-

det känns helt vansinnigt att jag redan har gått halva tiden. sen jag kissade på den där pinnen och såg det där pluset och efter chock och förvirring så har det gått fort. så himla fort. det känns som nyss. och det är alltså så lång tid det är kvar, förmodligen ännu mindre. lika svårt att förklara som att förstå.

fredag

farmor mår bättre. jag kan pusta ut litegrann. har alltid funderat över hur det skulle kännas och hur jag skulle reagera om någon av mina farföräldrar dog, omöjligt att veta innan. nu vet jag att jag skulle bli väldigt, väldigt ledsen. så jag är lättad över att det går åt rätt håll. vill att vår bebis ska hinna träffa sina gammelfarföräldrar. (och vad fantastiskt gammal man måste vara när livet tillslut handlar om att "hinna med" saker, alltså, bokstavligen.)

idag är det sol. jag har pussat på kims kalla nos och på min pojkväns nos också för den delen. männen i mitt liv. det är sol ute och livet är rätt okej. jag är tjock, blek och hungrig men det får liksom gå ändå.

och, jag och christoffer har en granne. knarktanten kallar vi henne för, men hon heter säkert ursula eller något annat läskigt. hon hälsar när hon känner för det och ibland är hon nästan lite trevlig. men ibland, ibland stirrar hon och ser helt galen ut och när man hälsar så väser hon fram ett litet ohörbart hej. men det som gör henne ännu mer obehaglig är att hon har en mördarhund. den vill bita ihjäl alla utom henne ungefär och får inte träffa andra människor, så väldigt smart att bo i ett stort höghus med jag vet inte hur många människor då. inte förrän idag har jag blivit utsatt för den här varelsen, har mest hört när den börjat skälla som besatt i trappuppgången när någon stackare velat in eller ut ur sin egen lägenhet. så idag när jag öppnade dörren och skulle ut så hör jag knarktanten väsa "gå in igen!" till mig medan hennes mördarhund gärna skulle tagit en tugga av mig om hon inte hållt i den. jag for in snabbare än blixten och höll på att svimma ihop till en liten pöl i hallen, så rädd var jag. förutom att det här faktiskt är en farlig hund så är jag rädd för alla hundar, allt från snälla labradorer till hennes blodtörstiga vampyr. så kära gode gud, gör så att vi hittar en ny lägenhet innan bebisen är född. vill slippa dö så fort jag går utanför dörren. tack. amen.

the soundtrack of our lives

don't worry, stop hurry
get on with your life, it's not too late

it's only your life, it's never too late

sol sol sol

idag har det varit varmt. satt ute någon timme imorse och svetten bara rann, bränd blev jag också. överallt förutom i ansiktet, som vanligt. verkar aldrig lära mig det där.

och alla dessa magbilder, men det är ju så roligt att jämföra. man ser skillnaden bättre på kort än i verkligheten, spegelbilden ser man trots allt varje dag. så här ser jag alltså ut nu, vecka 18 och +1kg. om exakt elva dagar ska jag och christoffer in på ultraljud, jag är så nervös att jag mår dåligt. är så rädd att någonting ska vara fel. att bebisen inte mår bra, att den inte är utvecklad som den ska. låt dagarna gå fort nu, snälla. behöver lite lugn och ro i mina tankar just nu känner jag.

-

snodde en sån här i brist på annat. och i väntan på mat.

vilken frukt åt du senast?
tre mandariner.

hur ofta äter du plockgodis?
inte ofta. pappa överraskar mig ibland.

vilket djur hade du varit, om du fick välja?
en katt såklart.

tror du att du kommer att få leva ett till liv?
nej. eller ja. eller jag vet inte.

är du värd mer än andra människor?
jag är störst och bäst och vackrast.

vilken familjemedlem står dig närmast?
pappa tror jag. fast hela min familj är bäst i världen.

vilket barnprogram är roligast?
björnes magasin.

har du varit på en gayklubb?
nix.

äter du kanterna på brödskivan?
ibland. beror på vad jag är på för humör.

är du vegetarian/vegan?
nej.

har du en egen lägenhet?
jag snyltar!

vilken kamera har du?
en canon ixus 960 is och en canon eos 1000d.

vad har du valt för bild här uppe?
ett citat som även ska ristas in på min kropp en vacker dag.

vad vill du bli kallad?
madeleine är ju mitt namn så då vill jag väl bli kallad det.

vad hade du hetat, om du fått välja?
ingen aning. aldrig funderat på.

om du skulle återfödas: skulle du vara kille eller tjej?
tjej.

vad gör du just nu, i denna sekund?
fyller i den här listan.

vilka sidor och program är du inne på just nu?
blogspot.com och google.se.

hur många timmar sov du inatt?
tio timmar.

vilken tid gick du upp imorse?
8:30.

hur många har du på msn?
48 står det.

hur många tjejer/killar?
ingen aning och det tänker jag inte kolla heller.

hur många blommor har du i ditt fönster?
inte en enda.

vattnar du dem själv?
-

te eller kaffe?
te om jag måste välja. helst inget alls.

laddar du ner film/musik olagligt?
nej, mest för att jag inte vet hur man gör.

eller lyssnar du via spotify?
ja.

är du inne på msn?
ja, fast pratar knappt med folk där längre.

vad har du för påslakan?
ett vitt.

vart är du just nu?
hos mor och far.

sitter du på en stol från ikea?
yes indeed.

tuggar du på något, isåfall vad?
ingenting alls.

när städade du ditt rum senast?
städa är inget för gravida.

när träffade du din morfar senast?
längesen. 7-8 år sen.

har du nån sjukdom?
jag har både det ena och det andra.

vad händer i höst?
jag blir mamma.

vad är du i stjärntecken?
kräfta.

vilken film såg du på bio senast?
the dark knight, hundra år sedan.

rött och svart eller vitt och grönt?
vitt och grönt.

frukt eller godis?
frukt är gott men godis är oemotståndligt.

vad äter du till frukost?
oftast mackor och oboy. ibland fil.

vilken typ av film gillar du?
drama. helst sånna man får både en och tre tankeställare av.

och vilken gillar du inte?
action. det värsta som finns.

vilka är din favoritlåtar just nu?
nej.

om du blev gravid nu, vad skulle du göra då?
säga hjälp och iiih och sen bli glad. (alltså, om jag nu inte redan var gravid)

brukar du tejpa över din mun?
när jag var liten tejpade jag hela mitt ansikte.

var du på dreamhack?
nej.

hur ser dina strumpor ut, är de sexiga?
absolut. christoffers, vita och lite halvlortiga.

hur ser dina underkläder ut?
trosorna är svarta och bh:n svart-vit.

sommarregn

idag hade jag planerat att sitta ute på uteplatsen med en bok i handen och bli brun. fick ändra planerna när jag tittade ut genom fönstret imorse, det har regnat och åskat hela dagen. sålänge man inte behöver gå ut är det fantastiskt mysigt faktiskt. trots en dyngsur katt.

två dåliga saker:

- min tå är misshandlad. höger stortå. jag slog in den med all kraft i väggen och nu är den väldigt svullen och lite blå. det gör väldigt ont och jag avskyr att slå mina tår i väggen. får ta och sluta med det.

- medan vissa gravida får fin hy under graviditeten så lever jag med en jättefinne mitt i pannan. var är rättvisan?

MY BOY

jag kollade igenom min blogg och hittade det här bedårande klippet på den finaste jag vet. det är inte många förutom christoffer som faktiskt förstår kärleken jag har till den här varelsen, nästan så att det gör ont i själen när jag tänker på det. fast på ett bra vis.

kärlek

möttes av detta när jag kom hem häromdagen:

och jag sprängdes av kärlek ungefär hundra gånger om.
(älskar dig älskar dig älskar dig)

i förrgår lunchade vi med christoffers syster på vårt favoritställe i solna, och av all mat som gick att välja på så valde jag pannkaka. det där med att dra ner på socker har inte gått så bra som jag velat. samtidigt som jag vill dra ner på onyttigheter så blir jag nojjig över att jag inte gått upp så mycket som jag ska, knappt 1kg än så länge och helst ska man ha gått upp runt 2kg - 5kg. men jag vet inte vad mer jag kan göra. jag äter. vet inte vad mer jag kan göra än just det.

och så tycker jag att min farmor ska bli frisk nu. hon ligger på sjukhus för lite allt möjligt. inflammerad blindtarm, tarmvred och lite andra infektioner, vad jag har förstått. hon mår förfärligt iallafall. stackars fina farmor. dags att bli frisk nu så kan jag få lite ro i själen också. deal?

-

det är nog slutbadat för min del nu. och det är ju bara så himla tråkigt. jag älskar att bada, när man är trött och slut i kroppen finns det inget bättre än att sjunka ner. men, med en sjukdom där hjärtrusning är en del av vardagen till att dessutom vara gravid och få ännu mer hjärtrusning så är det nog ingen bra idé. igår kom jag knappt varken upp eller ur badkaret och hela kroppen darrade. tillsist gick det, med en puls som dundrade och skrek i hela kroppen.

det är väldigt tudelade känslor att vara gravid när man har en kronisk sjukdom. benen är svagare och stelare, jag vinglar runt som om jag druckit alldeles för mycket vuxendricka, har ont och värk hela tiden och uppförsbackar är mina ovänner ännu mer nu än förut. benen viker sig lättare än förut och christoffer får håva upp mig när jag ligger på asfalten och sprattlar. det är fruktansvärt jobbigt att känna hur en redan svag kropp blir svagare. och jag får tankar som, blir det bra sen igen, när barnet är ute? neurologiska sjukdomar brukar vara pest och pina under en graviditet men brukar allt som oftast gå tillbaka till sitt normala tillstånd sen. men tankarna snurrar ändå, hela tiden. kommer jag bli en bra mamma? kommer folk tro att jag är full när jag går med barnvagnen bara för att benen är ostadiga? hur kommer min kropp reagera på mindre sömn? det är så många frågor och så mycket jag är rädd för och så mycket jag är lycklig över, på samma gång. man vill ju vara den bästa man bara kan för sitt barn. och jag är rädd att jag inte kommer känna mig tillräcklig. men samtidigt, jag kommer kanske inte klara av att hänga på lekplatser hela dagarna eller göra skogsvandringar men när mitt barn fyller tjugo ska jag ha sett till att hon eller han kan säga att sin mamma alltid funnits där och ställt upp. alltid gjort sitt bästa och aldrig gett upp. men det är nog okej att vara rädd ändå. det är nog alla blivande föräldrar. livet blev inte som jag tänkt mig, hade jag fått välja hade jag såklart aldrig blivit sjuk men kanske hade jag inte varit samma person då heller. så nej, livet blev inte som jag tänkt mig men det behöver inte betyda att det blev dåligt.

du-dunk

det är någonting med väntrummet på mödravårdcentralen som gör mig så himla obekväm. känner mig så sjukt malplacerad. vet inte vad det beror på, om det är för att det är mer än knäpptyst eller om det är för att nästintill alla blivande mammor där verkar vara runt 30+ eller för att christoffer är den enda pappan i väntrummet, alla gånger. det är jätteviktigt för mig, att ha honom där. det är ju vår resa. det är jag som bär på barnet men det är allt egentligen. det är stackars christoffer som får stå ut med en gravid kvinna, det är nog nästan mer kämpigt vissa gånger.

och egentligen gör det inget att jag inte trivs i väntrummet när det faktiskt är världens bästa mödravårdcentral där vi har världens bästa barnmorska. förstående och lyhörd och snäll. undrar man någonting eller är man orolig över någonting så får man svar eller hjälp direkt. fick ta blodprov senast för att kolla att inte min sköldkörtel gått bananas, det är trots allt inte helt normalt att fortfarande kräkas och vara såpass energilös som jag är när man är i vecka 17. får se vad det visar. men det finaste var att vi fick lyssna hjärtljud. alltså, närmare än så kan vi inte komma vårt barn ännu och trots att det bara var ett antal du-dunk man hörde så låg jag där med en fånléende på läpparna och ville aldrig sluta lyssna. sen blev christoffer upprörd när jag sa att det kändes mer stort att se lillbabs utanför bilrutan än att få lyssna på hjärtljuden. SKOJA JU BARA. lillebabs i all ära men jag skulle inte ens välja att få träffa morrissey framför det här.

-

bara för att dementera alla rykten om att det bor hundra barn i min mage. fast rykten går det inte, men åtminstone för att minska min egen ångest när jag kollar mig själv i spegeln på kvällarna. det här är min morgonmage, min bebismage. som den ser ut innan jag har stoppat i mig någon mat. en liten kula. jag hinner njuta i sisådär en timme varje dag av att se ut så här, sen är det frukost och sen finns det ingen återvändo, då har jag förvandlats till heffaklumpen.

och nu föds en vår till

dagen går i lättnadens tecken och även om huvudvärken får mig att knappt orka hålla ögonen öppna så ler jag ändå. ibland behövs det inte så mycket.

-

igår flög mitt ena örhänge in under sängen. alltså verkligen längst in och det enda alternativet att få ut det var att krypa efter. platt som en pannkaka la jag mig på mage och ålade in, under världens lägsta säng, och problemet är att jag liksom inte är platt som en pannkaka längre hur gärna jag än önskar att det vore så och höll på att fastna. bokstavligen. fick på riktigt panik och var en sekund från att skrika på hjälp, förstå klaustrofobikänslorna när man ligger tryckt mot golvet och inte kommer någonstans. men eftersom att jag är så himla bra löste jag även detta. 1-0 till mig livet, 1-0 till mig.

-

du skriver att du har blivit så trött, kanske inte orkar mer, så jag ringer dig, du säger att du känner dig tom. älskling, kan du inte se? dina händer är fulla av blommor, dina ögon är fulla av liv.

-

i fredags, om jag minns rätt, trotsade jag tröttheten och åkte med christoffer och träffade nicolina. självklart tog jag inga foton för sådant har jag slutat med tydligen. hur som helst var det så himla bra, hon är så himla go. för ungefär 2,5 år sedan blev jag rätt så brutalt sårad och lämnad av någon och det hela slutade med att jag tillslut tog kontakt med nicolina, som blivit utsatt för exakt samma sak av exakt samma människa och det hela resulterade i en så himla fin vänskap som var värd att bli både sårad och lämnad för. ljuva tonårsdagar, saknar er inte. jag tillhör visst tonåren fortfarande men i juli blir det ändring på det. nytt liv, bättre liv, utan tvekan.

och på gravidfronten känns allt så mycket bättre. eller ja, jag spyr fortfarande då och då och jag har ont i höfterna och benen känns som gelé och jag får hjärtrusning för ingenting och lever med tröttheten från helvetet dygnet runt men, men, men, det sprattlas för fullt där inne nu. igår började det kännas på riktigt och det slutar inte. som en liten fisk som simmar runt och allt jag kan säga är att jag njuter så jag kan dö. ligga i sängen och blunda och känna små, små stötar och buffar från någonting som är så mycket större och mäktigare än vad jag någonsin kan förstå. lilla hjärtat, vad du är efterlängtad.

(och någonting som också är festligt med att vara gravid är att jag har gått från att ha no boobies whatsoever till att helt plötsligt ha någonting som knappt får plats i bh:n. jag passar på att njuta så länge jag kan, efter att jag har ammat räknar jag med att ha tuttar ner till knänen.)


idag har christoffer jobb och sen lekstund med sin vän, imorgon kommer det hantverkare hem till oss igen så jag spenderar natten hos mor och far. jag får en smula seperationsångest varje gång vi är ifrån varandra, jag och christoffer. imorse låg vi och pratade om första gången vi träffades och jag blev så varm i magen och rös i hela kroppen. det starkaste minnet jag har var när vi kramades hejdå och hur benen knappt bar mig och att jag helst aldrig ville släppa. det gjorde jag knappt heller. två dagar senare sågs vi igen och sen dess har vi varit oskiljaktiga. snart får vi en kille eller tjej som kommer få mitt hjärta att klappa ännu en smula hårdare, för alltid och evigt men christoffer, jag älskar dig mer än vad ord någonsin kommer kunna förklara. nu ska jag hoppa ner i badet innan jag börjar gråta.

buff

i den här veckan kan man börja känna sparkar om man har tur. därför har jag spenderat de två senaste dagarna med att ligga på rygg och känna efter, nästan slutat andas för att vara rädd för att missa något. utan resultat än så länge, men ändå. det känns fint att alla mina tankar just nu fokuserar på att känna en knuff från någonstans djupt där inne. allt annat blir obetydligt.

[sluta dröm om det ljuva livet, jag är ju redan med om det]

annars är jag väldigt snuvig och hostig. det ska man inte vara sånna här fina vårdagar anser jag. får se vad som händer sen, allt jag vet är att jag ska träffa christoffer efter två dagar ifrån varandra (tack så mycket kära hantverkare) och sen hoppas jag vi hinner träffa nicolina. det är på tiden nu, två år sedan. too long.

GRÖNA LUND

goddag försummade blogg.

igår var jag och christoffer på gröna lund, flera år sen sist för mig. världens finaste vårdag också skulle jag tro. sol från morgon till kväll och jag odlade fräknar. här kommer lite bilder.

christoffer.

och jag var hungrig, det är jag jämt nu för tiden.
natchostallrik!

sen hittade vi en otäck liten statypojke.

och åt mjukglass vid vattnet.
vackra stad.

och vackra kille.

den här röda bergochdal-banan var det enda vi åkte. den såg rolig ut på håll, med benen hängandes ut i det fria men när jag väl satt där fick jag dödsångest. vet inte hur mycket det säger om min feghet med tanke på att typ 7-åringar åkte den med oss.

och avslutar med en lång kvinna.