, jag har längtat och jag har väntat och jag har räknat ner. och nu blev ingenting som vi hade tänkt oss och egentligen är det inte det som gör mest ont. det som gör mest ont är att du kommer att missa en fantastisk upplevelse och hur jag hade sett framför mig hur jag sitter med min bästa väns hand i min medan morrissey sjunger the world is full of crashing bores för oss. och det gör om möjligt ännu ondare i mig när jag tänker på hur du har det. hur lite du förtjänar det och hur mycket jag vill hålla om dig och åtminstone för stunden få känna att jag skyddar dig från allt ont. jag saknar dig. och jag älskar dig. nu ska jag sova innan jag blir alldeles för sentimental.

-

på icas tropiska frukter-flaskan står det 'kolsyrad läskedryck' - och varenda gång läser jag 'kolsyrad läskeblask', och varenda gång hinner jag tänka att det var ju lite märkligt att skriva det. hur som helst, kanske den tråkigaste dagen någonsin. jag har hållt mig i rummet hela kvällen för att jag inte vill gå ut där oldiesarna sitter, fulla oldiesar dessutom. och jag är hungrig. så hungrig. så hungrig att jag snart börjar tugga på bordet. är det okej att sitta framför datorn och gnälla på folk som har roligt, är det det, bullen? är det något fel på mig, bullen? hjälp mig, bullen. / ensam tjej.

har roat mig med att brodera och titta på billy elliot ikväll. kanske världens mest underbara film. jag grät såklart. det är min specialité så fort det blir en smula känslosamt. eller inte ens det, ibland gråter jag när jag skrattar också. jag gråter hela tiden kan man säga. helt normalt.

jag minns när jag var liten och midsommaraftonen nästintill kändes magisk. när jag och min far alltid gick ner till tempeludden. lyssnade musik, drog lotter, vann polkagrisar, tittade ut över vackra mälaren. dansade runt midsommarstången, åt korv med bröd. matade hönsen och hästarna. vinkade till farfar som alltid stod på balkongen när vi kom hem. varför gick jag inte dit idag?

midsommarafton

vi kan spela fio-lio-liolej, vi kan spela basfiol och flöjt.

glad midsommar alla folk som läser min blogg, alla fyra. hoppas ni får en bra dag och äter en massor av sill och potatis, sånt där som inte är så särskillt gott egentligen. bli inte för fulla. puss.

tant

jag har så ont. jag brukar inte gnälla men jag har så ont nu. mest i knänen. dom knakar när jag går, 'hoppar iväg' lite. inte ur led, men som om att det skulle kunna gå illa om jag tog ett snedsteg. ont ont ont. pain pain pain. nu ska jag sova och hoppas på en bättre dag imorgon. käre gud, fixa mina knän är du snäll - amen.

byxproblem

med höfter och höftben som heter duga och två pinnben så är det inte många byxor som passar. det som passar i midjan passar inte på benen och vice versa. en så kallad päronkropp. trots det köpte jag jeansshorts. och två linnen, och en tjocktröja. strumpor och leggings. puder, mascara och solglasögon. fattig men lycklig, är det man säger va. och så sprang jag på världens bästa linnea, hon såg lika sliten ut som mig. det kändes fint. två lodisar ute på vift.

och jag tycker valter kan sluta försvinna ur tomma intet.

stan

jag lovade tydligen mig själv vid ett svagt ögonblick inatt att jag ska till stan idag. ångrade mig lite när klockan ringde kan jag säga, runt 10:30, vilket kanske säger en del om mina sovvanor. men jag måste verkligen ut, om inte annat så måste jag köpa nya basplagg. typ leggings som inte har hundra hål i sig eller sitter mer som mysbyxor på mig än som leggings, eller nya linnen som faktiskt sitter som linnen och inte som säckar. h&m:s kvalité på kläder måste vara väldigt bra, när jag köper storlek 32 i tröjor som blir typ storlek 40 efter en tvätt. och egentligen hade jag ju tänkt spara mina pengar, åtminstone använda dom till någon liten tatuering. det är trots allt någonting jag nästintill aldrig har råd med och som är det roligaste man kan spendera sina pengar på, och det mest smärtsamma, jag tycker synd om joel som hade mig som kund sist. ni vet när det gör så ont att man vill skrika rakt ut men det gör man inte, så istället ligger man och svettas och blir röd och får konstiga spasmer i hela kroppen - lätt att tatuera då. ont gjorde det men roligt var det. och jag vill ha meeer, meeer, meeer ink. men det får nog vänta.

för övrigt så gillar jag inte riktigt att köpa kläder. eller jag gillar inte provrummen snarare. folk måste tro att jag dör, svimmar eller somnar när jag går in där, jag stannar alltid där inne i en evig tid men jag gör så mycket annat än att prova kläder när jag är där. t.ex passar jag på att begrunda min kropp ur alla möjliga vinklar och förundras alltid lite över hur ful jag faktiskt är, men jag har hört att nästintill alla känner likadant i provrum. eller så sätter jag mig och tänker över mina synder. h&m:s provrum har åtminstone en riktig dörr, inte som på carlings (jag vågar inte ens gå dit längre) där dom har typ en liten björnskinnspläd man kan dra för medan personalen ständigt tittar in och frågar om det går bra, och där står man halvnäck och ocharmig och vill bara dö. usch. himla carlings.

jag är alltid bra på att hoppa mellan ämnen men jag måste, jag har börjat drömma så sjukt mycket och så sjukt konstigt på senaste tiden. inatt drömde jag att jag fyllde år och att inte en enda gratulerade mig på facebook. huhuhu, hemska mardröm. och av ida fick jag ett brev där hon hade skrivit ner vårat finaste minne, vilket hon tydligen tyckte var mcdonalds-vistelsen på globen city. jag blev lite stött över hur hon kunde tycka att det var vårt finaste minne, ett litet bord, äcklig mat och ett par skumma människor vi inte alls kände. som sagt, hemsk mardröm.

rubrik

ohoj! ibland blir livet mig övermäktigt. när det känns som att det är livet som lever mig, när det är jag som borde leva livet. det är svårt att förklara, kanske är det mest en känsla. det är en skum känsla att varken ha kontroll eller trygghet. ska till arbetsförmedlingen nästa vecka och hoppas väl på någonting som inte kommer att ske, högst troligt inte iallafall. men det är nog lika bra att få det överstökat. helst vill jag ha ett kassajobb, på ett willys eller ett ica. jag gillar att trycka knappar och dra streckkoder och att träffa folk, även arga folk. jag är så snäll och så timid och så rar och så fin och kan skaffa mig hundögon som får vem som helst att smälta. allt man behöver för att ge elaka gummor och farbröder dåligt samvete, med andra ord.

det har regnat i veckor. eller så har jag tappat tidsuppfattningen. det är hemskt, hur som helst, jag gillar regn och dåligt väder men faktum är att det är juni. jag såg framför mig hur jag skulle spendera dagarna ute på solstolen och skaffa mig fräknar och läsa böcker men istället känns det som att jag skulle må gott av lite ljusterapi eller så. hujedamig.

rasmus på luffen gick på tv tidigare idag. jag blev fem år igen.

älg

idag har jag inte gjort någonting förutom att brodera, en blomma som jag döpte till camilla. det tar fasligt lång tid att brodera kom jag fram till, men camilla är färdig iallafall och han mår bra och han trivs. nu är det bara äpplet och päronet kvar. annars har min kropp inte velat någonting alls idag, jag har mest vinglat runt som en bebis på ostadiga ben, ganska jobbigt men det är väl trots allt lite roligt när man vill gå framåt men går åt sidan istället. man vet liksom aldrig var man hamnar.

nåväl.

har ätit en halv portion sallad idag. igår åt jag hela dagen och hela kvällen, jag åt tydligen för idag också. praktiskt och bra. (och häromdagen drömde jag att jag blev nedbrottad av en älg, kom bara inte loss och han började gnaga mig i benet. mesig eller ej men jag vaknade svettig med hjärtklappning. jävla älg.)

bara dårar rusar in

vv ibland är en dröm det finaste man har

GEORGE

jag höll på att göra i brallan till dagens avsnitt av grey's anatomy. det är på riktigt första gången det kändes som att mitt hjärta på något vis slutade slå och jag vrålade "NEEEJ NEEEJ NEJ?!!" åt tv:n, det hjälpte inte. åh, lilla georgie, gör inte så här mot mitt stackars svaga hjärta. det blir för mycket för mig.

frodo

det läskiga med att skriva blogg är att jag aldrig vet vilka som läser. jag vet inte om det är tre personer, kanske femton, eller tjugofem. jag har inte den blekaste. ibland finns det så mycket jag vill skriva om, få ur mig, men som jag helt enkelt inte vågar då jag aldrig vet vilka som läser skiten. kan ju vara ens gamla lärare liksom, eller släktingar, eller gamla ragg. avlägsna bekanta. det är inte personer jag vill ska veta precis allt som händer eller allt jag tänker på. det är svårt att få något vettigt skrivet utan att säga för mycket. sicka problem.

och häromdagen beställde jag broderisaker för 400:-. jag är snål och tycker att det är vidrigt mycket för lite nål och tråd men ändå, jag behöver något att sysselsätta mig med i sommar. beställde den mest komplicerade tavla jag kunde hitta som jag ska få gjord, på något vis, världens bästa tidsfördriv om inte annat.

(så förödande, så fantastiskt. ge mig en kaka.)

jag såg ut som frodo i håret när jag vaknade imorse.

nya tider

den där vändpunkten kanske är här nu.
(imorgon är det jag som gör vändpunkten.)

FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN...

...FYFAN VAD JAG ÄR BRA! - jaja, jag var tvungen.

vilken himla fin dag! trots regn och lite storm och enbart inomhusvistelse så har det varit hur fint och bra som helst. släkt och syskon och katt. presenter, mat och tårta. jag är så nöjd med allt jag fick och jag är så himla glad i magen. en klocka, en makeuplektion med makeup för 500:-, en anchorpiercing, skålar/vaser i alla dess former, presentkort och 3500:-. finfint nu när jag är go och arbetslös.

och jag har stått i centrum och det har fotats på och alla som känner mig vet hur obekväm jag är med att bli fotad. jag lyckas aldrig se vettig ut. ni får stå ut ändå, här kommer det lite. puss.

jag hittade en katt.

pappa.

micke och veronica med bebis i magen.
mamma och min moster.

och mamma ville ha en bild på oss tre syskon. och jag vet inte men det känns alltid som att vi sitter ihoptryckta och besvärade på varenda bild där vi alla ska vara på. den här var den mest vettiga, det säger väl allt.

rudolf

jag känner att jag lever nu. och det inte på något bra vis. somnade inte förrän klockan 5:00 imorse. var helt klarvaken, rullade runt i en halv evighet och det kändes när klockan ringde 7:30, vill jag lova. jag mådde nog lite som när pappa rudolf ska gipsas i sunes sommar. dödsångest, vindögd, läppar torrare än saharaöknen och gudaropan. ungefär så. jag tog mig upp åtminstone och nu sitter jag här, groggy och snurrig. känner mig nästan bakfull av någon underlig anledning. och jag gissar på att jag är sur. om ingen tilltalar mig den närmsta timmen behöver vi aldrig få veta.

nu blir det skola och studentlunch.

lista

jag snodde en förtjusande lista av maria.

-

Stänger du av mobilen när du sover?
Nej, den är nog aldrig avstängd. Men bortglömd ibland, då kan det hända att jag inte svarar på varken samtal eller sms på väldigt länge.

Vem såg dig senast naken?
T.

Hur såg du ut på högstadiet?
Det vill jag helst förtränga. I sjuan klippte jag tuppkam och gick med trasiga jeans, i åttan hade jag långt hår som mest bara hängde och i nian hade jag dreads och var rätt mycket pojkflicka.

Hur kommer du se ut om tjugo år?
Har jag inte börjat använda jeans då igen så lär jag ha ungefär samma klädstil som jag har nu. Hud med gamla tatueringar på.

Hur var du på dagis?
Lugn.

Hur är du att ha som arbetskamrat?
Trevlig och snäll antar jag. Blyg är jag alltid i början när jag kommer till nya ställen med nya människor.

Har du celluliter?
Säkerligen.

Biter du på naglarna?
Ja.

Har du något handikapp?
Jag är halvblind, halvdöv och muskel/nerv/ledsjuk. Score.

Är du rädd för att få hängbröst?
Vilka bröst?

Tror du att gud är en man eller en kvinna?
Jag tror inte att gud är alls, så att säga.

Svär du?
Ja.

Är du trevlig mot jehovas vittnen?
Om de är trevliga mot mig, så.

Hur homo är du på en skala 1-10?
Varför ens orka fundera.

Tror du på utomjordingar?
Det är ett så fult ord, men liv, ja.

Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du?
Pasta med köttfärssås. Tråkigt men sant.

Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Någonting med spenat. Av ren artighet äter jag i princip vad som helst när jag blir bjuden på någonting, men spenat är ett big no no.

Har du blivit arresterad?
Nej.

Ljuger du?
Vita lögner då och då.

Har du kysst en polis?
Nej.

Har du någonting att dölja?
Det har jag säkert.

Vad har du på din nyckelknippa?
Två nycklar.

Är du/har du varit gift?
Nej.

Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojk-/flickvännen från krogen?
Vore väl så illa tvungen.

Kan du laga cyklar?
Högst tveksamt.

Kan du fixa med bilar?
Nej.

Brukar du köra om?
Jag har varken bil eller körkort, så det blir svårt.

Kan du baka bröd?
Har aldrig gjort, men ge mig ett recept.

Vet du hur man frostar av en frys?
Ja.

Vilken tv-serie skulle du helst leva i?
Vänner, utan tvekan.

sommar sommar sommar

idag kom jag upp i tid för en gångs skull, redan 9:30. det var sommar utanför fönstret och jag svettades som aldrig någonsin förr, det bokstavligen rann om mig. manligt! har spenderat resten av dagen med plugg, och mina föräldrar har tydligen beställt en studenttårta för 600:-. knäppa människor. jag hade nöjt mig med typ gb-glass vanilj men ja, hoppas bannemig tårtan är god.

och nu tittar jag på when i met your mother och äter choklad.
jag och choklad, bästa vänner.