-

frank i sin säng, nyss hemkommen från bb.
tycker att det här med livet är en helt okej grej.

CHRISTOFFER NIKLAS SVÄRD

jag älskar dig.
jag älskar dig.
jag älskar dig.

and she will dance in her dress

mycket hängande i centrum senaste dagarna. jag klagar inte, bara över att det snöade idag. brrr! jag fick en snöflinga i ögat och när vi kom hem fick jag även en rak höger i samma öga av frank. i mitt enda fungerande öga dessutom, så nu lär jag väl bli blind. låt oss sörja.

hittade en jättefin klänning idag, som jag faktiskt trivs i. det var stort. jag är mer än kräsen när det kommer till kläder. inte för att jag inte tycker att vissa (många!) klädesplagg är fina, men det är inte mycket av det som är fint som passar på min oproportionerliga kropp. men nu hittade jag en klänning som satt skapligt åtminstone, jag måste bara sy upp den litegrann. och skaffa mig bröst så att den inte glider ner hela tiden. men annars, så, jättefin. det är en stor dag i madeleines liv varje gång jag hittar någonting jag trivs i.

det är konstigt det där, min uppfattning om min egen kropp. jag har nog en väldigt skev självbild. och allt det försvann under graviditeten, för då fick man se ut som en vandrande valross. jag brydde mig inte om att se alla skavanker, för vad kunde man göra åt saken ändå? kroppen växte och den brydde sig inte alls om vad jag tyckte om det. men det är vackert att vara gravid, och jag hade en fantastiskt fin mage, ser jag nu. så i min naiva bubbla av graviditetsgiantism så trodde jag att det skulle bli lätt att acceptera min nygamla kropp när frank var ute. men jag ser fortfarande bara mina långa ben, mina långa aparmar, mina tunna axlar, min smala bröstkorg, min slappa mage med bristningar och mina breda höfter. det tar mycket energi, att inte vara nöjd. och det är ju jättefånigt egentligen.

reality is not real to me

idag är jag utan frank längre än ett par timmar för första gången sen han kom till oss. christoffer och frank är i eskilstuna över dagen. jag vet inte om jag ska tycka att det är skönt eller inte, det känns bara väldigt märkligt. hur gör man? vad gör man? hittills har jag knappt rört mig ur soffan. det gäller väl att passa på att göra sådant man inte kan göra annars. ta det lugnt, fixa håret i hundra år, ha musik på högsta volym, äta precis så långsamt som jag vill (en portion middag kan ta över en timme för mig om jag får bestämma själv), diska utan en liten skrutt som blir uttråkad efter en kvart. idag ska jag göra INGENTING av värde, med andra ord. och det ska bli skönt.

men faktum är att trots att jag sitter här med benen på bordet och datorn i knät med godiset brevid mig, så sitter jag mest bara och längtar och saknar. kan inte slappna av som jag vill. jag vill vara stressad, vill kladda med maten och byta bajsblöjor. christoffer lovade att ikväll är det jag som får natta den lilla odågan, och jag längtar redan.

onsdagsdravel

idag var världens raraste eva här och gick ut med frank på en långpromenad. det gör mig så lugn i själen. tack för att det finns vackra hjärtan här i världen som ger frank det jag inte kan ge honom ännu. dom hade tittat på en massor av djur och frank hade knappt sovit en blund för att han hade så roligt, trots att han var trött. hon ville knappt gå när hon lämnade av honom här sa hon, för dom hade blivit så bra buddies. svårt att slita sig. hon sa att hon sällan har träffat en så glad bebis. behöver jag säga att jag blev lite mallig? det blev jag iallafall. min gladaste lillskit.

och vi har också haft det fint, vi två, idag. vi krälade runt på golvet i en halv evighet och hade det jätteroligt, tills frank tjongade huvudet i golvet och blev ledsen. nåväl, det var roligt så länge det varade... kan inte påstå att han var svår att natta efter den här dagen. och den här dagen har varit väldigt fin trots att christoffer jobbar jättelänge och inte kommer hem förrän ikväll någongång. av någon anledning har jag tappat allt vad aptit heter och jag glömmer bort att äta nästan varje dag, speciellt när christoffer inte är hemma och "påminner" mig, och så ska det ju verkligen inte behöva vara. jag förstår inte varför det är så här. och jag har inte heller någonting att ta av direkt, jag är redan mindre än vad jag bör vara. ibland känns det som att människor glömmer bort att man kan ha viktproblem åt andra hållet också. medan andra kämpar för att gå ner i vikt så kämpar jag för att gå upp. och det går ju inte om man inte äter. nu blir det spagetti och köttfärssås, bara för det.

check

grannarna ovanför oss hade det nyss väldigt trevligt i sänghalmen. eller i duschhalmen snarare. det är inte vad jag är van att höra när jag står och borstar tänderna, måste jag säga. gick ut till christoffer och utbrast "ÅH, JAG HAR ALLTID VELAT HÖRA NÅGRA ANDRA HA SEX!", helt normalt. men det var ju jätteroligt. förmodligen så avtändande som någonting kan bli, men fortfarande roligt. nu kan jag stryka det från min lista.

en liten tand

franks första tand är halvvägs uppe och vill säga hej. jag är positivt överraskad över hur han tar det, vet att det kan göra väldigt ont när tänderna vill se dagsljus. han hade ett oroligt dygn häromdagen, var lite kinkig och kunde inte riktigt komma till ro på natten, men det var allt. jag höll visserligen på att dö av tålamodsbrist när jag försökte natta honom i fem timmar utan resultat, det var lite av en pärs. men det har jag visst glömt nu. hjärnans selektiva förmåga att bara komma ihåg det bra och förtränga det dåliga är fantastiskt att ha ibland måste jag säga. men det var trots allt mest synd om frank som hade ont. nu verkar han må toppen iallafall och är sitt vanliga glada jag igen, det gillar jag. då blir hans mamma också glad. nu sover han och jag ska äta sallad och invänta min käraste som kommer hem om en och en halv timme. som sagt, denna väntan och nedräkning.

bom bom bom

klickade runt på facebook och hittade den här på elina's profil. det slutade med att jag och christoffer låg dubbelvikta i sängen och höll på att dö av andnöd. sån himla cool tjej!

att vara eller icke vara

jag orkar snart inte se eller höra mer om eländet i japan. det gör så ont i mig att jag snart exploderar. jag brukar sällan bli berörd av katastrofer på det här viset, men det går inte att inte bli illa till mods. kanske för att japaner förmodligen är det vänligaste folket i hela världen. jag höll upp hissdörren i tunnelbanan till ett gäng japanska turister en gång, rent hyffs enligt mig och ingenting märkvärdigt. men dessa japaner såg helt chockade ut och bockade åt mig och sa "thank you" hundra gånger om medan dom trängde sig in i hissen.

och jag vet verkligen inte hur jag ska göra med bilder här på bloggen. jag tar ju hundratals bilder på frank varje vecka och kan aldrig välja ut vilka jag ska lägga upp för helst vill jag ju lägga upp allesammans, för så fin är han. men jag har aldrig velat att det här ska bli en fotoblogg, vilket är lite svårt när man tar så mycket bilder. det börjar svämma över av frank-inlägg känner jag och det har jag aldrig velat heller, att det här ska bli en mammablogg. men sen inser jag att att han är ju mitt liv. och det är ju det jag skriver om oftast, livets små egenheter.

oh well, så länge jag aldrig börjar kalla mig för "bloggerska" (seriöst - jag mår psykiskt illa när jag hör det ordet) kanske det är okej att jag som alltid har varit lite anti sånt här förut skriver inlägg på inlägg om hur fin han är, hur mycket jag älskar honom, att han kissade sin pappa i ansiktet häromdagen, att han är så söt när han rynkar på näsan, att han varje morgon attackerar en med slemmiga babypussar, att han väger tre gram mer idag än vad han gjorde igår osv. för det är ju faktiskt så. att det är sånt här som gör mitt liv komplett.

så det så.

the world is full of crashing bores

vardagen är tillbaka och det tycker jag inte om. åtminstone inte utan christoffer. ibland känns det som att hela mitt liv går ut på att vänta, att dagarna mellan christoffers ledighet enbart är en transportsträcka jag måste genomlida. och jag tycker att det är god tid att jag slutar med det och vänjer mig istället, för så här kommer det vara fram till vi går i pension. och det är så det SKA vara. det är bara så förbaskat tråkigt att sitta ensam, även om frank är ett fint sällskap. och jag känner mig så bortskämd ibland, förresten, appropå ingenting. läser på forum och blir helt förskräckt när jag läser om nyblivna föräldrar, som jag, som får ägna hela dygnen (kanske veckor i sträck, eller månader!) med att försöka få sitt barn att sova. jag skulle bli knäpp tror jag, och det är nog just av den anledningen, att vi har blivit så otroligt bortskämda. tidigare idag höll jag på att tappa tålamodet när det tog en kvart att söva frank, istället för tjugo sekunder som det brukar ta. skäms på dig madeleine. jag har ingen rätt att klaga eller tycka att det är ansträngande att vara ensam med frank på dagarna, för det är det inte, egentligen. en snällare och mer okomplicerad bebis får man leta efter. trots det är jag lika slut varenda dag när kvällen närmar sig. det är nog det att det ÄR jobbigt att stimulera och finnas till hands till 100% hela dagarna igenom, även om jag är det så gärna. men det tar mycket energi, det gör det.

det är underbart att se hur han ständigt utvecklas. finns ingen tvekan om att det har hänt mycket i bebishjärnan den senaste tiden - han har bland annat lärt sig att stoppa in nappen (och ur...) alldeles själv och har även börjat gå upp i krypställning. igår bytte vi till sittvagn. var tog min bebis vägen? när jag frågade christoffer samma sak igår så sa han att man faktiskt fortfarande är en bebis när man är fyra månader, ifall jag inte visste det. man ändrar sina perspektiv, innan jag hade barn var en människa på fyra månader alldeles ny i världen. men frank, som är fyra månader, han är ju jättestor. nästan vuxen. snart redo att klara sig själv där ute. mina funderingar är inte alltid så logiska, men det är dom sällan.

och nu snöar det också. det var den våren det.

matglädje

lite kladdig

-

mmm "vilken söt liten dubbelhaka du får när du sitter så där."
mmmm - christoffer, som sannerligen vet hur man charmar en tjej.

torsdag

efter sprutan igår fick frank feber. innan vi somnade kände vi på honom och han fullkomligen kokade. det var bara att väcka honom och peta in en alvedon. han var så medtagen att han inte ens orkade bli arg över att vi tog upp honom, och det här är alltså en gosse som är i stort behov av sin skönhetssömn och hade protesterat på alla tänkbara högljudda vis i vanliga fall. aj i mammahjärtat. det var fruktansvärt att se honom så.

han är pigg och alert idag iallafall, så jag har lugnat mig litegrann. han hade det inte lätt vid lunchen idag dock, stackars liten. han blev så ivrig att han dök på skeden innan jag ens hann reagera, så han fick världens kväljning och blev jätteledsen. och när han åt mango hostade han mitt i tuggan = splorf, så hade han en stor klick med mango rakt i ena ögat.

nu har han sovit ett bra tag och jag hoppas att han har glömt traumat när han vaknar.
inte lätt att vara frank alla dagar.

långa gossen

idag var frank på bvc och fick spruta + vägning och mätning. jag var övertygad om att det här skulle vara det största språnget hittills, jag trodde nästan att han skulle väga närmare nio kilo nu. känns som att han har växt så himla mycket den senaste tiden och folk är sällan sena med att kommetera hans goa tjockiskinder, men jag hade ändå helt fel. han hade bara gått upp ett par hundra gram den senaste månaden och vägde inte mer än 7600g och var 69cm, jag har en lång kille minsann. (jag antar att det här är så ointressant som någonting bara kan bli för dom flesta som läser här, sånt här är nog bara roligt om man själv har barn, tror jag. ni får stå ut.)

shopping och nostalgi

har haft en fantastisk dag so far, och bättre blir den. vi tog en tripp till solna centrum med linda och molly (och åh, underbara unge! inte svårflörtad någonstans och vinkade till allt och alla, jag dog inombords. tänk när frank är så stor!) och shoppade en vårgarderob till frank. det är så sällan jag kommer ut och shoppar så när jag väl gör det så får det bli allt på en gång istället. han behövde onekligen mer färgglatt och det finns av någon outgrundlig anledning bara på flickavdelningarna (jag kommer aldrig att förstå det där, varför ska frank bara få ha mörka färger på sina kläder bara för att han råkar ha en snopp mellan benen? han är ju en liten bebis. vad är det för skillnad på en flickbebis och en pojkbebis? ingen alls, förutom det fysiska könet. vi blandar färger hejvilt! alla får göra som dom vill, sålänge man inte skadar sitt barn så skulle jag aldrig lägga mig i någon annans uppfostran. så jag vill inte trampa någon på tårna. men trampa då inte oss på tårna för att vi gör så här.) och vi kom hem med så mycket fint. tre bodysar, tre dreggelhaklappar, en mössa, två koftor, två pyjamaser, ett par byxor, en vårjacka och strumpor. vi ligger alltid steget före också, så han kommer se ut som en vandrande säck ett tag framöver, med kläder i storlek 74. egentligen ligger han fortfarande på 62/68. men han får vara en liten säck ett tag, allt för att vara ekonomisk.

efter den lilla rundan tog jag och min älskling en fika på stället där vi pratade för första gången och blev kära för snart två år sedan. jag blev så nostalgisk att hade jag tänkt närmare på det hade jag förmodligen börjat gråta på plats. att jag har haft sån tur. min själsfrände, mitt barns pappa. jag skulle inte klara en dag utan dig.

finhelgen

som sagt, det finns inga ord för hur länge jag har längtat efter den här helgen. jag älskar att hänga med frank, men det blir för mycket för mig när det blir tio dagar på raken, ensam på dagarna. varken kropp eller själ klarar det. jag drog en lättnadens suck när fredag äntligen var här och christoffer äntligen var ledig igen. spenderade kvällen hos linda, daniel och molly där jag dog av christoffers gryta och sörjer fortfarande för att jag fick i mig så lite. den är så god att jag förmodligen skulle kunna leva på den resten av livet. och kanske blev den ännu bättre med så fint sällskap, gud vad jag älskar att hänga med dessa människor. under kvällen såg vi till min stora lycka på första avsnittet av the walking dead (vi har sett klart alla avsnitt, buhu!) eftersom att linda och daniel inte har sett serien ännu. det var en befriande känsla att se på något läskigt när man vet precis var man ska blunda.

igår tog vi en helvetesresa med taxi hem till mina föräldrar, med ett barn som gallskrek nästan hela vägen. stackars christoffer satt själv med honom i baksätet och kämpade sig svettig för att få tyst på odågan, och tillslut gick det. typ två minuter innan vi var framme. tack gode gud för en tålmodig taxichaufför. nåväl, vi hade det jättetrevligt sen, med min moster + man + kusin som var på besök. när frank hade fått sova ut var han en solstråle igen, bortsett från ett par gånger när han bröt ihop när någon skulle hålla i honom. han har blivit extremt rädd för alla som inte är mamma och pappa, och det är så svårt det där, för ibland går det hur bra som helst. men jag antar att det är en period, eller fas, som med allt annat. kan inte hjälpa att jag dör stora sötdöden varje gång läppen börjar darra.

tack för mig och för världens tråkigaste inlägg.

happy baby, happy mama

äntligen är helgen här, wonderful. vet inte riktigt vad vi kommer att hitta på utöver middag hos linda, daniel och molly ikväll med gryta a la christoffer, hälsa på min moster med familj imorgon och sen är vi fria som fåglar. christoffers mormor ska vara barnvakt åt frank på tisdag eller onsdag så ska vi iväg och uppdatera hans garderob - plånboken kommer gråta men finns det någonting roligare, egentligen? än barnkläder menar jag.

frank sover och jag ska passa på att göra mig iordning. numera kan han vara vaken i 2,5 timmar i sträck innan han däckar, så det går framåt. oftast funkar det bara med 1,5 timme, men ändå. jag är glad för det lilla. jag längtar till han kommer vara vaken mer. dels för att det blir lättare när vi är bortbjudna och han slipper sova stup i ett, men också för att det är så mysigt när han är vaken och glad. igår var han inte gnällig eller missnöjd en endaste gång och det är så himla underbart. happy baby, happy mama.

du fattas mig

eftersom att jag inte har koll på någonting nu för tiden så kom jag på först nu att mormor skulle ha fyllt år igår. om hon hade funnits kvar på jordelivet vill säga. sista gången jag såg henne i livet så var hon pigg och frisk och hade köpt chokladpudding till mig, eftersom jag hade körtelfeber och knappt kunde svälja någonting. ett par dagar senare var hon död. och ibland förstår jag verkligen inte meningen med saker och ting. och det gör så ont.

till min älskade mormor nancy, grattis i efterskott på din dag.

puss

så här ser frank ut när man tittar på honom en längre stund. han får hundvalpsögon och snörper ihop hela munnen. för ett par veckor sedan körde han vidare med att börja darra med underläppen och brista ut i gråt också, men nu håller han sig alltså till att bara se ut så här, och det är så himla sött. stackars olyckliga lilla barn. herregud vad han är fin.

potatis och morot

morgonen var en pärs. frank fick för sig att det var dags att äta frukost vid 4:30, och det har inte hänt sen... november nånting? christoffer gick upp och gav honom mat, sen somnade han om på mig. och hur mysigt det än är med en snarkande bebis som ligger utslagen på en och har det bra så kunde jag INTE sova. somnade till ett par minuter då och då för att sedan vakna till så fort frank rörde på sig. (och jag vet, egentligen har vi ingen som helst rätt att klaga. han hade trots allt somnat tidigt på kvällen. mest vårat fel som inte somnade förrän 00:30-nånting. man kan nog lugnt säga att jag aldrig har blivit så här fast i en serie av det här slaget, som jag har blivit i the walking dead. den har ju verkligen allting jag behöver för att gilla någonting - spänning, kärlek, jordengårunder-drama, blod och äckelpäckel, en så in i satans snygg huvudrollshjälte, ångest och ja, den är fantastisk. då är det värt att somna lite senare på kvällarna.)

men allt var glömt och förlåtet när han imorse fick smaka ett par skedar potatis- och morotspuré och blev alldeles upphetsad och satt med sina stora blå helt uppspärrade för att det var så gott och gav ifrån sig ett mmmmm! efter varje tugga. mitt hjärta smälte. min matglada älskling. han kommer nog bli en fin liten tjockis den här gossen.

söndag

frank har varit en riktig gnällpotta dom senaste dagarna. han är svår att underhålla och har dessutom börjat vakna innan han har sovit klart på dagarna = ännu mer gnällig. bortsett från det har vi haft ett par morgonar när han inte har vaknat förrän 8:00 - 8:30, vilket såklart resulterar i att han inte somnar förrän 20:30 - 21:30. sånt ger mig ångest vill jag lova, små barn ska sova efter bolibompa. (jag vet, jag och mitt störda behov till att ha rutiner, framförallt med frank) så idag väckte vi honom helt enkelt vid 7:00 så får vi se om det blir någon ändring. just nu ligger han och sover för fullt dock, utan napp. det gör han bara när han har däckat totalt. en liten break från gnället för hans stackars mor.

men jag är jättetrött ändå. inser att jag är bortskämd med sömn när jag blir som en zombie av att vakna 7:00 på morgonen. har ont i huvudet och känner mig nästintill yrslig. snart är christoffer hemma med god middag och då brukar frank också bli en ängel, han är så fullkomligen tillfreds med livet när vi båda är hemma. det bästa jag vet.

jag känner livet i mig när det är vår

synd bara att jag inte kan ta mig ut och ta del av det. himlen är klarblå och solen skiner, det droppar från taken och asfalten är så gott som helt blottad. jag liksom njuter fastän jag inte ens är där. får nog njuta från köksfönstret ett tag till. someday, someday. det var varit en instängd sommar, höst och vinter och kanske blir det en instängd vår också. jag skyller inte på någon, det kan omöjligt vara någons fel. det känns bara ledsamt.

the walking dead

igår burrade jag ner mig under täcket, lutade huvudet mot en lurvig bröstkorg och tittade på första avsnittet av the walking dead. jag är jättekänslig för läskiga saker, framförallt uppätna döingar som krälar runt på gräsmattan, men jag blev inte så rädd (att jag gömde mig under täcket så fort det gav en antydan till att bli en läskig frekvens räknar jag inte med) att jag inte vågar se nästa avsnitt idag. fantastiskt bra var den faktiskt. see it!

spending some time

senaste dagarna har varit fantastiska. christoffer har varit ledig i nästintill fyra dagar och jag spinner för fullt när det är så. allting blir så himla enkelt och harmoniskt (jag passar exempelvis på att slappa i sängen fram till lunchtid, fina grejer) och åh, tänk om det alltid kunde vara så. inte just slappandet, men att få ha min kärlek hemma hos mig lite oftare. vi har ätit jättegod middag hemma hos min svärmor med linda&daniel&molly - ingen magsjuka hos oss så långt ögat kan nå änsålänge, ätit våfflor hemma hos mina föräldrar (och gud vad jag har saknat att ha rivsår överallt från en ilsken katt, min älskade kim!) och igår sprang vi runt i centrum och tog en snabblunch på mc donalds. med andra ord har vi ätit väldigt mycket, och det har även frank gjort. idag fick han två skedar majspuré, det slank ner hur fort som helst. smarrans!